And these are the ways on which I was raised
Senaste...
Låt du hörde: Saint Etienne - Soft like me.
Film du såg: Senaste hela filmen jag såg var nog en otroligt märklig fransk film om en dystopisk stad under jorden. Minns inte vad den heter.
Mat du åt: Müsli, banan, kiwi och sojamjölk.
Känslan: Längtan.
Resa: Till L i Estocolmo i mitten av juni.
Glädje: Igår när jag, J, L och B satt hemma hos J och svamlade om livets väsentligheter i den ljumma sommarkvällen.
Dröm: Jag kommer inte ihåg vad jag drömde inatt, värmen suger ut drömmarna ur huvet på mig...
Person du träffade: Min vän B.
Personen du pratade i telefon med: Mamma.
Personen du fick sms av: Min vän B.
Gången du åt 7-eleven korv: Jag har aldrig ätit 7-eleven-korv.
Gången du var utomhus: Inatt när jag åkte hem från J. Om man inte räknar nyss när jag åt frukost på balkongen.
Gången hela din familj åt middag tillsammans: Det var nog när mamma fyllde 65 i slutet av april.
Saken du köpte: Ljuslila bomullsklänning i 60-talsmodell på Myrorna.
Allmänt:
Ska bli skoj: Att åka till Stället vars namn rimmar på synonymer till fisen och röven och sen till Sthlm och hälsa på L&E. Ja, semester är väl ganska skoj rent allmänt skulle jag faktiskt kunna drista mig till att säga.
Ska inte bli skoj att: Att sitta på buss&tåg i femtielva timmar och få vätskebrist för att jag hatar att gå på äckliga buss&tågtoaletter och därför undviker att dricka vatten under resan.
Sparar till: Ingenting. Lägger bara pengar på hög utifall att. Unnar mig dock lite VARDAGSLYX (som det heter...) ibland i form av t ex ett par nya, dyra skor, en fin 50-talslampa eller ett par nya solglasögon.
Pålägg som gäller: tartex och sojaost och saltgurka.
Önskar att jag var bättre på: Att tycka motion är roligt. Att inte absorbera negativ energi. Att gilla att prata inför folk.
Dagens dryck: Vatten.
Vad saknar du: Oftast ingenting. Ibland lite mer action.
Tre band/artister: MORRISSEY, Groove armada, Goldfrapp.
Vad har du gjort idag: Vaknat, suttit vid datorn, ätit frukost, sytt på den lila myrornaklänningen.
Brukar du svära mycket: Det är inte för inte som jag kallas vulgär.
Hur tidigt stiger du upp: 06:30 på vintern, 06:40 på sommaren.
Vad ska du göra ikväll: Troligen sitta vid datorn och få värmeslag. Läsa på balkongen, dona lite inför resan. Glo på tv/film. Sy lite.
Hur många timmar sover du per natt: Helst 8 men oftast blir det nog runt 6,5-7.
Vem är snyggast i världen: Listan finns här.
Vad är det för veckodag: Lördag.
Bästa saken som hände mig förra sommaren: Pet shop boys-konserten med J och veckan i Stället vars namn rimmar på synonymer till fisen och röven.
Favoritplagg i garderoben just nu: En grönvitrutig beyondretroklänning.
Längd: 160 cm.
Vikt: 59-60 kg.
Byter gärna garderob med: Jag är rätt nöjd med min faktiskt.
Byxa eller kjol: Kjol.
Senast utlästa bok: Att nudda vid botten : en personlig berättelse om depression av Sally Brampton. Riktigt bra och informativ!
Mitt rum kan beskrivas som: Återhållet vansinne.
Mig själv med tre ord (just nu): Seg. Upprymd. Svettig.
Jag tränar: Inte.
Jag ville bli när jag var liten: Kirurg, polis, präst, skådespelare, kassörska, utlandstelefonist.
There's too much caffeine in your blood stream and a lack of real spice in your life
Imorse när jag vaknade kände jag att jag fortfarande hade ett tryck över huvudet och tänkte att nämen vad i helvete, är det så här semestern ska börja? Gå runt och må halvtaskigt pga värmen när jag borde njuta av det tropiska klimatet! MEN efter förmiddagsfikat, när jag hällt i mig den sedvanliga koppen kaffe som jag missade igår eftersom jag började kl 10 och sen hade pass hela dagen och därför inte tid att fika, så försvann mjörskenheten som i ett trollslag! Hej, jag heter Hades och är koffeinist.
Och idag har det ju varit uthärdligt varmt hela dagen, riktigt svalt på sina ställen och jag t o m frös litegrann när jag cyklade till jobbet imorse, iförd mina nya skor från Blue turtle.
Nu börjar den verkliga nedräkningen till semestern; en hel dag på jobbet kvar och på fredag jobbar jag bara tre timmar, sen är det dags för grillfest de luxe hemma hos goa J med en hel drös chica damer.
Min nyponbuske som sorgeligen massakrerades i våras har växt till sig, förresten, så nu kan jag sniffa lite bjärtnostalgi varje morgon igen!
On the rack I was, "easy meat", a reasonably good buy
What really lies beyond the constraints of my mind?
Det värsta när jag haft oturen att råka på personer som är skitförbannade från sekund ett och tycker att allt är mitt fel så fort jag inte gör exakt vad de ber om är att jag i timmar efteråt ältar samtalet och förbannar mig själv som inte hanterade det annorlunda. Problemet för mig när det gäller såna här situationer i jobbet är att jag känner mig så sliten mellan Det Som Förväntas Av Mig I Kraft Av Mitt Ämbete (dvs att inte ta det personligt utan lugnt och sansat svara på personens frågor, anklagelser och utfall) och att veta när i helvete det faktiskt är okej även för en "serviceperson" som representerar sitt jobb att tycka att nu får det väl för fan vara nog och bita ifrån. Jag är en typ av person som behöver tydliga gränser och instruktioner när det gäller ramarna för min yrkesroll, och i situationer där det inte finns så bara dräneras jag på energi direkt eftersom det blir så jobbigt för mig att försöka förhålla mig till hur jag förväntas reagera.
