13. Anything worth doing is worth doing for money.

Denna semester har varit den slappaste i mannaminne, men av nån anledning känner jag mig ändå inte redo för att börja jobba på måndag. Det är en ytterst frustrerande känsla kan jag meddela, för det betyder ju att jag inte alls bara är jävligt slut och behöver vara ledig ett tag, utan måste hitta nån annan lösning på problemet.
 
Jag kanske faktiskt behöver nån sorts "förändring för förändringens egen skull"!!! Detta är en mycket ovan känsla eftersom min bild av mig själv är nån som kan göra samma sak i i evigheters evighet amen tills den feta tanten sjunger, fan kommer och löser av mig och korna kommer hem och inte blir det minsta rastlös och uttråkad utan bara tycker det är fett skönt att livet går sin gilla gång och kantas av välkända rutiner. Men å andra sidan har jag ju aldrig gjort nåt annat lika länge som det jag gör nu heller, så jag har väl aldrig nått vägs ände tidigare eftersom yttre omständigheter sett till att jag tvingats till förändring oavsett om jag velat eller ej.
 
På tal om slapp så har jag drabbats av en märklig lust att röra på mig. Också detta en ytterst ovan känsla. Jag tror jag börjar komma närmare och närmare den punkt där skräcken för att kroppen ska säcka ihop totalt driver mig till att börja motionera utan att det känns som om jag begår kraftigt övervåld mot mig själv och min livskvalitet. Jag saknar verkligen helt och hållet förmågan att tvinga mig till nåt jag tycker är det minsta trist och dessutom inte kan se verkningen av DIREKT. Jag måste ha hoppat över nåt utvecklingsstadium i tvåårsåldern eller när det nu är man börjar förstå konceptet "fördröjd behovstillfredsställelse".
 
För att illustrera vad jag menar med att kroppen kan säcka ihop så kommer här dagens anti-outfit, där det ser ut som att jag inte har några bröst trots att jag faktiskt har BH på mig. Huvudattraktionen med denna bild är dock den hemgjorda mc hammer-byxan. Jag hade fan glömt bort hur otroligt skönt det är att knyta sarongen på det sättet, och betydligt mer praktiskt än att sno den runt midjan som en kjol också eftersom den inte ramlar av så fort man rör på sig.
 
Hammertime!
 
Tröja: Cubus. Typ...2007 kanske...?
Sarong: Samma som här.
 
För protokollet kan jag meddela att jag ALDRIG visar mig för folk utan BH. Detta kanske verkar en smula ologiskt eftersom det finns en hel massa andra grejer jag inte gör som anses ingå i "sånt man liksom bara gör när man anser sig vara kvinna"-paketet. Jag rakar inte kroppsdelar. Jag sminkar mig aldrig till vardags. Jag slutade försöka lära mig gå i högklackat när jag insåg
 
a) att ev. vinst i snygghet inte vägs upp av hur jävla obekväm jag känner mig
 
b) hur demolerade mina fötter blir
 
c) hur ini helvete absurt det är att alla tortyrredskapsliknande klädespersedlar till ca 90% är kvinnligt kodade.
 
MEN att bränna MIN EGEN bysthållare är nåt jag ALDRIG kommer göra, även om jag är på rent symboliskt. Att gå oduschad till ICA i fläckiga mysbrallor och se ut som uppspytt bajs i ansiktet - nemas problemas. Gå ner till tvättstugan utan BH - aldrig på ti'n!! Att inte ha BH är i princip = att vara naken tycker jag. Jag skulle lika gärna kunna gå utan tröja och flasha damerna för omvärlden. Det syns ju liksom hur jag ser ut på ett mycket obehagligt sätt utan detta skyddande pansar, och lite prajvacy måste ju en människa få ha för fan även om behovet är skapat.
 
Undrar varför jag känner behovet att avsluta varje inlägg på ett vettigt (och gärna jävligt fyndigt) sätt istället för att bara sluta skriva när jag inte ids längre. Det är ju inte som att det är ett brev eller nåt annat som på nåt sätt måste ha nån stringens.

10. Greed is eternal.

Jag har verkligen lyckats med dagens anti-outfit tycker jag. Både med utstyrseln och hållningen. Jag är särskilt nöjd med den spolformade midjepartiet i kombination med insjunket bröst. Notera också de smakfulla tandkrämsfläckarna nederst på tröjan. Because I can!
 
