I was looking for a job, and then I found a job II
Nåväl, det jag skulle komma till är i varje fall att det händer bra mycket mer bakom kulisserna på ett bibliotek än vad man kanske föreställer sig (som på alla arbetsplatser skulle jag tro). Med så mycket böcker i cirkulation är det ju t ex inte konstigt om det blir strul ibland, en beställning faller bort eller en bok försvinner. Här om dagen hände nåt som på ett väldigt typiskt sätt visar att det ofta finns en förklaring till varför man aldrig får den där boken man ställt sig i kö på till exempel.
1. För några veckor sedan la någon in en reservation på DVD:n "Värsta språket". Mina kollegor letade högt och lågt efter den innan de gav upp och lämnade ärendet vidare till mig som ansvarig för språkvetenskap. Jag mindes då att jag för några månader sen hade hittat skivan ute i biblioteket utan fodral och tagit in den till mig. Sen blev den liggande där, eftersom jag tyckte att jag hade andra saker att prioritera än att försöka fixa ett nytt fodral till filmen. Jag hade dock glömt att göra en anmärkning i katalogen om att filmen inte är tillgänglig, så därför kunde låntagaren nu reservera den.
2. Veckan innan jesu flygare tänkte jag att nä men nu måste ju den stackars reservanten få sin film. Efter några turer som jag inte ska beskriva här bestämde jag mig för att själv fixa fram ett nytt fodral, trots att det egentligen inte är mitt jobb. Sen blev jag sjuk och sen blev det långhelg. Här har vi alltså förklaringen till varför låntagare nr 1 inte fick sin film direkt, fastän den skulle finnas på hyllan och det bara borde vara för oss att gå och hämta den.
3. För några dagar sen gick jag ner till inköpsavdelningen och frågade om de hade nåt gammalt DVD-fodral som jag kunde använda. Jodå, jag fick ett och fixade till det enligt konstens alla regler för hur man gör ett fult och pinsamt skabbfodral; jag gjorde etiketter med hyllsignum och huvuduppslag med en dymo och skrev ut en bild på omslaget som jag sorgfälligt tejpade fast på framsidan (dock innanför plasten...).
4. När jag skulle lägga in filmen i katalogen märkte jag att streckkodsetiketten på det nygamla fodralet redan var kopplad till en annan film. En film som alltså inte existerar som fysiskt exemplar längre eftersom jag satt där med det tomma fodralet. Vad som än hänt med ursprungsfilmen så hade den av oss som fick ärendet glömt att gallra den innan h*n lämnade fodralet till inköpsavdelningen för återanvändning.
5. Och vad värre var; den filmen var inte bara reserverad, utan även infångad till en låntagare
(när man återlämnar ett reserverat medium syns det på reservantens bibliotekskort att h*n har något att hämta, och nästa gång vi skickar ut reservationsmeddelanden får h*n sms eller mejl om att boken/whatever kommit in)
som fått reservationsmeddelande om den i mars. Eftersom vi så långt det går försöker meddela vad som hänt när nåt går snett så ringde jag upp låntagare nr 2 och berättade kort varför h*n aldrig fick sin film och frågade om h*n ville att vi skulle köpa in ett nytt exemplar. Det ville h*n, så jag lämnade ärendet vidare till kollegorna på barnavdelningen, där filmen hörde hemma från början.
6. Till sist gallrade jag filmen som inte längre fanns, knöt den nu "lediga" streckkodsetiketten till "Värsta språket" istället och återlämnade den så att reservationen fångades in till låntagare nr 1. Sen gick jag iväg med den till receptionen, där låntagarna hämtar sina reserverade medier.
Låntagare nr 1 fick alltså sin film några veckor senare än h*n förmodligen räknade med, och låntagare nr 2 kommer förhoppningsvis få sin om ytterligare ett par dagar sådären två månader för sent.
När det gäller de här filmerna var det ju bara en slump att jag hade hyfsad koll på händelseförloppet. Oftast när man råkar på en sån här grej är det svårt att säga vad som hänt eftersom man inte varit inblandad alls och det finns en gräns för vilka konstigheter man kan spåra med hjälp av vårt datasystem. För det mesta är det dock en rad liknande kalamiteter som inträffat och inte nån illasinnad biblioteksanställd som fifflat med beställningen, vilket somliga faktiskt tycks tro om man ska döma av deras reaktioner...