Suck.
Förutom detta har det väl varit en okej dag. Håller på och gallrar på avdelning Ug så idag har biblioteket blivit ett antal fågelböcker anno 70-tal fattigare. Det är extremt varmt på jobbet vilket innebär att jag nu luktar som om jag inte sett vatten på tre veckor fastän jag duschade imorse. Måste nog ta en dusch innan jag lägger mig, annars kommer jag aldrig kunna somna. Eller så kommer jag dö kvävningsdöden inlindad i fastklibbade lakan.
Jag vet inte om det är värmen, men jag känner absolut ingen lust att shoppa! :-| Kan det vara möjligt att de senaste månadernas missbruksbeteende har gjort att mitt begär efter nya kläder faktiskt är mättat?!?! Det låter ju helt osannolikt! Om det inte går över snart så kommer jag bli riktigt orolig.
It can play hideous tricks on the brain
Revolutionerande upptäckt: solglasögon ger ungefär samma effekt som det där blåa ljuset på en del offentliga toaletter som är till för att pundarna inte ska se sina vener.
(jo, jag är faktiskt så närsynt att jag inte gärna lägger kablar utan glasögon...)
And I don't feel bad so wish me luck my friends
Innan min blygsamma gästtrio dök upp tillbringade jag dagen med att mocka lägenheten samt reta gallfeber på mina fejsbokvänner genom att uppdatera en gång i kvarten med en ny förvärvningsregel. Vid halv fyratiden inträffade dock en katastrof; internet försvann!! Ve och fasa, jag som just fixat en sån schucker spotifylista kvällen till ära! Jag tänkte att det säkert bara var nån tillfällig vajsing på stadsnätet, men när det fortfarande inte fanns nån anslutning imorse började jag bli lite nervös. Datorn hittade inget trådlöst nätverk och eftersom jag är dum i huvet har jag ingen aning om var lösenordet till routern är, så jag blev grönblek vid tanken på hur i helvete jag skulle fixa det om det visade sig att det var den som strulade. Alldeles bortsett från att jag inte har en aning om hur man handskas med strulande routrar då förstås. Till slut lyckades jag med hjälp av manualen till datorn och windows offlinesupport räkna ut att jag hade råkat komma åt av/påknappen för det trådlösa nätverkskortet. Jag känner mig både lite stolt över att jag lyckades komma på vad problemet var och lite dum som inte direkt fattade vad som hänt...
Idag har min ambition varit att sitta på balkongen och läsa och glo på TV ( TV-bord på hjul FTW!!), men projektet tappade sin tjusning när jag upptäckte en vidrigt äcklig spindel som spatserade omkring i balkongtaket och gjorde att jag inte riktigt kunde slappna av. Dessutom sitter det en gigantisk myggskrank precis intill balkongdörren, gud nåde den om den så mycket som försöker ta sig in i lägenheten med sina äckliga ben och äckliga vingar som skrapar äckligt mot tak och väggar. Fy FAN vad jag hatar äckliga insekter som ALLTID invaderar mitt hem på nätterna så det är helt jävla omöjligt att somna eftersom jag bara väntar på att få en nattfjäril i ögat!!!
Nu är jag ohyggligt mätt efter att ha klämt i mig ca 1 kg klyftpotatis och dippsås med gräslök, men samtidigt godissugen. Undrar om jag ska hugga in på den fina chokladasken jag fick av B2&B3 igår.
Som B2 sa; det enda som är mer bisarrt än att chokladen över huvud taget finns är att man knappt kan se vem som är vem av dem. Tur att den ena har klänning, annars skulle de se ännu mer ut som siamestvillingarna Chang och Eng än de redan gör.
(det bisarra i sammanhanget är alltså inte att Victoria skulle se manlig ut eller Daniel kvinnlig, utan det incestuösa i att fastna för nån som skulle kunna vara ens spegelbild. De kungliga lär väl iofs ha vanan inne efter århundraden av adlig inavel Europas blåblodiga emellan, men vad säger det om Daniel egentligen? Han kan ju inte åberopa ärftlig belastning. Men han är ju å andra sidan tydligen släkt med nån som hette Fet-Mats, vilket man väl får erkänna förpliktigar en del när det gäller att föra vansinnets fackla vidare in i framtiden)
and they LAUGH THEIR HEADS OFF
Jag älskar verkligen mitt jobb ibland. Nu förväntas jag skriva att det är när ett möte med en besökare går extra bra, när jag får beröm för någon extra fin katalogpost jag gjort eller när jag lyckas med en extra svår referensfråga. Men icke. Det ger mig förvisso en mild känsla av tillfredsställelse, men orsaken till de mer intensiva känsloutbrotten är det jag skrivit om tidigare; nämligen att det finns så många helt vansinniga böcker som man trillar på när man minst anar det. Här om dagen satt jag t ex och rensade katalogdatabasen på katalogposter som inte har några exemplar knutna till sig ( = vi har inte boken längre, så därför ska den inte heller ha någon post i vår katalog). Då stötte jag på följande mästerverk:
Om du mot förmodan skulle vara intresserad av att läsa förlagets beskrivning av boken så kan du göra det här men jag kan inte låta bli att bjucka på ett smakprov:
"Undervattensfisarna är konstfullt tecknade av Johan Wanloo..."
