Oh, make no mistake, my friend, all of this will end I

Det är få saker som kan göra mig så ohyggligt sentimental som musik. Här om dagen roade jag mig med att göra ett soundtrack till mitt 90-tal; en spellista som både är en musikalisk obduktion av en Hades i vardande och en tidsmaskin som fångar upp stämningar och minnen så väl att det nästan blir olidligt ibland. Jag delar upp den i några inlägg för att undvika musikalisk kvävning hos läsaren...

An emotional fish - Celebrate Hörde denna låt första gången när jag lånade en LP (!) från en klasskompis på gymnasiet för att spela av. Blev kär. Sen tog det några år innan jag hittade den första skivan begagnad på Skivbörsen. När jag flyttade till Karlstad hittade jag bandets övriga skivor på Knaster och Riffraff (som faktiskt var en skivaffär, även om namnet skulle passa bättre på en strippklubb :D ), åh vad jag saknar att gå och rota efter begagnade skivor kände jag nu! Kanske dags för ett besök på Börsen snart.

The Church - Loveblind J, som jag pluggade med när jag bodde i Umeå, satte på the Church en kväll när jag var hos henne och drack te och åt scones. Eller om jag hört låten tidigare, det minns jag inte. Hur som helst minns jag att jag tänkte den kvällen att det här måste jag kolla upp! Och döm om min lycka när jag insåg att de är ett extremt produktivt band som gett ut ungefär 1000 skivor som alla är fantastiska. De har precis rätt "svart hål som kollapsar i bröstet"-känsla!

Cocteau twins - Bluebeard Jag tror det här var radiohitten från skivan Four calendar café... som jag hittade för 49 spänn på Domus musikavdelning anno 1993 eller så och därefter plågade mina föräldrar med tills jag flyttade hemifrån. Varje gång jag lyssnar på dem blir jag överraskad över hur bra de är. När jag bodde i Umeå mötte jag mitt livs andra cocteau twins-fan i K, och vi bytte glatt kassetter med avspelade skivor med varann.

Lloyd Cole & The Commotions -Forest fire Säga vad man vill om ZTV och MTV, men jag hade missat många musikfavoriter utan dem! Videon till den här låten sög in mig som en myrslokstunga nån gång 1995 och snart hade jag samlat på mig allt jag kunde komma över med snubben i fråga. Nu var det länge sen jag hade en riktig Lloyd Cole-period, men Forest fire är fortfarande en av de mest 90-talsdoftande låtar jag vet.

Edwyn Collins - A girl like you Han har gjort så mycket mer än den här låten, och som dessutom är bättre! Jag tackar Obs! Bergvik i Karlstad som hade extrapris på denna skiva en gång när jag var där, annars vete fan om jag upptäckt så mycket mer av hr Collins musikaliska talanger. Kolla förresten upp Orange Juice när du ändå håller på, det är ÄNNU bättre!

Cowboy Junkies - Sweet Jane Jag hade allvarliga planer på en kyrklig karriär i min ungdom, och som ett led i det gjorde jag ett volontärår i Svenska kyrkan efter gymnasiet. För min del innebar det att jag bodde i en minimal håla i Norrbotten och jobbade som barntimmeledare etc. I församlingshemmet hittade jag ett gäng cd-skivor som jag lånade i ett desperat försök att behålla någon sorts verklighetsförankring. Några av dem var riktigt bra; t ex Cowboy Junkies The trinity session, där den här låten finns. Lyssnade rätt mycket på dem ett tag, men plötsligt började de kännas lite för melankoliska och infekterade med country för att jag ska ha nån behållning av dem längre. Smaken förändras tydligen.

Deep forest - Bohemian ballet Deep forest innehåller verkligen alla komponenter som behövs för att jag ska gilla dem: elektroniska instrument, melankoli, sväng, en hypnotisk känsla och text på ett språk som jag inte förstår :D De har hängt med sen Sweet lullaby som kom 92 eller 93, men jag har inte köpt nåt med dem sen Comparsa som kom 1997.

...fortsättning följer...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0