Men gammal hederlig klantighet är i och för sig också av ondo och bör bestraffas hårt!
1. För några veckor sedan la någon in en reservation på DVD:n "Värsta språket". Mina kollegor letade högt och lågt efter den innan de gav upp och lämnade ärendet vidare till mig som ansvarig för språkvetenskap. Jag mindes då att jag för några månader sen hade hittat skivan ute i biblioteket utan fodral och tagit in den till mig. Sen blev den liggande där, eftersom jag tyckte att jag hade andra saker att prioritera än att försöka fixa ett nytt fodral till filmen. Jag hade dock glömt att göra en anmärkning i katalogen om att filmen inte är tillgänglig, så därför kunde låntagaren nu reservera den.
2. Veckan innan jesu flygare tänkte jag att nä men nu måste ju den stackars reservanten få sin film. Efter några turer som jag inte ska beskriva här bestämde jag mig för att själv fixa fram ett nytt fodral, trots att det egentligen inte är mitt jobb. Sen blev jag sjuk och sen blev det långhelg. Här har vi alltså förklaringen till varför låntagare nr 1 inte fick sin film direkt, fastän den skulle finnas på hyllan och det bara borde vara för oss att gå och hämta den.
3. För några dagar sen gick jag ner till inköpsavdelningen och frågade om de hade nåt gammalt DVD-fodral som jag kunde använda. Jodå, jag fick ett och fixade till det enligt konstens alla regler för hur man gör ett fult och pinsamt skabbfodral; jag gjorde etiketter med hyllsignum och huvuduppslag med en dymo och skrev ut en bild på omslaget som jag sorgfälligt tejpade fast på framsidan (dock innanför plasten...).
4. När jag skulle lägga in filmen i katalogen märkte jag att streckkodsetiketten på det nygamla fodralet redan var kopplad till en annan film. En film som alltså inte existerar som fysiskt exemplar längre eftersom jag satt där med det tomma fodralet. Vad som än hänt med ursprungsfilmen så hade den av oss som fick ärendet glömt att gallra den innan h*n lämnade fodralet till inköpsavdelningen för återanvändning.
5. Och vad värre var; den filmen var inte bara reserverad, utan även infångad till en låntagare
(när man återlämnar ett reserverat medium syns det på reservantens bibliotekskort att h*n har något att hämta, och nästa gång vi skickar ut reservationsmeddelanden får h*n sms eller mejl om att boken/whatever kommit in)
som fått reservationsmeddelande om den i mars. Eftersom vi så långt det går försöker meddela vad som hänt när nåt går snett så ringde jag upp låntagare nr 2 och berättade kort varför h*n aldrig fick sin film och frågade om h*n ville att vi skulle köpa in ett nytt exemplar. Det ville h*n, så jag lämnade ärendet vidare till kollegorna på barnavdelningen, där filmen hörde hemma från början.
6. Till sist gallrade jag filmen som inte längre fanns, knöt den nu "lediga" streckkodsetiketten till "Värsta språket" istället och återlämnade den så att reservationen fångades in till låntagare nr 1. Sen gick jag iväg med den till receptionen, där låntagarna hämtar sina reserverade medier.
Låntagare nr 1 fick alltså sin film några veckor senare än h*n förmodligen räknade med, och låntagare nr 2 kommer förhoppningsvis få sin om ytterligare ett par dagar sådären två månader för sent.
När det gäller de här filmerna var det ju bara en slump att jag hade hyfsad koll på händelseförloppet. Oftast när man råkar på en sån här grej är det svårt att säga vad som hänt eftersom man inte varit inblandad alls och det finns en gräns för vilka konstigheter man kan spåra med hjälp av vårt datasystem. För det mesta är det dock en rad liknande kalamiteter som inträffat och inte nån illasinnad biblioteksanställd som fifflat med beställningen, vilket somliga faktiskt tycks tro om man ska döma av deras reaktioner...
Men gammal hederlig klantighet är i och för sig också av ondo och bör bestraffas hårt!
Kommentarer
Trackback