Jag har varit svag för Fredde Granberg och Peter Settman ända sen de gjorde sommarlovsmorgon och Laijv i början av 90-talet. Sen dess har de ju så att säga va gått lite skilda vägar karriärmässigt, och jag tycker definitivt att det är Fredde som dragit den humormässiga vinstlotten av de två...
En annan intressant bok jag hade turen att ramla över i jåns handlade om kustjägarutbildningen. Hur kommer det sig att jag över huvud taget fann det vettigt att ens titta åt en bok om militär utbilding undrar du kanske. Jo, så här va; jag är bl a ansvarig för avdelning S, krigsväsen. I ett anfall av plikttrogenhet företog jag en liten städning av den konstant röriga hyllan (alltså, du ANAR inte hur populära böcker om krig, vapen och stridsflygplan är!!! Och det är, för att underdriva en smula, ingen preussisk disciplin på dem som går och river i hyllorna. Så fort nån låntagare varit där och botaniserat så ser det ut som om en tornado dragit genom ett redskapsskjul) när jag helt oförhappandes råkade slå upp den här sidan, och nästan fick hembud av pur förtjusning:
Nåväl, som den uppmärksamme läsaren noterat älskar jag inte bara kiss&bajshumor utan även att katalogisera, men igår var det nära att jag förpassade KRS till krematoriet på Hovdestalund i min frustration över att inte fatta ett skit av följande paragraf:
Enligt formathandboken för BTJMARCI är det med ledning av denna så kallade instruktion som man ska räkna ut när serieuppgift bildar biuppslag och inte. Jag är mer böjd att tro att SAB:s kommitté för katalogfrågor slängde in den här paragrafen för att kunna fnissa åt hur jävla dumma vi måste se ut när vi sitter och försöker förstå den, fast den i själva verket inte betyder nånting.
I am sick and I am dull and I am plain
Här är några exempel på saker som jag provat och därför med empirisk emfas kan döma ut som meningslösa, poänglösa och helt jävla astråkiga:
* minigolf
* bowling
* biljard
* att ta körkort
Nej, jag spottar, pissar och kräks på det gamla ordspråket "Bättre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna sin båge". Bara en jublande fullblodsoptimist kan hitta på ett så genomkorkat talesätt. "Bättre först kolla så att strängjäveln verkligen håller innan man spänner bågen, för det tar bara ca en nanosekund och lite KONSEKVENSANALYS har aldrig dödat nån!!!" är mer min melodi.
Om det finns en motsats till patologiskt bristande impulskontroll så har jag det. Tur för mig att jag är så otroligt spirituell och har en sån halsbrytande fantasi, för annars skulle jag kväva både mig själv och min omgivning med ett kompakt moln av beige tristess.
But the person underneath where does she go?
Idag tänkte jag göra en lista över sånt som jag skäms över att jag irriterar mig på. Grejer som jag inte riktigt står ut med, även om jag vet att det gör mig till en intolerant och trångsynt människa. Och som dessutom är så totalt ovidkommande att till och med jag själv förvånas över att jag ens reflekterar över dem.
OK, här kommer listan som sällar mig till De Trångsynta Tjockskallarnas skara:
1. Gamla gubbar med luftrörsbesvär som med täta men plågsamt ojämna mellanrum harklar sig ljudligt så det låter som att 47 liter slem är på väg upp genom halsen på dem tillsammans med hälften av deras illa medfarna bronker.
Hade en skräckupplevelse i den vägen när jag för 100 år sen gick regelbundet i kyrkan och två farbröder av denna sort (dessutom lätt utvecklingsstörda - ytterligare en orsak att skämmas för min intolerans mot dem) alltid satt längst fram och störde de stämningsfulla nattvardsgudtjänsterna med sina sanslösa gurgel-orgier. Försök själv att försjunka i djup kontemplation över något av tillvarons mysterier i vetskap om att du när som helst kan bli påmind om den krassa verkligheten i form av ett TBC-hostanfall.
2. Gamla tanter med luftrörsbesvär som gurglar när de pratar och med täta men plågsamt ojämna mellanrum harklar sig på ovan beskrivna sätt samt måste spotta slem en gång var 5:e minut.
Denna aversion utvecklade jag när jag skulle skriva min examensuppsats och därför bodde i fem veckor i ett litet samhälle i Jämtland hos en äldre dam med dessa problem. Hon hyrde ut ett rum i sin lägenhet och jag delade kök och badrum med henne. Att varje morgon, trött-illamående och småsur exponeras för en kvarts gurgelhostande och spottande på toaletten samt sitta till bords med damen och veta att hon när som helst kunde få en mikroskopisk matbit i fel strupe och börja gurgla och harkla upp slem var mer än min vanligtvis goda aptit kunde stå ut med. Jag skämdes som en hund där jag satt och försökte hålla god min och kräkreflexen under kontroll. Än idag blir jag ljusgrön i ansiktet när jag hör nån älskvärd gammal tant börja kraxa.
3. (den här punkten skäms jag verkligen extremt mycket för) Folk som av någon anledning har en speciell sorts ihålig röst som gör att de låter som första klassens byfånar.
Jag vet inte varför, men det bara kryper i mig när jag hör såna där röster. Särskilt om de är i kombination med att personen ifråga har lite svårt att få fram det han/hon vill ha sagt (OBS! Detta bör EJ förväxlas med stamning, som definitivt inte har ngn plats på denna lista över min intolerans) Antagligen var det någon människa i min barndom som var extremt elak eller svåruthärdlig och som jag numer förträngt som hade en sån röst. Den andra godtagbara förklaringen är ju att jag helt enkelt bara är en ond människa som inte tål människor som är lite mer annorlunda än andra, men så långt i min självinsikt har jag inte kommit än att jag vill acceptera den förklaringen utan vidare...