 
Tröja: Lindex Generous (eller vad de nu kallar sin avdelning med kläder som är specialsydda för tjocka människor eftersom tjocka ju inte vill ha samma kläder som de lite mindre tjocka utan älskar oformliga tält i smaklösa mönster) 2012.
 
Nederdel: sarong, troligen från den kombinerade present- och new age-butiken Grattishäxan som förr om åren låg bakom Bill&Bob på Badhusgatan. 2006 (tror jag).

9. Opportunity plus instinct equals profit.

Jag tänkte jag skulle skaka liv i den gamla kategorin Dagens anti-outfit igen. För den tusenhövdade skaran nytillkomna läsare och för gamla som glömt bort vad denna kategori går ut på  finns en förklaring här.
 
(jag noterar att tumnaglarna inte ser ut att funka i inläggen, men förfäras ej, det funkar om man klickar på dem)
 
Senast det begav sig hade jag ju uppdaterat min garderob av töjbara kläder en smula då de gamla började höra hemma i en dokumentär om filippinska slavarbetare som bor på en soptipp, och under åren som gått har denna uppdatering och utrensning fortsatt. Därför kommer det dyka upp en hel del nya, spännande kombinationer av illasittande kreationer framöver.
 
 En annan rafflande nyhet är att jag bytt telefon sen sist. Min nuvarande har en avsevärt mycket bättre kamera än den gamla och eftersom en av poängerna med anti-outfitbilderna från början var just att de skulle vara tagna med en usel kamera i ofördelaktigt ljus så tänkte jag kompensera bristen på ultrakass bildkvalitet med att istället ha extremt dålig hållning på bilderna. På dagens bild syns det dock inte så bra att jag ser ut som en puckelryggig dvärg som haft engelska sjukan eftersom jag är iklädd 3 lager tält.
 
 
 
 
Dagens ensemble består av följande för maximala matchning minutiöst utvalda plagg:
 
Svart kofta från H&M. Minns inte om jag köpte den på Tradera eller nån secondhandbutik på Söder. 2012.
 
Solklänning från H&M:s marimekkokollektion. Myrorna, 2012.
 
Tunna träningsbyxor. H&M, tidigt 2000-tal.
 
Strumpor: Lindex. 2012.
 

You will take them all away and they'll stay 'til the grave

Jahaja gôtt fôlk, jag ska be att få meddela att en antioutfit-epok har gått i graven. Ett par trotjänare har mött sitt  öde i en kall miljöbod (som Mimer bajsnödigt kallar sina sophus). Jag har sagt farväl till mina röda plyschmysbyxor från 70-talet som jag köpte på Myrorna i Umeå 1997 och som tjänat mig väl under tretton långa år.


Farväl! Jag ska för alltid minnas hur ni er aktningsvärda ålder till trots kunde missfärga en hel vittvätt ända in i det bittra slutet och hur ni kunde lindra den jävligaste av baksmällor och den hetsigaste av feberfrossor med er mjuka, fluffiga värme. Vila i frid!

(jag har köpt en hel armé av nya antioutfits. Jag vet att det är svårt att tro, men jag äger faktiskt så pass mycket fåfänga att jag nu när jag inte är ungmö längre kände ett behov av att förnya min garderob av slapparkläder litegrann. Få dock inga idéer om att det är snygga eller sexiga grejer jag köpt; det är VERKLIGEN inte så jag opererar. Det är exakt samma princip som förr fast lite mindre urtvättat och uttöjt bara.)


I do believe it's terrible

Jaha, det verkarnte bättre än att min tangentbordsdiarre har avtagit något och att jag inte längre känner ett trängande behov av att svamla om min ovidkommande vardag. Men skam den som ger sig.

Idag hade vi verksamhetsplanering på förmiddagen, varför min hjärna var tom som en brännvinsliter en måndagmorgon (baddabom PSCH!!! Vi tackar Söderkåkar för detta oumbärliga uttryck) hela resten av dagen. Jag hann ändå få lite gjort; ringde till Btj om en mystisk katalogpost (varför i helvete har vi den??? undrar jag.), mejlade en annan på Btj om en annan grej, skrev rent lite anteckningar från förmiddagen så att jag inte skulle hinna glömma bort vad jag skrivit, spånade lite på vad jag kan hitta på för kul med v-samlingen i höst, katalogiserade några spännande arkeologiska rapporter från Kulturmiljövård Mälardalen samt fixade till en möteskalender för hösten till mitt arbetslag. En rätt produktiv eftermiddag m a o, trots de ovanligt usla förutsättningarna.

