ETT SORTS HADES

Jag brukar inte smygblogga på arbetstid. Idag är det dock osedvanligt lugnt, så jag tar tillfället i akt att häva ur mig ett stycke politisk propaganda och dubbelpostar vad jag redan skrivit på fejjan:

Jag brukar inte posta cheezy länkar med uppmaningar till folk på internet, för jag tycker det känns lite som att stå på stan med en skrivplatta och fråga folk vad de har för telefonbolag eller om de vill göra nåt för miljön, men det är fanimej värt att spräcka den mödomen om nån som läser det här får sig en tankeställare angående vad i helvete för sorts människosyn Alliansen representerar!!! Det äckligaste är att den här historien fan inte alls är nåt jävla undantag, utan en helt normal och följdriktig konsekvens av den rådande sjukförsäkringen!

Och, till dig som tycker det är så tråkigt med folk som är förbannade och försöker övertala andra på ett aggressivt sätt: jag är ledsen att jag lät känslorna ta överhanden här, men jag hoppas att du kan se bortom mina svordomar för kom igen, nog har väl de flesta av oss hört talas om tillräckligt många personer i vår närhet som råkat väldigt illa ut pga de nya reglerna för att det ska kännas ovärt att fortsätta på det här sättet i 4 år till? Oavsett om det fört ut en och annan "fuskare" och "bidragsfiskare" i arbetslivet... För vad är mest värt? Ett värdigt liv för dem som mest behöver det eller att se till att enstaka snyltare får sota? Är det verkligen förenligt med en människosyn vi vill ska styra vårt samhälle att tänka "lite svinn får man räkna med" i det här fallet???

Jaha gott folk, nu är det verkligen hög tid för näste man på min GILF-lista. Vän av ordning undrar säkert varför det inte dykt upp nån startreksnygging än. Det beror framför allt på att det inte finns så många dregelframkallande karlar i Star trek-världen, men några finns det och här är den stiligaste av dem alla:

PATRICK STEWART, för oss trekkers även känd som CAPTAIN JEAN-LUC PICARD.

                                                        

Patrick, det är bara att ringa om du skulle känna för att boldly go where not THAT many men have gone before...!

Jaha, det verkarnte bättre än att min tangentbordsdiarre har avtagit något och att jag inte längre känner ett trängande behov av att svamla om min ovidkommande vardag. Men skam den som ger sig.

Idag hade vi verksamhetsplanering på förmiddagen, varför min hjärna var tom som en brännvinsliter en måndagmorgon (baddabom PSCH!!! Vi tackar Söderkåkar för detta oumbärliga uttryck) hela resten av dagen. Jag hann ändå få lite gjort; ringde till Btj om en mystisk katalogpost (varför i helvete har vi den??? undrar jag.), mejlade en annan på Btj om en annan grej, skrev rent lite anteckningar från förmiddagen så att jag inte skulle hinna glömma bort vad jag skrivit, spånade lite på vad jag kan hitta på för kul med v-samlingen i höst, katalogiserade några spännande arkeologiska rapporter från Kulturmiljövård Mälardalen samt fixade till en möteskalender för hösten till mitt arbetslag. En rätt produktiv eftermiddag m a o, trots de ovanligt usla förutsättningarna.

Efter jobbet strosade jag runt på stan en stund och frekventerade bl a Classe O där jag köpte superlim, kontaktlim och batterier. Ska bli spännande att se vilket lim som ger fränaste yrseln *huhuhuhuhuh* (buskisskratt) Slank därefter in på Indiska där jag stashade upp på rökelse och hittade en klänning som jag inte är rihihiiiiiiiiktigt säker på om jag verkligen kommer att använda, emedan den får mig att se ut som Pollyanna korsat med en squaredance-dansös. Men den var billig och puffig, och jag har inte etablerat nån fast gräns för hur puffig jag kan bli utan att gå över gränsen till Baby Jane-stadiet än, så jag kör oförtrutet på. I kombination med min nya, tymusjenkoinspirerade frisyr blir dock effekten lite mer mjölkpiga gone bad än jag känner mig helt tillfreds med så jag återkommer när jag kommit fram till en fungerande lösning på detta i-landsproblem.

Indiska håller ju f ö på att bygga om så de delade ut gratis galgar och jag försåg mig med så många att jag nästan skämdes. Nu är det enda som fattas en till garderob där jag kan få plats med alla grejer som ska hänga på de där galgarna.

Här om dagen höll jag förresten på att spräcka trumhinnorna på mig själv när jag satt på bussen hem från jobbet. Jag hade oturen att hamna bakom ett pubertetsoffer som högljutt förkunnade "HUR 'KUL' DET VAR ATT HAMNA I EN KLASS FULL MED 'UTLÄNNINGAR' OCH SÅ BA 'JA JAG ÄR JU SVERIGEDEMOKRAT!" Istället för att förkorta hans lidande drog jag upp volymen på mp3-spelaren, för jag pallade inte med att sitta och lyssna på jiddret om att "men asså vi ÄR ju inget RASISTISKT parti, vi är bara lite främlingsfientliga... å vi säger ju bara det som alla EGENTLIGEN tycker men ingen vågar säga för att alla är så JÄLA pk!!!" Precis, och se hur det blir när människovänner och andra anarkister får styra landet; statsfeminism och mångkultur vart man vänder sig! Förskräckligt.

Dagens anti-outfit skulle definitivt tjäna på en närbild på tröjan tagen med en aningen bättre kamera än min, för motivet är helt surrealistiskt: en getabock med enorma horn, en slalombacke, en blomsterkvist, ett konformat trähus i tre våningar samt texten "Färila". Är dessa fyra saker typiska för Färila, kan man undra, och om så är fallet; vilken typ av LSD ger såna här lokalpatriotiskt färgade trippar? Det kanske vore nåt för mig att testa för att få lite nya uppslag till utveckling av Västmanlandssamlingen :D



Tröja: Stadsmissionen 2010. Ser dock ut att vara från något årtionde då användandet av psykedeliska droger var allmänt utbrett och sålunda även vanligt hos potatistryckare och andra hantverkare av det mer hemvävda slaget.

Mysbrallor: samma som här.