4. Folk som inte har tillstymmelse till sångröst men ändå envisas med att gå runt och nynna/sjunga på olika poplåtar eller finstämda visor hela tiden. Folk som HAR sångröst och som går runt och sjunger jämt är förresten också jävligt irriterande. Kalla mig hämmad men vafan får dem att tro att omvärlden vill höra just deras version av ”Du lindar av olvon” eller ”Halo”? Duschen och körer är till för dem som vill få utlopp för sin musikaliska (inbillade) ådra.
När jag utsätts för någon sån här självutnämnd Beyonce så får jag samma känsla som när ett barn kommer med en teckning och förkunnar att det är en bild på mamma och hunden, och jag känner mig tvingad att säga att den är jättefin fast den ser ut som uppspydd pölsa. Skillnaden är dock att jag oftast kan mena att barnets teckning är fin, eftersom barnteckningar liksom inrymmer så mycket mer än bara motivet. En vuxen människa däremot, som väntar sig samma beröm för sin härligt spontana sång, är det lite svårare att tackla.
Eftersom jag själv inte har nån vidare sångröst så kan jag tycka att andra som sjunger lika illa som jag borde höra skillnaden på dem själva och Carola. Nu lägger jag i och för sig ingen värdering i att sjunga som Carola och att sjunga lite mindre vackert (dessutom avskyr jag Carolas röst, men tog henne som exempel ändå eftersom många obegripligt nog tycker att hon är en gudabenådad artist...). Gillar man att sjunga ska man väl göra det hur man än låter, men eftersom merparten av mänskligheten föredrar Carola-typen av sångrösterna så borde det ju kanske tala för att man ska vara lite försiktig med att låta omgivningen njuta av sin egen om man gör det i syfte att få beröm. Vilket jag oftast får känslan av att såna här hobbyvokalister gör. Och egentligen är det väl det som jag retar mig på. Att det ofta är på ett mer eller mindre självbelåtet och/eller förväntansfullt sätt som sången framförs. Och så sitter man där och lider och lyssnar och vet inte var man ska ta vägen.
Visst, de kanske tycker de är jävligt bra på att sjunga och vill ta varje tillfälle att visa det och utöva sin hobby, men bara för att jag är intresserad av klassiska språk så går väl inte jag och rabblar latinska verbändelser för mig själv hela tiden, för att folk ska fatta att jag är intresserad och dessutom jävligt skicklig på det?
Alltså, missförstå mig rätt, jag har inget emot om någon går och nynnar eller sjunger någon sång då och då, det är de som vid varje givet tillfälle brister ut i sång som jag inte riktigt klarar av. Som, när man t ex ska laga mat ihop ett gäng, drar igång sin repertoar vid den första hackade moroten och inte avslutar förrän man sätter sig till bords. Som kokett svansar runt i köket ylandes allt från ”Somliga gååår i traaasiga skooor... säg vad beror det påååå?” till ”6, 6, 6, the number of the beast!!!” med tillhörande wailanden och vibraton, helt okänslig för omgivningens vinkar om att det kanske vore trevligare att konversera medan man lagar mat. Gärna med danssteg till också.
Ibland undrar jag om inte idén bakom Idol och Talang huvudsakligen är att spräcka storhetsvansinnet hos de många duschsångarna (som allt för ofta tar med sig sången från badrummet när de duschat färdigt) där ute. Tyvärr verkar dock deras självinsikt vara lika dålig som deras sångröst varför de kan skaka av sig ett nederlag genom att skylla på allt från inkompetens hos juryn till att bollen är rund.
5. Folk som är så ovana vid datorer att när de ska logga in tar det 10 minuter att hitta tangenterna till användarnamnet och lösenordet och som undrar hur de ska göra med musen när bordet tar slut. Och gud förbjude om de måste använda shift eller alt gr för att få till nåt specialtecken! Återigen; jag är smärtsamt medveten om hur intolerant jag låter, men sån där extrem tafflighet kan få mig otroligt otålig. Det är väl en sak om man vet att det är första gången människan använder ett tangentbord men när man vet att det är någon som använder dator regelbundet (om än i liten utsträckning) så blir jag fascinerad intill frustration över sådan ineffektivitet. Det ska väl tilläggas att jag inte är världens mest effektiva människa på andra sätt, men när det gäller att förenkla min tillvaro genom att grundligt lära mig saker jag gör ofta så är jag jävligt effektiv.
6. Folk som har pedalen i hålfoten när de cyklar. De ser ut som Enöga i Dunderklumpen! Varje gång jag ser en hålfotscyklare förundras jag över hur otroligt puckat det ser ut och vill springa fram till dem och skrika: ”Fattar du inte att hävstångseffekten går förlorad om du har pedalen mitt under foten??? Fattar du inte att det går ungefär 1000 gånger lättare att cykla om du har pedalen under tårna istället??”
Listan kan göras bra mycket längre, men jag tror budskapet har gått fram; under min sympatiska och toleranta yta döljer sig en grinig småpåve som i smyg föraktar större delen av sin omgivning.
Disappointment came to me and booted me and bruised and hurt me
Det här är faktiskt Hades
Hon jobbar på bibliotek
Hon fyllde 35 i år
och har 38 i skor
Det här är också Hades
I Hades fantasi
För ju mer hon tänker på det
Desto mindre vill hon bli.
”Tänk om man var 10
eller kanske bara 7
Då skulle jag va ute
Och leka lite nu.”
Så brukar Hades tänka
När hon sitter på sitt bibliotek
För hon är faktiskt damen
som inte vill bli stor
Ja, hon är faktiskt damen
som inte vill bli stor!