Efter jobbet strosade jag runt på stan en stund och frekventerade bl a Classe O där jag köpte superlim, kontaktlim och batterier. Ska bli spännande att se vilket lim som ger fränaste yrseln *huhuhuhuhuh* (buskisskratt) Slank därefter in på Indiska där jag stashade upp på rökelse och hittade en klänning som jag inte är rihihiiiiiiiiktigt säker på om jag verkligen kommer att använda, emedan den får mig att se ut som Pollyanna korsat med en squaredance-dansös. Men den var billig och puffig, och jag har inte etablerat nån fast gräns för hur puffig jag kan bli utan att gå över gränsen till Baby Jane-stadiet än, så jag kör oförtrutet på. I kombination med min nya, tymusjenkoinspirerade frisyr blir dock effekten lite mer mjölkpiga gone bad än jag känner mig helt tillfreds med så jag återkommer när jag kommit fram till en fungerande lösning på detta i-landsproblem.

Indiska håller ju f ö på att bygga om så de delade ut gratis galgar och jag försåg mig med så många att jag nästan skämdes. Nu är det enda som fattas en till garderob där jag kan få plats med alla grejer som ska hänga på de där galgarna.

Här om dagen höll jag förresten på att spräcka trumhinnorna på mig själv när jag satt på bussen hem från jobbet. Jag hade oturen att hamna bakom ett pubertetsoffer som högljutt förkunnade "HUR 'KUL' DET VAR ATT HAMNA I EN KLASS FULL MED 'UTLÄNNINGAR' OCH SÅ BA 'JA JAG ÄR JU SVERIGEDEMOKRAT!" Istället för att förkorta hans lidande drog jag upp volymen på mp3-spelaren, för jag pallade inte med att sitta och lyssna på jiddret om att "men asså vi ÄR ju inget RASISTISKT parti, vi är bara lite främlingsfientliga... å vi säger ju bara det som alla EGENTLIGEN tycker men ingen vågar säga för att alla är så JÄLA pk!!!" Precis, och se hur det blir när människovänner och andra anarkister får styra landet; statsfeminism och mångkultur vart man vänder sig! Förskräckligt.

Dagens anti-outfit skulle definitivt tjäna på en närbild på tröjan tagen med en aningen bättre kamera än min, för motivet är helt surrealistiskt: en getabock med enorma horn, en slalombacke, en blomsterkvist, ett konformat trähus i tre våningar samt texten "Färila". Är dessa fyra saker typiska för Färila, kan man undra, och om så är fallet; vilken typ av LSD ger såna här lokalpatriotiskt färgade trippar? Det kanske vore nåt för mig att testa för att få lite nya uppslag till utveckling av Västmanlandssamlingen :D



Tröja: Stadsmissionen 2010. Ser dock ut att vara från något årtionde då användandet av psykedeliska droger var allmänt utbrett och sålunda även vanligt hos potatistryckare och andra hantverkare av det mer hemvävda slaget.

Mysbrallor: samma som här.

At one time the future did stretch out before me but now it stretches behind

Idag är sista dagen på min semester och jag känner mig så oändligt trött när jag tänker på hösten jag har framför mig. Jag känner mig inte det minsta utvilad och mentalt rustad för att ta itu med ett nytt verksamhetsår. Suck och stön, eländes elände, ack och ve etc etc.

Sov till halv tolv både igår och idag och har lätt ångest över att jag sovit bort halva mina sista semesterdagar. Idag skulle jag dessutom behöva tvätta, städa och handla men eftersom det är så synd om mig tror jag inte att jag ids. Jag får vara nöjd om jag lyckas uppbåda tillräcklig kraft för att orka tvätta håret.

MISERE!!!!

Igår såg jag sista avsnittet på Star trek: Deep space 9 och var i valet och kvalet om jag skulle ta en trekpaus eller börja kolla på Voyager direkt. Det är tredje eller fjärde vändan jag kollar igenom serierna så jag är lite skraj för att jag ska börja tröttna. Det vore nämligen en katastrof. Höll hur som helst ut till frukostdags idag då jag började titta på första VOY-avsnittet. Borde dock se färdigt alla sharpefilmer innan jag fortsätter så att jag kan slänga dem och frigöra utrymme på min skitlångsamma hårddisk.

