Sahlin on the guilloutine...?
Visserligen jobbar jag både lördag och söndag, men det vägs upp av en hel del andra saker. Mitt största bekymmer just nu är den vaga svettdoften som lägrat sig över mitt arbetsrum. Är det jag? Det kan knappast vara någon av mina hygieniska kollegor.
Nu börjar vi dock närma oss terminatorn för Natten här på bibblan, vilket innebär att temperaturen inomhus stiger exponentiellt i förhållande till utomhustemperaturen ända tills Dagen börjar och det konstant är en luftfuktighet på 90% och över 25 grader. Natten kännetecknas av torr luft, statisk elektricitet och temperaturer på under 20 grader. Klimatet på det här stället är nämligen ungefär som det på en himlakropp som inte snurrar runt sin egen axel; olidligt varmt eller fasaväckande kallt. Inga trevliga mellanting på sådär en 22 grader och luft som går att andas utan att för den skull vara så torr att man får självsprickor i lungorna eller så fuktig och kvav att man får koldioxidförgiftning och det börjar växa mossa på väggarna. Hur som helst; säsongsväxlingen kan ju ha en del att göra med odören eftersom de flesta av våra besökare har vinterytterkläder på sig fortfarande.
Apropå nåt helt annat så hörde jag KG Bergström prata om det svenska sahlinhatet på Nyhetsmorgon härom veckan. Bland annat berättade han att han i princip varje gång han sagt nåt positivt om Sahlin i media får floder av mejl från män som spyr ur sig sin avsky mot politikern och som skriver att "men hördu KG, i vanliga fall tycker jag att du är en vettig människa, men nu får du väl ändå ge dig! Fattar du inte att Mona Sahlin är en [infoga valfri gallspya]!!!". Ja, över huvud taget är de flesta passionerade sahlinhatare han kommit i kontakt med och lagt märke till män. Detta pratade han länge och upprört om. Jag blev faktiskt förvånad över att han så tvärsäkert och oförblommerat vräkte ur sig allt detta, för han framstår ju som en rätt sansad person som inte yttrar sig om han inte har starka belägg för sina analyser. Nu känner jag inte till hans ideologiska bakgrund på höger-vänsterskalan, men de som yttrar sig om de påfallande många männen bland sahlinhatarna avfärdas ofta som tillhörande statsfeminist- och genusmaffian och i det facket tror jag än så länge inte att just KG har placerats. Men nu är det kanske kört även för honom. Nu har Pär Ström fått upp vittringen.
Själv tycker jag att Sahlin har fått utstå en hel del oförtjänt skit genom åren, och även om jag har dålig koll på hennes politiska arbete så uppfattar jag henne som en person och politiker med jämförelsevis stark integritet. Att många män verkar avsky henne på ett närmast besatt sätt är ju inget större tankesprång om man ser på det från mitt ideologiska perspektiv, så därför var det väldigt uppfriskande att höra en person som KG Bergström göra samma reflektion. Inte för att jag behöver en gubbes godkännande, men han har ju onekligen lite mer koll på just detta läge än mig, det måste jag erkänna. Go KG!
At the record company meeting
Kära Morrissey, kan du inte ha med den här låten på nästa skiva? Jag tror den skulle kunna bli en klassiker, faktiskt!
I'm playing easy to get
Don't dig for
A metaphor
Has it not twigged with you yet?
And don't wonder
Why I'm still around
I'm just playing easy to get
Don't dig for
A secondary meaning
At worse you might just find a first
And don't wonder
Why I'm standing over here
I'm just playing easy to get
Do I have to
Drop anchor like a sailor
To switch on the bulb in your head?
Do not frisk me
Silence is your answer
I'm just playing easy to get
I'm so easy
Maybe you've had me
If you had then you would not forget
When you see me
Between Cole and Cahuenga
I'm just plain desperate
So don't waste time
Trying to get to know me
I'm yours, I'm yours
And don't waste time
With snappy conversation
I'm yours
Everyone knows
I'm yours
The death of a disco dancer
Jag har också en känsla av att jag väldigt kraftfullt och väldigt många gånger under kvällen uttryckte hur mycket jag tycker om brudparet, samt att jag fann ungefär hälften av de manliga gästerna mellan 25-40 hångelbara - eller om det senare bara var en del i min inre dialog... skrämmande i vilket fall! :-S
Hur som helst känns det som att jag hamnade i ett väldigt klassiskt stadium av berusning där i princip allt utom att börja grina över oförrätter i det förflutna ingick. Allt ifrån att befrynda sig med främlingar över en mentholcigarett ("MEN GUUUUD RÖKER DU OCKSÅ MENTHOL JAMEN DÅ HAR VI SÄKERT JÄÄÄÄÄÄÄÄÄTTEMYCKET GEMENSAMT!!!") till att slutligen låta bekvämligheten vinna över fåfängan och knöla ner det besvärliga hårbandet i väskan; från att vid tolvsnåret högt deklarera att "NU BEHÖVER JAG MER SPRIT!!!" och därefter förse sig med en whisky som skulle kunna få självaste Jeltsin att vackla till att skriksjunga och hoppdansa till Haddaway och Elvis.