Det bästa med att vara stor är att man får vara uppe hur sent man vill, äta godis när man vill och se på tv hur mycket man vill. I alla fall när man är ledig. Annars skulle jag helt klart föredra att vara 11 år igen! Ingen mens, ingen pubertet, inget försörjningstvång. Mamma och pappa var fortfarande ofelbara hjältar, och man behövde ingen alkohol för att ha roligt.
I'm tired and I want to go to bed
Ett annat sätt att beskriva det tillstånd jag befinner mig i just nu:
Nåja, jag piggar upp mig med att fortsätta temat vansinniga grejer som folk skrivit böcker om:
I det avseendet kan man alltid lita på avdelning Mz och gamle Jan-Öjvind Swahn, som är författare till ca 50% av böckerna på den här hyllan. Resten är ganska jämnt fördelade mellan Ebbe Schön och Bengt af Klintberg.
Paint a vulgar picture
Eftersom jag antar att alla mina tre läsare är oändligt intresserade av mitt jobb så tänkte jag bjuda på en guidad tur genom mitt skrivbord. Brace for impact!
Här har vi min omistliga lilla fläkt utan vilken jag skulle avdunsta när termostaten hamnar i klimakteriet och ventilationen åkt till Bahamas. Tack, Clas Ohlson. Jag tror jag älskar dig. Vill du gifta dig med mig?
När man jobbar i offentlig miljö och hyser en intensiv skräck för kräksjuka samt dricker 7 liter vatten om dagen och därför kissar 21X7 gånger varje dag snittar man strax under kirurgerna när det gäller antalet handtvättar. Utan handkräm skulle mina händer vittra sönder i ett moln av hudflagor, så därför har den en självklar plats på skrivbordet. Likaså läppbalsamet från Bodyshop med körsbärssmak. Bakom kosmetikavdelningen står Barba Jävel som jag fick av L och M när jag slutade på Råby/Bäckby och skulle börja på fackavdelningen.
Detta är min mycket effektiva lappkatalog över arbetsuppgifter. Dessvärre blir lappkatalogen lätt arbetsuppgifternas motsvarighet till "ring inte mig, jag ringer dig".
Och här har vi högarna med grejer som jag håller på med för tillfället. Där ligger bland annat några inköpsförslag och papper om böcker som ska beställas, en kladdlapp med förslag på böcker och andra sätt att hitta info om en brukspatron från 1700-talet på Ferna bruk till en låntagare, en ljudbok som ska märkas om, några tidskrifter jag har på cirkulation och en bok med en röding i = den är reserverad så jag måste katta den fort som fan.
Som du ser skulle jag behöva ett dokumentkorgtorn med minst 5 våningar till. I mappen står alla mina manualer och papper om katalogisering och anvisningar till Book-IT och Libris. I högen till vänster hamnar trasiga böcker, språkkurser och filmer som jag ska kolla upp och gallra/återinköpa. Det var där Värsta språket låg i hundra år innan nån stackare reserverade den.
Högen längst ut på kanten är mitt skrivbords motsvarighet till slutförvaring av kärnavfall. Där lägger jag sånt som jag egentligen inte behöver göra, men av olika anledningar ändå inte bara kan slänga direkt. Typ suspekta rapporter från olika expertgrupper som ingen orkar bestämma om vi ska införliva i beståndet eller ej. Mina lunchböcker brukar paradoxalt nog få ligga överst i den högen. Idag började jag läsa en bok om globalisering av Peter Singer som verkar fett intressant. Bokvagnen som står bredvid skrivbordet är givetvis min. Jag vore väl ingen riktig bibliotekarie om jag inte hade ett eget vrålåk av märket HUSHNOW3000.
Sist men inte minst: som officiell temperaturövervakare i mitt arbetslag har jag denna termometer ständigt redo för att när som helst kunna bevisa att i vårt arbetsrum är "varmt" och "kallt" objektiva begrepp och inga subjektiva flummigheter som skiftar från individ till individ.
You don't know a thing about their lives
Utmaning: hitta på vad som helst som verkar helt vansinnigt och skittråkigt så lovar jag att nån jävel har skrivit en bok om det.
Ibland även flera:
Notera att det finns en hel skriftserie om posthistoria! Jag ser ingen annan förklaring än att hr Lindgren et consortes har nån form av autism eller aspergers syndrom som kanaliseras i deras patologiska intresse för postväsendet.
(det kanske iofs en viss frk Hades också har, med tanke på hennes fascination för folk med bisarra intressen)
You're drunker quicker and you're sicker even quicker
Av nån anledning kom jag att tänka på den gamla såpoperan Lösa förbindelser. Sen kom jag följdaktligen att tänka på farsan till mina kompisar som bodde i lägenheten under mig där jag växte upp. Han var av den... eh... vi kan säga färgstarka typen som gärna tog sig ett glas eller 375 och ofta hängde på det anrika gamla etablissemanget Etna på Råby. Som sig bör hade han även ett färgstarkt ordförråd som han gärna delade med sig av till oss barn. Min mor fick till exempel epitetet "fitta i övergångsåldern" (eller var det "hora"...? Hm, jag minns inte riktigt... men det står väl utom allt tvivel att det var tanken bakom uttalandet som räknades) när hon under mina kompisars föräldrars ganska så otrevliga skilsmässa försökte stötta deras mamma som var hennes väninna. Själv var jag "den där feta ungen som tror att hon vet bäst jämt". Inte så långt från sanningen förvisso, men jag tyckte ändå att det var lite väl ouppfostrat av honom att säga till sina barn att deras bästa kompis var en olidlig besserwissertjockis.