Det har varit dåligt med anti-outfits under semestern. Jag kan försäkra att jag minsann inte har fortsatt experimentet jag påbörjade under kristi himmelsfärdshelgen; jag har bara inte itts bry mig, men eftersom jag inser att du väntar med spänning på att få se vilka chica utstyrslar jag lodat runt i under dessa veckor så kommer här en sunkställskavalkad som skulle få Trinny och Susannah att rotera i warp 9.975 i sina gravar om de vore döda:


                                                           

Tunika: H&M 2007.                      Tröja: Indiska 2008.                   Tunika. Lindex 2003.
Shorts: New yorker 2010.            Byxor: H&M 2002.                      Byxor: samma som på mittersta bilden.

Igår roade jag mig med att göra en spellista med bland annat postpunk på Spotify. Jag ÄLSKAR funktionen "related artists"!!!


You wasted your life on grandeur and style

Dagens antioutfit:

Tunika: H&M via Tradera. 2006.

Brallor: Indiska. 1993 (nu börjar jag komma ner i sedimentlagren hära...).


And if you ever need self-validation just meet me in the alley by the railway-station

Om knappt 2 veckor går jag på semester, men min hjärna har dessvärre redan åkt på charter och röjer järnet på Mallis. Jag vet inte vem som installerade autopiloten i min reptilhjärna men vederbörande gjorde ett jävla bra jobb, för det är nog inte så många som märker att jag är en levande död.

I helgen var det däremot fara värt att limbiska systemet skulle ta över showen då jag på väg ut från B&B råkade på en herre som ungefär vid den här tiden förra året la in en rätt avancerad stöt på mig. Då rådissade jag honom, kan man väl säga, av lika delar förvåning och skepsis. Inte för att det var nåt fel på honom direkt, men jag blev en smula överväldigad och tog därför den feges utväg och smet hem innan vi hann byta nummer etc. I lördags var jag dock i det tillstånd av trånsjuk berusning då jag plötsligt tyckte att det vore en jättebra idé att hångla upp honom. Lyckligtvis satte mitt alter ego Den Inverterade Slampan, som ofta dyker upp när jag blir full, käppar i hjulet. Jag har grämt mig fruktat över denna superkraft genom åren, men egentligen borde jag bjuda henne på middag som tack för att hon med största sannolikhet har räddat mig från mängder av skitjobbiga situationer.

Innan mitt hormonella alkojag hann reagera såg sålunda min inre, nyktra sippfröken till att göra mig omöjlig genom att på ett ytterst fånigt vis förkunna att jag var väldigt pirum och därefter vända på klacken och marschera ut. Tur det, för jag hade nog dött av bakisångest om jag med berusad självsäkerhet hade gjort en framstöt och mötts av kalla handen. Vilket förmodligen hade blivit resultatet, eftersom jag antar att killen har självbevarelsedrift och inte tycker det är charmigt med damer som först är fjära som en grönländsk vårbris och sen när det passar kastar sig i armarna på honom. Ett år senare dessutom. Bara "Hörredu... jahartänkt på dedär du sa... förut... du... å nu känner jag såhär va att jag tycker du verkar rätt schysst ändå..." Argh, jag ryser av pinsamhet av blotta tanken.

Sen vinglade vi ner till centralen för att kliva på våra bussar, och jag tjatade sönder öronen på mina dryckesfränder L & Å om hur dum i huvet jag var som gick därifrån och hur dum i huvet jag är som alltid sumpar alla chanser till hångel. Nu måste jag säga till mitt försvar att jag inte var ensam om att vara en smula överförfriskad, så jag tror inte L & Å led alltför mycket av mitt svammel. Vi hade en riktigt, riktigt kul kväll som började på min balkong där vi högljutt diskuterade en hel massa grejer som jag nu i efterhand egentligen inte alls vill att mina grannar ska veta om mig. Förutom alla intima detaljer tror jag dessutom vi täckte det mesta från mänsklighetens motbjudande natur till äldrevården innan vi tog bussen ner på stan vid elvatiden och fortsatte våra djuplodande analyser av tillvaron i allmänhet och relationer i synnerhet inne på ett stekhett Bill&Bob.

Och igår vaknade jag kl 11.22 och kunde konstatera att det var en bra strategi att hälla i sig dubbelt så mycket vatten som alkohol, men min osedvanliga pigghet till trots tillbringade jag dagen på balkongen under mitt stiliga parasoll iförd en ANTI-OUTFIT.

                                               

                                                                                                             Klänning: Indiska 2004.
                                                                                                             Spetsshorts: Indiska 1993.                     