Och roligt var det. Men sota får man efter.
There is nothing anyone can do to hurt you
Lägesrapport från första jobbdagen: jag lever. Och mer därtill; jag vill inte dö ens litegrann! Tänk om det faktiskt är så att jag tycker att det är ROLIGT jobb jag har!! 8-| Men säg det inte till nån, det är mitt rykte som står på spel!
På jobbet väntade mig ett proppfullt postfack, en proppfull inbox och kollegor som hjärtligt välkomnade mig tillbaks med diverse frågor om allt som rör mina ansvarsområden. Härligt att veta att det märks när man är borta.
Jag började arbetsdagen med att göra en "att göra"-lista och sen var det dags att sitta i infodisken i några timmar. Första passet efter semestern brukar alltid vara fruktansvärt för att hjärnan är helt ur fas. Oavsett vad folk frågar så tittar jag förvirrat på dem medan jag försöker förstå vad de säger.
"Öh... Nytt juridiskt arkiv... vänta nu... eh..." *blir superstressad eftersom det inte går att se i katalogdatabasen var de ska stå, letar på 47 ställen där de enligt alla logikens (och bibliotekets) regler borde finnas, men går bet och måste fråga en kollega som upplyser om att de står bakom SOU:erna i magasinet, vilket jag mycket väl visste*
"Äh... en nyutkommen roman av Liza Marklund sa du... hm... vänta nu..." *knappar nervöst på datorn men får ingen träff eftersom jag på fyra veckor hunnit glömma bort att Liza stavas med Z och inte med S*
"Kopiering...? Ja, eh... jo, såhär va..." *sneglar hjälpsökande på kollegan bredvid i disken*
Ikväll jobbar jag till kl 19 så det blir några timmar till i disken innan jag kan hälla ut mig i soffan och kolla vidare på första avsnittet av Star trek: Voyager. Ska försöka hinna skala av toppen på gigantopappershögen som förökat sig meddelst delning och kanske beta av några mejl oxå innan det är dags att gå på passet kl 16. Om vän av ordning undrar varför jag bloggar på arbetstid om jag nu har så jävla mycket att göra så kan jag upplysa om att eftersom jag jobbar sent så tar jag lunch sent, och är alltså tekniskt sett ledig nu. Frågor på det?
Nu känns hur som helst det knappt som att jag har varit ledig, man sugs in i ekorrhjulet på en plancktidsenhet! Jag ser redan fram emot helgen, men på det där sköna sättet som man gör när man inte är helt utarbetad utan bara vill ha lite variation i jobbvardagen.
Oh, make no mistake, my friend, all of this will end III
Vegas - Walk into the wind De flesta som gillade Eurytmichs blev senare lojala Annie Lennox-fans. Jag gillade oxå henne solo, men tyckte ännu bättre om Dave Stewarts olika påhitt. Jag var otroligt förtjust i hans projekt med the Spiritual cowboys (som bl a hade en hit med Jack talking) och gillade även hans soloskiva Greetings from the gutter, men bäst tycker jag nog om denna skiva, som han gjorde tillsammans med Terry Hall under namnet Vegas.
The Beloved - Time after time Snappade upp dem nån gång på högstadiet tror jag. Behöver väl knappast förklara varför jag gillar dem - de personifierar ordet "avslappnade"... :D
Edie Brickell & the new bohemians - Hard times Den här damen är nog mest känd för What I am, men skivan Picture perfect morning som Hard times finns på var den första jag fick tag på. Den gick varm i stereon under min sejour i Obygden 1994-95 och flera år därefter.
The Grid - A beat called love och Massive attack - Be thankful for what you've got De här killarna och tjejerna hör till mina favoriter i genren laid back men ändå svängig elektronisk musik. Jag minns fortfarande känslan av extas när nån av låtarna spelades på ZTV eller MTV och hur lycklig jag var när jag äntligen hade råd att köpa albumen. Har följt dem genom åren men det är fortfarande deras första skivor jag gillar bäst. Grid puttade in mig på house-spåret och Massive attack ledde mig rakt ner i triphopträsket...
... där även Portishead - Sour times väntade. Sour times hörde jag på radio när jag bodde i Obygden men det dröjde tills jag kom tillbaks till Civilisationen innan jag kunde köpa skivan Dummy. Plågade min kombo J med den i tid och otid. Det dröjde ända tills Kent släppte sin Verkligen innan hon fick sin hämnd...
Mazzy star - Fade into you Alltså, detta är så mycket Umeå så om jag blundar ser jag rosenmönstret på tapeten i mitt rum framför ögonen! Tänk alla fredagnätter när jag kom hem efter att ha dansat fötterna blodiga på Scharinska och satte på den här för att varva ner så jag skulle kunna somna... *drömmer mig bort*
Noir désir - Comme Elle Vient Det där med att låna skivor på bibblan och kopiera var nåt jag pysslade med långt innan jag gav mig in i branschen... och det var så jag hittade det här bandet. Jag vet egentligen inte vad det är som tilltalar mig, kanske att jag tycker mig höra ett ursinne som känns befriande.