I vilket fall, anledningen till att jag förknippar honom med Lösa förbindelser är att han envisades med att kalla den högkvalitativa TV-serien för Lösa förpattelser. Man skulle utan att hänge sig åt allt för vidlyftiga antaganden kunna säga att han låg ganska nära oss barn i intellektuellt avseende, för vi tyckte alltid att hans verbala innovationer var otroligt roliga och snillrika, medan de andra vuxna mest såg besvärade ut. Jag tror till exempel inte att våra föräldrar tyckte det var så trevligt att vi konsekvent använde hans hemsnickrade namn på Fanta Black Orange, som fanns en kort period på 80-talet och smakade som en blandning av apelsinfanta och coca cola. Även om detta tilldrog sig på den tid då det fortfarande var helt okej att slänga sig med diverse ur rasbiologisk synpunkt tvivelaktiga uttryck och föreställningar så var det nog tämligen pinsamt att stå på ICA och höra sin avkomma skrika över hela butiken:
MAMMA KAN JAG FÅ EN NEGERFANTA SNÄLLA MAMMA??? MAMMA JAG VILL HA EN NEEEEEEEEEEEEEEGERFANTAAAAAAA!!! MAMMA EN NEGERFANTA MAMMAAAAAAAAAA!!!
Apropå Etna förresten så verkar det som om de lagom till fotbolls-VM försöker shejpa upp anseendet lite och locka en annan typ av klientel än de trogna stammisar som hängt på låset varje dag sen tidig bronsålder:
Hades önskar LYCKA TILL!
And as sure as my words are pure I praise the day that brings you pain
Nåväl. Svordomar var det. Jag är huvudsakligen en svärjare med religiösa förtecken, kanske på grund av min forntida historia som kristen. Tyvärr kan jag inte tillräckligt många namn på killen en trappa ner och hans medhjälpare för att excellera så som jag skulle vilja. Visst kan man nedkalla en hel del fräna förbannelser endast med hjälp av olika varianter av "må du brinna i helvetet för evigt med Bert Karlsson och Lotta Engberg som närmsta grannar", men när det gäller rena frustrationsutbrott där eden inte har nåt klart mål kör jag oftast fast och det blir bara ytterligare en fantasilös "helvetes jävla skitfan"-tirad.
Jag skulle nog kunna bli rätt så kreativ och mustig på det anala och fekala området, likaså inom gebitet spyor, var och andra äckliga kroppsutsöndringar men det känns inte riktigt som rätt väg att gå. För enkelt liksom. Könsord är också för simpelt, även om ett "KUKFAN!!!" då och då undslipper mig. Eder på temat vem/vad folk knullar med och hur är alltså inte aktuella. Jag får klura vidare helt enkelt. En korsning av vad som brukar slinka ur pilsnerfilmsskådisar och apraka hamnsjåare vore en fin utveckling tycker jag.
En ny gudinna har dykt upp i mitt liv. Eller ja, hon har funnits där ett tag, men de senaste dagarna har jag lyssnat nonstop på en spellista med bland annat Massive Attack och Goldfrapp och blir mer och mer lyrisk över Alison Goldfrapps svala, intensiva röst och fängslande melodislingor. Triphop när det är som bäst! Hon håller t o m på att putta ner Massive Attack på andraplatsen på min lista över band i genren och det är verkligen anmärkningsvärt eftersom de hängt med och varit outstanding sen de släppte Blue lines 1991. Fan alltså, att sitta på balkongen med en cigg och kisa mot solen och se spelet i lövverket och känna lukten av syrener från villaträdgårdarna samtidigt som Goldfrapps gudabenådade musik flyter runt i luften är jävlar så nära total harmoni jag kan komma just nu. Hela kroppen blir alldeles mjuk och lycklig.
De andra banden på spellistan är för övrigt också makalöst bra. Jag ÄLSKAR spotify!!
Yes, you've made yourself very plain
Vi har börjat med ett nytt schemaläggningsprogram på jobbet där man lägger in alla sina möten, pass och andra aktiviteter. För att det ska funka så lägger alla först in sina önskemål och sen ska vi göra korrigeringar under en period innan det slutliga schemat genereras. Programmet är så fruktansvärt segt att varje gång man ändrat på nåt och klickar på OK tar det en halvminut för sidan att ladda så att man kan göra nästa ändring. Det här driver fler än mig till vansinne eftersom vi ju har annat att göra som känns mer angeläget än att sitta och tomglo i en halvminut 75 ggr på raken i 2 timmar. Nu har jag dock kommit på ett sätt att göra den här dötiden lite mindre retfull och plågsam, nämligen att ägna den åt KNIPÖVNINGAR. Det funkar även att fylla tiden med när man har golvpass och går med tomma och fulla bokvagnar fram och tillbaka till receptionen och måste vänta på den skitlångsamma handikapphissen med sin skitlångsamt självstängande dörr varje gång man ska upp eller ner från gången över Vasagatan till fackbiblioteket. Med tanke på hur mycket tid jag lär ägna åt dessa sysslor framöver lär jag få passa mig så jag inte får så fitta (HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAH) bäckenbottenmuskler att jag till slut inte ens kan slappna av när jag ska på muggen.
Varje gång jag tror att jag sett det värsta av 90-talet återvända från modehelvetet dyker det upp ett nytt jävla påfund som ger mig svåra konvulsioner. Idag insåg jag på allvar att alla horribla plaggs moder, cykelbyxan, krälat upp från den stinkande dypöl där den vilat salig i åminnelse sen sommaren 1991. Jag är mycket väl medveten om att jag tycker det är skitfult delvis på grund av att jag var med sist det begav sig men kom igen, hur mycket ska en estet behöva tåla egentligen??? Först foppatofflan, sen pastellblommiga byxdressar och nu det här!
