Oh, make no mistake, my friend, all of this will end II
Här fortsätter odyssén genom mitt 90-talshades.
Saint Etienne - Pale movie Känslan av rymd och luft har alltid tilltalat mig i musik, och St Etienne är verkligen mästare på att frammana en eterisk och bubblig stämning utan att för den skull bli ytliga och tramsiga. Det är intelligent hissmusik!
Bryan Ferry - Don't stop the dance Jag vet inte riktigt vad det säger om mig att jag var så förtjust i Bryan Ferry... men jag tror det var det luftiga och följsamma igen... och rätt hypnotiskt är det ju också... Jag gillar fortfarande att lyssna på honom, men idag blir jag nästan lite generad vid tanken på alla larviga dandy-manér han hade för sig. Lite sådär "åh, jag är en degenererad adelsman som liiiider av min dekadens..." :D
Garbage - Stupid girl Åh, det här är så mycket 90-tal att jag nästan svimmar av nostalgi! Den här och Special från Version 2.0 sammanfattar åren mellan 20-25 alldeles utmärkt.
Electronic - Get the message är en produkt av Johnny Marr från the Smiths pch Bernard Sumner från New order, men det visste jag inte när jag hörde den första gången i början av 90-talet, för då hade jag inte hört nåt av banden. Blev dock ögonblickligen förälskad i rösten, soundet, allt!
House of love - Crush me Ord räcker inte riktigt till för att beskriva vad House of love sätter igång inne i mig. De allena skulle kunna utgöra ett soundtrack till mitt 90-tal och än en gång sänder jag en tanke till skivaffärerna Knaster och Riffraff i Karlstad där jag hittade så mycket bra musik!
Pulp - Love is blind Pulp alltså, ännu ett band som ensamma kan utgöra bakgrunden till en film om min sorgliga existens under 90-talet. Stalltips: snöa inte in på Different class!! Separations, Intro : the gift recordings, It och His 'n' hers är faktiskt bättre!
Sleeper - Lie detector och Republica - Drop dead gorgeus får representera mitt indiejag som började rota i föräldrarnas garderober efter gamla träningsoverallsjackor, gymnastikskor och för små t-shirts från 70-talet...
...och U96 - Club bizarre och Shamen - Destination Eschaton får stå för min böjelse för att dansa till UNTZUNTZUNTZ på diverse nattklubbar och studentställen och att jag även där hittade musik som gick att lyssna på hemma.
Underworld - Born slippy passar väl delvis in i ovanstående kategori men ändå inte riktigt... Jag hade körtelfeber sommaren/hösten -96 och kommer alltid att förknippa den här låten med svullna lymfkörtlar i hela (och då menar jag HELA) kroppen, 39 graders feber i veckor och halsinfektionen Laban eftersom jag och mina vänner M och J gick och såg Trainspotting på bio när jag var som sjukast. Jag minns också den där euforin jag kände på dansgolvet när introt till låten började, hur jag stod i min egen värld och gungade fram och tillbaks i väntan på att den skulle komma igång ordentligt och jag dansade tills jag blev yr av vätskebrist.
Del I.
...fortsättning följer...
Saint Etienne - Pale movie Känslan av rymd och luft har alltid tilltalat mig i musik, och St Etienne är verkligen mästare på att frammana en eterisk och bubblig stämning utan att för den skull bli ytliga och tramsiga. Det är intelligent hissmusik!
Bryan Ferry - Don't stop the dance Jag vet inte riktigt vad det säger om mig att jag var så förtjust i Bryan Ferry... men jag tror det var det luftiga och följsamma igen... och rätt hypnotiskt är det ju också... Jag gillar fortfarande att lyssna på honom, men idag blir jag nästan lite generad vid tanken på alla larviga dandy-manér han hade för sig. Lite sådär "åh, jag är en degenererad adelsman som liiiider av min dekadens..." :D
Garbage - Stupid girl Åh, det här är så mycket 90-tal att jag nästan svimmar av nostalgi! Den här och Special från Version 2.0 sammanfattar åren mellan 20-25 alldeles utmärkt.
Electronic - Get the message är en produkt av Johnny Marr från the Smiths pch Bernard Sumner från New order, men det visste jag inte när jag hörde den första gången i början av 90-talet, för då hade jag inte hört nåt av banden. Blev dock ögonblickligen förälskad i rösten, soundet, allt!
House of love - Crush me Ord räcker inte riktigt till för att beskriva vad House of love sätter igång inne i mig. De allena skulle kunna utgöra ett soundtrack till mitt 90-tal och än en gång sänder jag en tanke till skivaffärerna Knaster och Riffraff i Karlstad där jag hittade så mycket bra musik!
Pulp - Love is blind Pulp alltså, ännu ett band som ensamma kan utgöra bakgrunden till en film om min sorgliga existens under 90-talet. Stalltips: snöa inte in på Different class!! Separations, Intro : the gift recordings, It och His 'n' hers är faktiskt bättre!
Sleeper - Lie detector och Republica - Drop dead gorgeus får representera mitt indiejag som började rota i föräldrarnas garderober efter gamla träningsoverallsjackor, gymnastikskor och för små t-shirts från 70-talet...
...och U96 - Club bizarre och Shamen - Destination Eschaton får stå för min böjelse för att dansa till UNTZUNTZUNTZ på diverse nattklubbar och studentställen och att jag även där hittade musik som gick att lyssna på hemma.
Underworld - Born slippy passar väl delvis in i ovanstående kategori men ändå inte riktigt... Jag hade körtelfeber sommaren/hösten -96 och kommer alltid att förknippa den här låten med svullna lymfkörtlar i hela (och då menar jag HELA) kroppen, 39 graders feber i veckor och halsinfektionen Laban eftersom jag och mina vänner M och J gick och såg Trainspotting på bio när jag var som sjukast. Jag minns också den där euforin jag kände på dansgolvet när introt till låten började, hur jag stod i min egen värld och gungade fram och tillbaks i väntan på att den skulle komma igång ordentligt och jag dansade tills jag blev yr av vätskebrist.
Del I.
...fortsättning följer...
Kommentarer
Trackback