Indochine - Savour le rouge upptäckte jag däremot den "vanliga" vägen - ZTV. Som sagt, jag gillar musik där jag inte förstår texterna men förutom det är ju det här en alldeles lysande poplåt! Gillar särskilt basen som får tag i nåt inuti mig och gitarriffet.
Jay-Jay Johansson - So tell the girls that I am back in town Det är fan inte lätt att hitta på nåt eget idag, men den här killen har lyckats! Var tvungen att kolla på related artists på Spotify för att försöka placera honom i nån genre, men det var ju kört då han jämförs med bl a Pizzicato five, Charlotte Gainsbourg, Blonde redhead och Client.
Del I.
Del II.
Oh, make no mistake, my friend, all of this will end II
Saint Etienne - Pale movie Känslan av rymd och luft har alltid tilltalat mig i musik, och St Etienne är verkligen mästare på att frammana en eterisk och bubblig stämning utan att för den skull bli ytliga och tramsiga. Det är intelligent hissmusik!
Bryan Ferry - Don't stop the dance Jag vet inte riktigt vad det säger om mig att jag var så förtjust i Bryan Ferry... men jag tror det var det luftiga och följsamma igen... och rätt hypnotiskt är det ju också... Jag gillar fortfarande att lyssna på honom, men idag blir jag nästan lite generad vid tanken på alla larviga dandy-manér han hade för sig. Lite sådär "åh, jag är en degenererad adelsman som liiiider av min dekadens..." :D
Garbage - Stupid girl Åh, det här är så mycket 90-tal att jag nästan svimmar av nostalgi! Den här och Special från Version 2.0 sammanfattar åren mellan 20-25 alldeles utmärkt.
Electronic - Get the message är en produkt av Johnny Marr från the Smiths pch Bernard Sumner från New order, men det visste jag inte när jag hörde den första gången i början av 90-talet, för då hade jag inte hört nåt av banden. Blev dock ögonblickligen förälskad i rösten, soundet, allt!
House of love - Crush me Ord räcker inte riktigt till för att beskriva vad House of love sätter igång inne i mig. De allena skulle kunna utgöra ett soundtrack till mitt 90-tal och än en gång sänder jag en tanke till skivaffärerna Knaster och Riffraff i Karlstad där jag hittade så mycket bra musik!
Pulp - Love is blind Pulp alltså, ännu ett band som ensamma kan utgöra bakgrunden till en film om min sorgliga existens under 90-talet. Stalltips: snöa inte in på Different class!! Separations, Intro : the gift recordings, It och His 'n' hers är faktiskt bättre!
Sleeper - Lie detector och Republica - Drop dead gorgeus får representera mitt indiejag som började rota i föräldrarnas garderober efter gamla träningsoverallsjackor, gymnastikskor och för små t-shirts från 70-talet...
...och U96 - Club bizarre och Shamen - Destination Eschaton får stå för min böjelse för att dansa till UNTZUNTZUNTZ på diverse nattklubbar och studentställen och att jag även där hittade musik som gick att lyssna på hemma.
Underworld - Born slippy passar väl delvis in i ovanstående kategori men ändå inte riktigt... Jag hade körtelfeber sommaren/hösten -96 och kommer alltid att förknippa den här låten med svullna lymfkörtlar i hela (och då menar jag HELA) kroppen, 39 graders feber i veckor och halsinfektionen Laban eftersom jag och mina vänner M och J gick och såg Trainspotting på bio när jag var som sjukast. Jag minns också den där euforin jag kände på dansgolvet när introt till låten började, hur jag stod i min egen värld och gungade fram och tillbaks i väntan på att den skulle komma igång ordentligt och jag dansade tills jag blev yr av vätskebrist.
Del I.
...fortsättning följer...
Oh, make no mistake, my friend, all of this will end I
An emotional fish - Celebrate Hörde denna låt första gången när jag lånade en LP (!) från en klasskompis på gymnasiet för att spela av. Blev kär. Sen tog det några år innan jag hittade den första skivan begagnad på Skivbörsen. När jag flyttade till Karlstad hittade jag bandets övriga skivor på Knaster och Riffraff (som faktiskt var en skivaffär, även om namnet skulle passa bättre på en strippklubb :D ), åh vad jag saknar att gå och rota efter begagnade skivor kände jag nu! Kanske dags för ett besök på Börsen snart.
The Church - Loveblind J, som jag pluggade med när jag bodde i Umeå, satte på the Church en kväll när jag var hos henne och drack te och åt scones. Eller om jag hört låten tidigare, det minns jag inte. Hur som helst minns jag att jag tänkte den kvällen att det här måste jag kolla upp! Och döm om min lycka när jag insåg att de är ett extremt produktivt band som gett ut ungefär 1000 skivor som alla är fantastiska. De har precis rätt "svart hål som kollapsar i bröstet"-känsla!