Apropå pasteller så såg jag världens beigaste man på bussen idag igen. Han har exakt samma färg på kläderna som på håret, det vill säga beige. Hur tänker han? "Hm... hur ska jag göra för att se så trist och intetsägande ut som möjligt...?" Grejen är ju bara att det blir fejl ändå eftersom han blir iögonenfallande på grund av sin beigehet. Men håll med om att det är en smula udda att matcha kläderna helt med färgen på resten av sig själv. Ungefär som om jag skulle köpa en hel garderob endast bestående av kläder i exakt samma bruna färg som mitt hår och så kanske nåt accentplagg eller nån accessoar i samma kaffe med mycket mjölk-nyans som jag har på huden.
Är det nån som vill byta fötter med mig? Jag skulle fan få skavsår om jag använde sockiplast. Innan jag gick från jobbet var jag tvungen att spontan-plåstra om fötterna med 5 plåster för att palla att gå till body shop och sen till bussen. Allt trots att jag var helt säker på att jag hade ett par skavsårssäkra skor. Men det var väl promenaden till Helskön vid Ringvägen för att köpa ansiktskräm på lunchen som gjorde susen. Imorrn blir det kinaskor, oavsett väder. I såna här lägen funkar inte ens annars säkra kort som träskor eller converse.
MEN på bussen hem såg jag i alla fall nåt som piggade upp i min skinnflådda misär, nämligen att Stadsmissionen ska öppna en second handbutik på Hälla syd. Gissa vem som kommer sitta på en buss dit på fredag?? Hoppas bara de har kul grejer där och inte är lika amish som Röda korset.
Jag köpte förresten hudvårdsprodukter för drygt 800 spänn idag vilket är tämligen anmärkningsvärt om man beaktar det faktum att jag tills för drygt ett år sen alltid köpte det billigaste möjliga som gick att få tag på utan att det var rent skadligt för huden. Men plötsligt insåg jag att a) jag har faktiskt råd att köpa annat än exempelvis acos ansiktskräm för 50 spänn som bara gör att jag blir torr och flottig samtidigt och b) dyra grejer räcker faktiskt längre. Grattis till mig, det tog mig bara 15 år av självständig ekonomi att upptäcka att ibland är det faktiskt både bättre OCH mer lönsamt med kvalitet än kvantitet. Och jag måste ju säga att grapefruktdoftande duschkräm har sina poänger.
The sun burns through to the planet's core
Annars har det inte hänt särskilt mycket spännande saker i mitt liv denna majmåndag. Nu ska jag gå och lägga mig och kolla på tv och äta äpple, för jag är helt avsågad efter min maratondag med möte, möte, pass, beta igenom 3 kubikmeter pappersarbete och så pass igen.
(högerarmen har förresten inte ruttnat och trillat av men fan vad besvärligt det är att sätta böcker med endast en fungerande arm)
There are explosive kegs between my legs
I fredags var jag och kollegan I på en konferens på Kungliga biblioteket om RDA, Dewey decimalklassifikation och Svenska ämnesord för musikkatalogisering. Jag katalogiserar ingen musik alls, men eftersom jag ska föreställa katalogansvarig tänkte jag att det är lika bra att hänga med från början med de nya grejerna i alla fall. Och det var ett smart val, för det var en otroligt spännande och intressant dag! Vi fick se exempel på hur man bygger deweykoder och hur man katalogiserar enligt RDA jämfört med KRS. Fan alltså, mitt hjärta PINGLAR!!!
De få tillfällen under dagen som jag inte satt på helspänn med öronen vidöppna funderade jag en del på den manliga blicken. Jag tänker så här att det visst finns en kvinnlig blick också, en som objektifierar män och reducerar dem till attraktionsobjekt, men vi damer får liksom inte lika mycket övning i att använda den. Man skulle nästan kunna säga att vi blir lurade att tro att vi inte HAR nån sån "kvinnlig blick". Jag försöker öva så mycket som möjligt på att objektifiera män som jag tycker är attraktiva och börjar bli rätt skicklig på det, men samtidigt känns det lite etiskt tvivelaktigt.
För jag menar, om jag stod på en scen i en hörsal framför 100 pers och skulle prata om nåt jävligt viktigt som jag är typ bäst i Sverige på så skulle jag känna mig tämligen obekväm om jag visste att hälften av åhörarna satt och begapade bröstens rundning under tröjan eller hur min röv ser ut när jag sträcker mig för att hämta en tuschpenna och tänkte att "fan, den som fick [infoga valfri fysisk aktivitet] den där [infoga valfri kroppsdel]".
Men vänta, det är ju ungefär så det är varje dag att vara kvinna! Om man inte tillhör dem som är utseendemässigt diskvalificerade på olika sätt förstås och därmed helt osynliggjorda och inga att räkna med över huvud taget. Jag vet inte riktigt vilket som är värst; att inte räknas för att man är liggbar eller att inte räknas för att man inte fattar hur man ska göra sig liggbar.
Hur som helst, känslan av att tillhöra den grupp människor som ofta befinner sig på andra sidan den där "blicken" gör ju att begapandet gärna kommer av sig som sagt. När jag sitter och glor lite diskret på en stilig man så tänker jag ibland att fy för den lede vad obehagligt det skulle vara om nån som jag inte finner det ringaste intressant på nåt enda vis satt och kände så här om mig som jag känner nu. Och fan vad respektlöst det är av mig att sitta och tänka på vad jag skulle göra om jag fick en halvtimme i en mörk garderob med den här tjommen utan att han bett om att få vara en del i mina farbror bosse-fantasier. JAAA, jag inser att det är rätt absurt att tänka så, för i de flesta fall låter man ju inte sina snuskiga tankar påverka ens beteende gentemot personen i fråga och så länge man inte gör det är det väl harmlöst. Men ändå.
