But don't forget the songs that made you smile
Jag upptäckte härom sistens att jag har motsatsen till en superkraft: jag kan inte nynna på en melodi och skriva samtidigt! Ytterst märkligt.
Och igår kom jag på ett namn på en otroligt ful frisyr: kändisadvokatfrilla. Skulle lika gärna kunna heta "lismande hovreporter"-frilla, ety Johan T Lindewall knallar runt i en slik. Bilden gör den dock inte rättvisa; den visar inte de oljiga lockarna i nacken som gör att den ser ut som en korsning mellan en hockeyfrilla och ett paket bregott. Man skulle kunna invända att den är identisk med den backslick som stureplansstekarna gjort ökänd, men jag hävdar att kändisadvokatfrillan kännetecknas av en mer avancerad utväxt i nacken som är konstfullt ordnad till en sorts frisyrernas motsvarighet till knävelborren. Kanske kan man till och med dra slutsatsen att de som idag har kändisadvokatfrilla skulle ha haft knävelborrar om de levt för 100 år sen...? Hm, intressant...
För övrigt har den mjältsjuka svartalfen försvunnit tillbaks ner i den mörka sumpgölen den kom upp ifrån och stämningsläget är sålunda högre idag. Jag tillbringade eftermiddagen med min goda vän B och en kopp kaffe på Global living. Köpte oxå röda knappar till den bruna klänningen jag hittade på Myrorna i lördags och sydde på dem ikväll. Snörpte samtidigt ihop ringningen med ett resårband så midjan kom högre upp och med ett rött skärp till blev det smashing! Ska nog ha den imorrn kväll när det vankas samkväm hos fröken S.
Sen tillagade jag en indisk symfoni i tre delar till kvällsmat som blev otroligt god if I do say so myself. Potatiscurry KAN vara det godaste nånsin näst efter smörgåstårta. Lyckades också i vanlig ordning nästan bränna vid en kastrull kikärter. Jag glömmer ALLTID bort dem och får sen en hjärtattack när jag hör att det börjar fräsa på spisen av vattnet som kokar över. Inte sällan har hälften av vattnet redan kokat bort då och jag måste använda stämjärn och hammare för att få bort skummet som bränt fast på hela spisen. Att koka baljväxter för husbehov är ett hårt jobb men nån måste göra det!
Och igår kom jag på ett namn på en otroligt ful frisyr: kändisadvokatfrilla. Skulle lika gärna kunna heta "lismande hovreporter"-frilla, ety Johan T Lindewall knallar runt i en slik. Bilden gör den dock inte rättvisa; den visar inte de oljiga lockarna i nacken som gör att den ser ut som en korsning mellan en hockeyfrilla och ett paket bregott. Man skulle kunna invända att den är identisk med den backslick som stureplansstekarna gjort ökänd, men jag hävdar att kändisadvokatfrillan kännetecknas av en mer avancerad utväxt i nacken som är konstfullt ordnad till en sorts frisyrernas motsvarighet till knävelborren. Kanske kan man till och med dra slutsatsen att de som idag har kändisadvokatfrilla skulle ha haft knävelborrar om de levt för 100 år sen...? Hm, intressant...
För övrigt har den mjältsjuka svartalfen försvunnit tillbaks ner i den mörka sumpgölen den kom upp ifrån och stämningsläget är sålunda högre idag. Jag tillbringade eftermiddagen med min goda vän B och en kopp kaffe på Global living. Köpte oxå röda knappar till den bruna klänningen jag hittade på Myrorna i lördags och sydde på dem ikväll. Snörpte samtidigt ihop ringningen med ett resårband så midjan kom högre upp och med ett rött skärp till blev det smashing! Ska nog ha den imorrn kväll när det vankas samkväm hos fröken S.
Sen tillagade jag en indisk symfoni i tre delar till kvällsmat som blev otroligt god if I do say so myself. Potatiscurry KAN vara det godaste nånsin näst efter smörgåstårta. Lyckades också i vanlig ordning nästan bränna vid en kastrull kikärter. Jag glömmer ALLTID bort dem och får sen en hjärtattack när jag hör att det börjar fräsa på spisen av vattnet som kokar över. Inte sällan har hälften av vattnet redan kokat bort då och jag måste använda stämjärn och hammare för att få bort skummet som bränt fast på hela spisen. Att koka baljväxter för husbehov är ett hårt jobb men nån måste göra det!
Kommentarer
Trackback