Cocteau twins - Bluebeard Jag tror det här var radiohitten från skivan Four calendar café... som jag hittade för 49 spänn på Domus musikavdelning anno 1993 eller så och därefter plågade mina föräldrar med tills jag flyttade hemifrån. Varje gång jag lyssnar på dem blir jag överraskad över hur bra de är. När jag bodde i Umeå mötte jag mitt livs andra cocteau twins-fan i K, och vi bytte glatt kassetter med avspelade skivor med varann.
Lloyd Cole & The Commotions -Forest fire Säga vad man vill om ZTV och MTV, men jag hade missat många musikfavoriter utan dem! Videon till den här låten sög in mig som en myrslokstunga nån gång 1995 och snart hade jag samlat på mig allt jag kunde komma över med snubben i fråga. Nu var det länge sen jag hade en riktig Lloyd Cole-period, men Forest fire är fortfarande en av de mest 90-talsdoftande låtar jag vet.
Edwyn Collins - A girl like you Han har gjort så mycket mer än den här låten, och som dessutom är bättre! Jag tackar Obs! Bergvik i Karlstad som hade extrapris på denna skiva en gång när jag var där, annars vete fan om jag upptäckt så mycket mer av hr Collins musikaliska talanger. Kolla förresten upp Orange Juice när du ändå håller på, det är ÄNNU bättre!
Cowboy Junkies - Sweet Jane Jag hade allvarliga planer på en kyrklig karriär i min ungdom, och som ett led i det gjorde jag ett volontärår i Svenska kyrkan efter gymnasiet. För min del innebar det att jag bodde i en minimal håla i Norrbotten och jobbade som barntimmeledare etc. I församlingshemmet hittade jag ett gäng cd-skivor som jag lånade i ett desperat försök att behålla någon sorts verklighetsförankring. Några av dem var riktigt bra; t ex Cowboy Junkies The trinity session, där den här låten finns. Lyssnade rätt mycket på dem ett tag, men plötsligt började de kännas lite för melankoliska och infekterade med country för att jag ska ha nån behållning av dem längre. Smaken förändras tydligen.
Deep forest - Bohemian ballet Deep forest innehåller verkligen alla komponenter som behövs för att jag ska gilla dem: elektroniska instrument, melankoli, sväng, en hypnotisk känsla och text på ett språk som jag inte förstår :D De har hängt med sen Sweet lullaby som kom 92 eller 93, men jag har inte köpt nåt med dem sen Comparsa som kom 1997.
...fortsättning följer...
It can play hideous tricks on the brain
Igår hade jag en ölkväll inplanerad med kollegan I sedan länge. Jag måste erkänna att efter onsdagens partaj-katharsis kändes tanken på mig själv sittande på nåt hak med en gyllne bägare framför mig igen inte jättelajbans. Dessutom mådde jag lite konstigt; jag kände mig liksom ihopskrynklad på nåt vis. Som om nån knölat ihop mig till en liten boll, låtit mig ligga i ett trångt utrymme i en vecka och sen vecklat ut mig igen. Nästan lite bakis fortfarande faktiskt. Och SÅ illa brukar det inte vara efter en vanlig festkväll att jag är bakis i dagarna två. Jag försökte intala mig att det nog bara var inbillning och hällde i mig vatten, tog en kalldusch och gick till affären för att aktivera mig lite istället för att bara sitta hemma och känna efter. Framåt eftermiddagen började jag känna mig lite mer normal och strax före fem knallade jag ner till bibblan för att hämta en reserverad bok och möta I.
Vi tänkte först gå till Bishops arms men där var det fullt på alla uteplatser så vi avancerade mot Bill&Bob istället, vars veranda var helt tom så när som på ett grabbgäng och en barnfamilj. Vajert, tänkte vi och slog oss ner. Där blev vi sittande till strax före 12 då vi gjorde ett sista försök med Bishop för en färdknäpp. Det var fortfarande fullt utomhus men vi lyckades skaka fram två pinnstolar att sitta på precis utanför toaletten - de bästa platserna alltså. Och där satt vi och svamlade tills lamporna tändes och det var dags att borda nattbussen hem.
En intressant grej hände på B&B när I var på ett utdraget muggbesök. Vi delade bord med två andra tjejer pga platsbrist. Jag satt och fipplade med min telefon, och plötsligt kom en kille fram:
"Ursäkta, men det är en sak som jag skulle vilja säga till dig..." sa han.
"Jaha, låt höra!" svarade jag, varpå han kläckte ur sig:
"Jo, jag ville bara tala om hur himla vacker du är!"
"Öh... tack, det var... kul att höra..." kväkte jag, en smula konfunderad.
Killen återvände till sitt bord, men kom fram igen efter en stund och undrade om jag inte ville komma och sätta mig hos dem. Jag avböjde vänligt och sa att jag väntade på min kompis.
Det är ju inte precis varje dag unga, stiliga män kommer fram och lovsjunger mitt utseende, så jag satt och jäste och kände mig tämligen nöjd över det hela. I lyste med sin frånvaro. Rätt som det var kom det fram en tjej från bordet där killen med oerhört god smak satt och började ösa komplimanger över min ena bordsgrannes frisyr och övriga uppenbarelse. Föremålet för hennes beundran skruvade lite på sig och sneglade på mig, och när hon gått så böjde jag mig fram och väste till bordsgrannarna att det verkar som om det var nån sorts vadslagning på G vid det där bordet...
