What really lies beyond the constraints of my mind?
JÄVVVLAR vilken gunvaldjeremiad jag skulle kunna rapa upp om ett telefonsamtal jag fick idag! Men jag avhåller mig från det eftersom det inte vore professionellt och det dessutom säkert skulle kunna hoppa upp och bita mig i röven när jag minst anade det.
Det värsta när jag haft oturen att råka på personer som är skitförbannade från sekund ett och tycker att allt är mitt fel så fort jag inte gör exakt vad de ber om är att jag i timmar efteråt ältar samtalet och förbannar mig själv som inte hanterade det annorlunda. Problemet för mig när det gäller såna här situationer i jobbet är att jag känner mig så sliten mellan Det Som Förväntas Av Mig I Kraft Av Mitt Ämbete (dvs att inte ta det personligt utan lugnt och sansat svara på personens frågor, anklagelser och utfall) och att veta när i helvete det faktiskt är okej även för en "serviceperson" som representerar sitt jobb att tycka att nu får det väl för fan vara nog och bita ifrån. Jag är en typ av person som behöver tydliga gränser och instruktioner när det gäller ramarna för min yrkesroll, och i situationer där det inte finns så bara dräneras jag på energi direkt eftersom det blir så jobbigt för mig att försöka förhålla mig till hur jag förväntas reagera.
Suck.
Förutom detta har det väl varit en okej dag. Håller på och gallrar på avdelning Ug så idag har biblioteket blivit ett antal fågelböcker anno 70-tal fattigare. Det är extremt varmt på jobbet vilket innebär att jag nu luktar som om jag inte sett vatten på tre veckor fastän jag duschade imorse. Måste nog ta en dusch innan jag lägger mig, annars kommer jag aldrig kunna somna. Eller så kommer jag dö kvävningsdöden inlindad i fastklibbade lakan.
Jag vet inte om det är värmen, men jag känner absolut ingen lust att shoppa! :-| Kan det vara möjligt att de senaste månadernas missbruksbeteende har gjort att mitt begär efter nya kläder faktiskt är mättat?!?! Det låter ju helt osannolikt! Om det inte går över snart så kommer jag bli riktigt orolig.
Det värsta när jag haft oturen att råka på personer som är skitförbannade från sekund ett och tycker att allt är mitt fel så fort jag inte gör exakt vad de ber om är att jag i timmar efteråt ältar samtalet och förbannar mig själv som inte hanterade det annorlunda. Problemet för mig när det gäller såna här situationer i jobbet är att jag känner mig så sliten mellan Det Som Förväntas Av Mig I Kraft Av Mitt Ämbete (dvs att inte ta det personligt utan lugnt och sansat svara på personens frågor, anklagelser och utfall) och att veta när i helvete det faktiskt är okej även för en "serviceperson" som representerar sitt jobb att tycka att nu får det väl för fan vara nog och bita ifrån. Jag är en typ av person som behöver tydliga gränser och instruktioner när det gäller ramarna för min yrkesroll, och i situationer där det inte finns så bara dräneras jag på energi direkt eftersom det blir så jobbigt för mig att försöka förhålla mig till hur jag förväntas reagera.
Suck.
Förutom detta har det väl varit en okej dag. Håller på och gallrar på avdelning Ug så idag har biblioteket blivit ett antal fågelböcker anno 70-tal fattigare. Det är extremt varmt på jobbet vilket innebär att jag nu luktar som om jag inte sett vatten på tre veckor fastän jag duschade imorse. Måste nog ta en dusch innan jag lägger mig, annars kommer jag aldrig kunna somna. Eller så kommer jag dö kvävningsdöden inlindad i fastklibbade lakan.
Jag vet inte om det är värmen, men jag känner absolut ingen lust att shoppa! :-| Kan det vara möjligt att de senaste månadernas missbruksbeteende har gjort att mitt begär efter nya kläder faktiskt är mättat?!?! Det låter ju helt osannolikt! Om det inte går över snart så kommer jag bli riktigt orolig.
Kommentarer
Trackback