Jag har ingen aning om vart jag ville komma med den utläggningen, men skit samma.
På vägen till centralstationen slank jag in på Beyond retro på Drottninggatan och tillbringade 90 minuter med att prova klänningar. Hittade en otroligt söt vit- och grönrutig bakelse som jag inhandlade och ska använda tills den går sönder. Dessvärre är den lite genomskinlig, men det är inget som inte ett par vita mamelucker kan avhjälpa. Nu måste jag dock skriva in mig på Betty Ford-kliniken för min shoppoholism med tanke på hur patologiskt mycket grejer jag köpt den senaste tiden.
En strategisk felplanering gjorde att jag missade tåget jag hade tänkt ta så jag kom inte hem förrän runt åttasnåret, och då hade jag inte ätit sen lunch så kvällen tillbringades i soffan med att försöka ta igen näringsbristen och vätskeförlusten så att hjärnan skulle komma i form igen tills jobbet igår.
Och nu ska jag avsluta denna postmodernistiskt fragmentariska och fullkomligt osammanhängande litania eftersom jag ska jobba 11 timmar imorrn och måste gå och lägga mig nu för att inte krokna vid lunch.
There are brighter sides to life and I should know because I've seen them but not very often
Sapfisk reflektion över vardagstristess
Regnet strilar, jag håller på att ruttna
Nagellack som torkar lyckas mig hålla
fast i oändlig spänning, o, jag ryser
Snart kommer sömnen
Stundom tycks mig livet en smula öken
Ökenspridingen smittar som en cancer
Om jag blundar kanske den inte ser mig
Låt mig få sova
När jag vaknar imorgon skiner solen
Jag har plötsligt blivit ett lyckligt pucko
Priset för friden är dessvärre hjärnan
Kan inte sova!
I was looking for a job, and then I found a job II
1. För några veckor sedan la någon in en reservation på DVD:n "Värsta språket". Mina kollegor letade högt och lågt efter den innan de gav upp och lämnade ärendet vidare till mig som ansvarig för språkvetenskap. Jag mindes då att jag för några månader sen hade hittat skivan ute i biblioteket utan fodral och tagit in den till mig. Sen blev den liggande där, eftersom jag tyckte att jag hade andra saker att prioritera än att försöka fixa ett nytt fodral till filmen. Jag hade dock glömt att göra en anmärkning i katalogen om att filmen inte är tillgänglig, så därför kunde låntagaren nu reservera den.
2. Veckan innan jesu flygare tänkte jag att nä men nu måste ju den stackars reservanten få sin film. Efter några turer som jag inte ska beskriva här bestämde jag mig för att själv fixa fram ett nytt fodral, trots att det egentligen inte är mitt jobb. Sen blev jag sjuk och sen blev det långhelg. Här har vi alltså förklaringen till varför låntagare nr 1 inte fick sin film direkt, fastän den skulle finnas på hyllan och det bara borde vara för oss att gå och hämta den.
3. För några dagar sen gick jag ner till inköpsavdelningen och frågade om de hade nåt gammalt DVD-fodral som jag kunde använda. Jodå, jag fick ett och fixade till det enligt konstens alla regler för hur man gör ett fult och pinsamt skabbfodral; jag gjorde etiketter med hyllsignum och huvuduppslag med en dymo och skrev ut en bild på omslaget som jag sorgfälligt tejpade fast på framsidan (dock innanför plasten...).
4. När jag skulle lägga in filmen i katalogen märkte jag att streckkodsetiketten på det nygamla fodralet redan var kopplad till en annan film. En film som alltså inte existerar som fysiskt exemplar längre eftersom jag satt där med det tomma fodralet. Vad som än hänt med ursprungsfilmen så hade den av oss som fick ärendet glömt att gallra den innan h*n lämnade fodralet till inköpsavdelningen för återanvändning.
5. Och vad värre var; den filmen var inte bara reserverad, utan även infångad till en låntagare
(när man återlämnar ett reserverat medium syns det på reservantens bibliotekskort att h*n har något att hämta, och nästa gång vi skickar ut reservationsmeddelanden får h*n sms eller mejl om att boken/whatever kommit in)
som fått reservationsmeddelande om den i mars. Eftersom vi så långt det går försöker meddela vad som hänt när nåt går snett så ringde jag upp låntagare nr 2 och berättade kort varför h*n aldrig fick sin film och frågade om h*n ville att vi skulle köpa in ett nytt exemplar. Det ville h*n, så jag lämnade ärendet vidare till kollegorna på barnavdelningen, där filmen hörde hemma från början.
6. Till sist gallrade jag filmen som inte längre fanns, knöt den nu "lediga" streckkodsetiketten till "Värsta språket" istället och återlämnade den så att reservationen fångades in till låntagare nr 1. Sen gick jag iväg med den till receptionen, där låntagarna hämtar sina reserverade medier.
Låntagare nr 1 fick alltså sin film några veckor senare än h*n förmodligen räknade med, och låntagare nr 2 kommer förhoppningsvis få sin om ytterligare ett par dagar sådären två månader för sent.
När det gäller de här filmerna var det ju bara en slump att jag hade hyfsad koll på händelseförloppet. Oftast när man råkar på en sån här grej är det svårt att säga vad som hänt eftersom man inte varit inblandad alls och det finns en gräns för vilka konstigheter man kan spåra med hjälp av vårt datasystem. För det mesta är det dock en rad liknande kalamiteter som inträffat och inte nån illasinnad biblioteksanställd som fifflat med beställningen, vilket somliga faktiskt tycks tro om man ska döma av deras reaktioner...
Men gammal hederlig klantighet är i och för sig också av ondo och bör bestraffas hårt!