Aldrig får man vara riktigt glad!
I praise the day that brings you pain
De flesta är ganska eniga om att denna låt är ett av hans mindre lyckade alster, men jag älskar den! Han är så inihelvete jävla förbannad och det är UNDERBART! Den där oförblommerade men ändå undertryckta vreden är så befriande och samtidigt kan jag inte låta bli att fnittra litegrann, för visst är det nåt lätt komiskt över tillbakahållen ilska? Eller så är det bara jag som tycker att det är roligt för att jag känner igen mig...
Man kan ju tycka att det är lite bajsnödigt och aningen överdrivet att skriva en låt med textrader som ”jag fröjdas åt din olycka” och ”du gör bäst i att hålla ögonen öppna, för jag ska tarej” men eftersom jag stundtals är ganska passivt aggressiv själv så njuter jag av varje textrad som pyser av ursinne mot advokater, domare och inte minst mot gamle Mike.
Den här är till alla oss som går med nävarna knutna i byxfickorna genom livet.
Legalized theft
leaves me bereft
I get it straight in the neck
(somehow expecting no less)
a court of justice
with no use for Truth
Lawyer ...liar
lawyer ...liar
you pleaded and squealed
and you think you’ve won
but Sorrow will come
to you in the end
and as sure as my words are pure
I praise the day that brings you pain
Q.C.’s obssessed with sleaze
frantic for Fame
they’re all on the game
they just use a different name
You lied
and you were believed
by a J.P. senile and vile
you pleaded and squealed
and you think you’ve won
but Sorrow will come
to you in the end
and as sure as my words are pure
I praise the day that brings you pain
so don’t close your eyes
don’t close your eyes
a man who slits throats
has time on his hands
and I’m gonna get you
so don’t close your eyes
don’t ever close your eyes
you think you’ve won
oh no
I wonder to myself; could life ever be sane again
Igår var jag tvungen att gå upp tidigt (på semestern betyder det före kl 11) och tvätta. Var lite orolig för att semesterkänslan skulle spräckas totalt av att ha en tid att passa före kl 12, men det gick förvånansvärt bra. Resten av dagen tillbringade jag med att dega omkring hemma och trivas i väntan på avfärd till samkväm hemma hos goa S. Slog på stort och tvättade håret och målade naglarna till och med.
Och GADDÄIJM!!!!! vilken fantastiskt rolig kväll det blev! Jag släpade med mig L, och S hade en bunt mycket trevliga vänninnor som likaledes var i högform. En av kvällens gäster var gråhundstiken Jaffa och tusan vilka barndomsminnen som grumlades upp till ytan på den sumpgöl som är min hjärna när jag såg henne strutta omkring med sin glada lilla rulltårtesvans och pigga, nyfikna ögon. Försökte ta en bild och skicka till mor&far, men hyndan ville inte sitta still så de undrar nog varför jag mms:ade dem en närbild på en luddfilterboll...
Vi satt på balkongen större delen av kvällen och garvade och svamlade järnet om Viktiga Saker. När klockan blev lite mer arrangerade vi ett lill lindfors-rejv i hallen där blandade småhopp var en frekvent förekommande dansrutin tillsammans med Macarena och skriksång till Anita Lindblom. Sen åkte vi ner på stan och satte oss på Pitchers veranda och svamlade vidare. Det var länge sen jag garvade så hårt, eller nej det var det inte förresten, det var väl senast i helgen hos L&E :) Men hur som helst behövs fler såna kvällar; det är bra för själen! Dock kanske inte för vissa vitala organ som t ex levern och lungorna...
But don't forget the songs that made you smile
Och igår kom jag på ett namn på en otroligt ful frisyr: kändisadvokatfrilla. Skulle lika gärna kunna heta "lismande hovreporter"-frilla, ety Johan T Lindewall knallar runt i en slik. Bilden gör den dock inte rättvisa; den visar inte de oljiga lockarna i nacken som gör att den ser ut som en korsning mellan en hockeyfrilla och ett paket bregott. Man skulle kunna invända att den är identisk med den backslick som stureplansstekarna gjort ökänd, men jag hävdar att kändisadvokatfrillan kännetecknas av en mer avancerad utväxt i nacken som är konstfullt ordnad till en sorts frisyrernas motsvarighet till knävelborren. Kanske kan man till och med dra slutsatsen att de som idag har kändisadvokatfrilla skulle ha haft knävelborrar om de levt för 100 år sen...? Hm, intressant...
För övrigt har den mjältsjuka svartalfen försvunnit tillbaks ner i den mörka sumpgölen den kom upp ifrån och stämningsläget är sålunda högre idag. Jag tillbringade eftermiddagen med min goda vän B och en kopp kaffe på Global living. Köpte oxå röda knappar till den bruna klänningen jag hittade på Myrorna i lördags och sydde på dem ikväll. Snörpte samtidigt ihop ringningen med ett resårband så midjan kom högre upp och med ett rött skärp till blev det smashing! Ska nog ha den imorrn kväll när det vankas samkväm hos fröken S.
Sen tillagade jag en indisk symfoni i tre delar till kvällsmat som blev otroligt god if I do say so myself. Potatiscurry KAN vara det godaste nånsin näst efter smörgåstårta. Lyckades också i vanlig ordning nästan bränna vid en kastrull kikärter. Jag glömmer ALLTID bort dem och får sen en hjärtattack när jag hör att det börjar fräsa på spisen av vattnet som kokar över. Inte sällan har hälften av vattnet redan kokat bort då och jag måste använda stämjärn och hammare för att få bort skummet som bränt fast på hela spisen. Att koka baljväxter för husbehov är ett hårt jobb men nån måste göra det!
Oh but I know what will make you smile tonight
Ibland ser jag saker i magasinet på jobbet som jag undrar lite över. Som den här skylten t ex:
Och vad innehåller då Björns hylla för rafflande attiraljer? Jo:
Ett skohorn, en blyertspenna, en whiteboardsudd och ett gammalt nummer av Metro. Kundkorgen på hyllan under tror jag inte är Björns, för den står ju inte på Björns hylla.
Hittade ett seriealbum med den anrika gamla serien Singel i stan på jobbet som jag raskt läste igenom. Jävlar vilken nostalgi! Serien gick i Veckorevyn i början av 90-talet, innan jag avgiftat mig och slutat läsa sån könsstereotypreproducerande skit, och jag tycker än idag att den var rosen som prydde gödselstacken. Långt innan Nemi och Rocky fanns Stella: rödvinspimplande, cynisk, desperat och blekfet. Lite som en kvinnlig Arne Anka. Jag klippte ut varenda stripp och läste om och om igen, det var en katharsisk känsla att läsa om en tjej som inte på minsta sätt var sockersöt och rosenröd utan faktiskt ganska otrevlig, ful och självisk. När det begav sig prydde favoritstripparna valda delar av mitt hem, men nu ligger de i ett kuvert i nån garderob tror jag. Det var en lustig känsla att läsa dem igen, nästan som nån sorts kroppsminne; det var så länge sen jag läste dem att jag inte kom ihåg dem, men ändå var det som att jag kunde dem utantill. 
Byt ut famekassetter mot Days of our lives och Jackie Collins mot Margit Sandemo så har du en bild på mig.
And your humour is as black as them
Hehehehehehehe...
Hej, jag heter Hades och har just upptäckt ett litet program som heter paint.
Annars har jag trotsat raggarhelvetet och varit på Brödet och fiskarna. Tror jag var ute så pass tidigt att de flesta fortfarande satt i sina brassestolar på Joberg och drack sin frukostfolköl. Hittade lite smått&gott iaf, bl a en marinblå chic liten väska, en grön kjol och en vit blus med röda prickar. Resten av dagen tillbringade jag på balkongen och nu funderar jag på om jag ska stryka eller om det är för varmt fortfarande. Det faktum att jag skulle kunna trycka en brödbit mot mitt ansikte istället för att slösa på smör talar för att jag borde ta en dusch och vänta med strykningen till efter kl 23, men jag är ju känd för att vara en våghals så vafan...
So for once in my life let me get what I want
Jag behöver egentligen inga julklappar, men OM du skulle få för dig att dumpa nåt på min balkong när du flyger förbi så kan du kanske tänka på det här:
Han ska vara snäll, glad och o-macho.
Han ska givetvis ha samma vansinnigt roliga humor som jag.
Han ska gilla att använda hjärnan och att reflektera över tillvaron, oavsett om det gäller de djupare filosofiska frågorna eller hur det kommer sig att man i denna högteknologiska tidsålder ännu inte har lyckats uppfinna ett högtalarsystem som INTE förvandlar mänskligt tal till oächoächoächoächoä på tågstationer och flygplatser.
Han ska inte tycka att jag ”överanalyserar” när jag försöker föra en vettig konversation som är en smula intellektuellt utmanande.
Han ska vara genusmedveten och vegetarian och gärna gilla Star Trek.
Han ska besitta ett visst mått av självkännedom och självdistans och inte vara en skitnödig, gravallvarlig besserwisser (det räcker med en sån människa i en relation, tack skaru ha).
Han ska ha en sån där typ av självkänsla som gör att han blir avslappnad och inte måste hålla på och bevisa en massa saker för sig själv och andra.
Han ska gärna gilla att ge uttryck för sitt estetiska sinne med kläder på ett sätt som av somliga trångsynta individer kallas för ”feminint” eller ”fjolligt”. Typ tycka det är kul att experimentera med färger, former och detaljer på ett genomtänkt sätt.
Han ska helst inte se ut som Svullo, Ernst-Hugo Järegård eller Dolph Lundgren.
Kära jultomten, får man önska sig en sån? Om du tror att det skulle hjälpa så kan jag försöka anstränga mig litegrann också, börja fila fötterna t ex och tvätta håret lite oftare.
(allt det ovanstående stämmer naturligtvis in på mig. Förutom det där med o-macho. Jag är nog mer macho än femo faktiskt. Och på måndagmorgnar är jag inte helt olik Svullo.)
And still we move in closer every day
/HK
Vänliga hälsningar
Hades Kronosson
Bibliotekarie
Fackavdelningen
Hades Stadsbibliotek
Tfn: 000 11 22 33
E-post: [email protected]
www.bibliotek.hades.se
Från: Kollegan I
Skickat: den 23 juni 2010 13:46
Till: Hades Kronosson
Ämne: VB: NAMN: Morrissey. NAMN: Smiths
Har du sett! Han/dom är auktoriserade nu!!!!!
Hälsningar
I
Från: Libris - marc21kat-
Skickat: den 23 juni 2010 13:27
Till: MARC21KAT
Ämne: NAMN: Morrissey. NAMN: Smiths
Auktoritetsposten The Smiths & Morrissey som saknade bibliografiska poster har makulerats och två nya har skapats: Morrissey samt Smiths.
Bibliografiska poster kommer att ändras så att de stämmer överens med de nya auktoritetsposterna.
Vänliga hälsningar,
Sine Nomine
Bibliotekarie
Biblioteksavdelningen
Nationalbibliografin
Kungl. biblioteket/National Library of Sweden
Post: Box 5039, 102 41 Stockholm
Besök: Humlegården, Stockholm
Give us a drink and make it quick
Jag tror de sista ramlade in i en taxi vid halv fyratiden och då bestämde jag mig för att skita i att dra ut bäddsoffan och istället köra spritfest-style och slagga direkt på plyschsoffan med en soffkudde under huvudet. Värdparet hade redan lagt sig, så jag ville inte väcka dem genom att riva halva vardagsrummet vilket tvivelsutan hade blivit resultatet om jag försökt mig på att veckla ut sängbottnen. Att sova på det viset hade aldrig funkat i nyktert tillstånd, men som alla vet gillar ju John Blund att sprinkla sömnpulver över berusade personer oavsett sovplats och kroppsvidrig ställning så det var nemas problemas att somna. Det var dock mindre trevligt att vakna hopvikt och svettig igår morse, fastklistrad på underlaget och med en känsla av att jag ätit upp halva soffan i sömnen och glömt att svälja sista tuggan. Jag försökte öppna ögonen så långsamt som möjligt, allt medan solstrålarna skickade in små scudmissiler i hjärnan på mig, men min plan att på detta vis ta kål på de små troll som satt inne i kraniet och rådbråkade mina nervändar utan att för den skull bränna sönder hornhinnan kom nesligen på skam. När jag väl fått upp de ljusblå till mer än ett par smala springor förstärktes dessutom spritfestkänslan ytterligare av att den första syn som mötte mig var vardagsrumsbordet, belamrat med lik från gårdagen. Lyckligtvis fanns det rejält med chips kvar som jag snabbt inhalerade för att återställa saltbalansen.
Några timmars orolig sömn senare vaknade hela hushållet till liv och då kändes det något bättre. En slö dag galore inleddes med frukost framför tv:n, där allt givetvis handlade om the bröllop. Sen tog vi den traditionsenliga promenaden till Bea i Svedmyra och provianterade. När vi larvat hem låg vi på en filt i solen en stund medan herrskapets tre katter tumlade runt i gräset och sen parkerade vi våra sega arslen i soffor och fåtöljer och reste oss inte på hela eftermiddagen och kvällen såvida vi inte behövde gå på muggen, byta film eller hämta nåt mer att äta.
Och idag vaknade vi så tidigt att vi hann med att strosa runt på söder ett par timmar fastän jag köpt biljett hem till kl 13.07. Vi åt glass och jag hittade ett par turkosa nätstrumpbyxor samt en fluga med flugor.
En sån där härlig helg som man vill ha oftare!
I'm just passing through here on my way to somewhere civilised
Jag var ledig i fredags och ägnade förmiddagen åt balkongsanering bland annat. Tyckte det var synd och skam att hälla ut en fin hink såpvatten utan att utnyttja den till fullo, så efter att jag torkat bort allt gult pollenklet gick jag på den fina, gröna plastpresenning som fungerar som insynsskydd på balkongräcket i detta fashionabla bostadsområde. Det var inte gjort sen eldkvarn brann, så när jag var klar fick jag bända ut vattnet med ett stämjärn för att få ut det ur hinken så jag skulle kunna spola ner det i muggen. Väl bekomme, alla kloakråttor och alligatorer som helt säkert befolkar vårt avloppsnät.
Sen shejpade jag upp mig en smula och promenerade ner på stan för att därifrån ta bussen ut till Hälla eftersom jag tänkte avlägga en visit på Stadsmissionens nyöppnade second handbutik. Först blev det dock ett besök på en elektronikaffär i närheten för batteriproviantering, då min mp3-spelare dog. Jag pallar verkligen inte att vara ute och färdas utan musik i öronen. I elaffären möttes jag av 2 karlar av väldigt god kvalitet så att säga dårå, och jag förbannde det faktum att mina solglasögon inte kommit än för då hade jag passat på att stirra ohämmat. Blev betjänad av den ena och eftersom jag har samma mognad som en tolvåring på området flört så svettades och stammade jag mig igenom hela transaktionen.
Secondhanden var helt okej. Hittade bland annat en klänning, en kjol och en blus. Orkade inte kolla igenom prylavdelningen utan spurtade ut till bussen så jag skulle slippa stå och vänta i en halvtimme på nästa. Hade ingen lust att gå till stan och ytterligare förvandla mina fötter till Eddie Kreuger-lookalikes.
Efter en typisk eftermiddag då jag drog ut på allt alldeles för länge och sen blev tvungen att slänga i mig maten hann jag precis med bussen hem till L. Vi satt på hennes balkong och svamlade ett par timmar innan vi åkte ner på stan och mötte U och hennes posse på Pitchers. Det var 100 år sen jag var där och ja... det var väl ett ganska acceptabelt ställe tycker jag. Varken skitnödigt eller för mycket kvarterskrogskänsla om du hajar tugget. Åkte hem efter en macka på Subway och igår mådde jag som jag förtjänade, det vill säga väldigt bra.
Den här dagen har hittills ägnats åt dammsugning, matlådetillverkning (som inte riktigt är klar än) och kroppsvård. Nu håller jag på att samla kraft för att rensa handfatsavloppet i badrummet.
Jag provade förresten tofukorv från Goodstore idag och låt mig säga så här: likkorv smakar uppspytt bajs i jämförelse! Nu måste jag bara bearbeta det trauma som det innebär att inte kunna köpa den korven när jag vill.
But she swam too far against the tide
...har gjort mig glad: The lovecats - Cure
...har gjort mig ledsen: Requiem efter död älghund - Euskefeurat
...jag vill dansa till: Sing it back - Moloko
...jag vill dansa ännu mer till: Song 2 - Blur
...lugnar ner mig: Evangeline - Cocteau twins
...jag lyssnar på för att bli pepp: Alright - Supergrass
...påminner om kärlek: Ciao - Lush
...påminner om gamla tider: True faith - New order
...påminner om ångest: Foundations - Kate Nash
...jag lyssnar på väldigt mycket just nu: Blind Mary - Gnarls Barkley
...är väldigt, väldigt bra: At amber - Morrissey
...lyssnas på i ilska: Meat is murder - The smiths
...jag lyssnar på när jag är kreativ: Chrysanthemum - Kelley Polar
...påminner om sommardagar: Babooshka - Kate Bush
...påminner om våren: Beautiful stranger - Madonna
...påminner om staden jag tycker om: Man next door - Massive attack
...jag lyssnade på när jag var 13: I'm you man - Leonard Cohen
...jag lyssnade på när jag var 15: Pink sunshine - Fuzzbox
...jag lyssnade på när jag var 17: Get the message - Electronic
...jag lyssnar på just precis nu: Utopia - Goldfrapp
I'm still right here where I always was
När jag vaknar på morgonen måste jag ut igen. På väg ner till dasset ser jag hur daggen glittrar i spindelväven i vinbärsbuskarna och solen som ligger precis bakom huset kastar den karakteristiska, spetsiga skuggan på marken som gör att jag vet att klockan är ungefär halv tio. Jag står en stund i skuggan på gården och känner på luften. Den är hög och klar och skimrande och mättad med doften av nyponrosor. I häggen dingnar klasar av de bittra bären som smakar skarpt och sommar och sitta med kusinerna i kvällningen på ett ljummet plåttak och spotta kärnor och bli så sträv i halsen att det känns som om tungan ska fastna i svalget.
Kontrasten mellan skuggan och den soldränkta lejdan inger en nästan overklig känsla. Hur kan det vara såhär vackert? Vad är det som gör att jag känner mig så totalt fridfull, så genomgripande harmonisk av att vara här? Jag är så innerligt tacksam över att det fortfarande finns ett ställe på jorden där barndomens magi fortfarande lever och slår ner i mig med osannolik kraft bara jag andas luften. Jag behöver inte anstränga mig, det bara kommer. Jag blir lika förvånad varje år när jag kommer hit, stålsätter mig mot upptäckten att magin är borta, men farhågan har hittills alltid kommit på skam.
Jag sätter mig även nu på bryggan. Det doftar sådär som det bara gör i Bjärten, sådär så att jag ryser i hela kroppen och glömmer bort allt utom hur underbart det är att vara här. Minnena uppfyller mig till brädden så att det inte finns plats för något annat. Jag känner mig hel och fullkomlig och värmen i bröstet driver upp tårar i ögonen. Sjön är alldeles spegelblank, skogen som ramar in vattnet avtecknas på den glatta vattenytan så att det nästan blir svårt att se var speglingen börjar och verkligheten slutar. Likaså korresponderar himlen med sin förgängliga like här nedan. En vindil, en fisk som hoppar eller en båt som drar förbi skulle förstöra illusionen av perfekt harmoni mellan himmel och jord, men så länge det är stilla njuter jag av känslan att allt är ett.
I didn't realise you wrote such bloody awful poetry
Man ser sällan så
töntig ut som i ett par
splittnya converse