I travelled to a mystical time zone

Idag var jag och fick massage efter jobbet och nu känns det som om någon klämt sönder varenda muskelknuta i ryggen med en vitlökspress. Fick prova en ny massör som koncentrerade sig mycket på korsryggen och hör mig nu, tro mig senare; HELVETES JÄVLAR vad ont det gjorde när hon tog i! Jag visste inte ens att jag var spänd där, men jag måste ha varit helt stenhård för hon gick på som en stansmaskin och när hon var klar kändes hela övre delen av röven en vetedeg. Nackmusklerna fick en jävla massa spö också och jag vet inte om min förra massör var för mjäkig eller om jag var extra stel idag, för jag var på vippen att börja grina flera gånger. Som den amazonkvinna jag är bet jag dock ihop och körde samma trick som hos tandläkaren; jag försökte slappna av i överkroppen men låg och skruvade på fötterna sådär som man gör när man mår riktigt illa och inte törs röra sig för mycket men inte heller kan ligga still.

Men rättning mittåt för fan, nu var det alldeles för länge sen jag saliggjorde världen med en anti-outfit:




Dagens toilett består av följande coutureplagg:

Tunika: H&M, vintern 2007 tror jag
Kjol: samma som på ett otal andra bilder.

Och roligare än så blir det inte.

Igår kunde jag till min extas hämta solglasögonen som jag väntat på i tretusen år. De är så ohyggligt snygga så jag var tvungen att ha på mig dem när jag cyklade till Djäkneberget igår kväll för att käka avtackningsmiddag med arbetslaget och kollegan B som gick i pension sista maj. Jag medger att det kändes en smula fjantigt att ha solbrillor på kvällen, men till mitt försvar kan jag hävda att jag faktiskt cyklade mot väst och sålunda hade solen i ögonen. Och idag satt jag ute en stund på lunchen och läste i Rudbecksparken bara för att få använda dem. GUD vad det är HÄRLIGT att kunna SE BRA och samtidigt slippa kisa som en djuphavslevande sköldpadda så fort solen skiner!!! De KUNDE gärna få vara ännu kattigare men jag orkade inte dammsuga stans optiker samt internet efter bågar. Jag är alldeles för torsk på omedelbar behovstillfredsställelse för det.

          

Nu ska jag gå och hälla ut resterna av min uppmjukade kropp i sängen och kolla på sista avsnittet av Greys anatomy. Utan solglasögon.


You are a flatulent pain in the arse

Jag börjar med det viktigaste; dagens anti-outfit som jag tror är den djärvaste hittills:

                                                            

Jag ser verkligen helt sjukt hjulbent ut. Ser jag verkligen ut sådär?? Nåväl.

Tröja: Samma som här.
Boxers: New yorker 2010. Så jävla sköna att sova i, jag måste nästan köpa fler!
Sockar: Samma som här.
Pjuck: Dagsfärska knallblå converse allstar från Nilson. Inte för att de behöver bli ingådda direkt, men det är så treeevligt att sprätta omkring i mina nya fina skor och de matchar shortsen så fint.

I förmiddags när jag satt i infodisken fick jag ett intressant samtal. En herre ringde och försökte övertyga mig om att han hade pratat med mig om en bok igår som "vi" inte kunnat hitta, och nu hade han hittat mitt telefonnummer på bibblans webbplats där somliga i personalen, däribland jag, finns på bild i personalförteckningen. Jag hade inte den blekaste aning om vad han jiddrade om, men han lät så tvärsäker att jag började tvivla på mitt minne. Pratar man med 60 pers varje dag om 95 olika böcker är det ju lätt hänt att man glömmer bort några av dem, men jag brukar i alla fall komma ihåg när jag blir påmind vad det rör sig om. Det lustiga, eller irriterande, var att han inte gav sig utan ägnade säkert fem minuter åt att försöka övertala mig om att det verkligen var mig han hade pratat med. När jag sa att jag över huvud taget inte hade satt min fot på skönlitteraturavdelningen, där det hela skulle ha ägt rum, igår så gick han motvilligt med på att ta telefonnumret till en kollega där som kunde nysta vidare i ärendet. Men när vi la på lät han fortfarande inte riktigt övertygad om att jag inte bara dribblade frågan vidare av ren lättja och att det visst var mig han pratat med.

B, som jag hade pass tillsammans med, sa efteråt att hon beundrade mitt tålamod och att hon hade exploderat efter en halvminut av "Nä men det var nog inte jag ändå... jag känner inte alls igen den titeln...". Hon har sagt flera gånger att hon tycker att jag har en ängels tålamod och att jag alltid är så otroligt pedagogisk och hjälpsam. Det känns lite bisarrt att höra, för själv tycker jag att jag är en korsning av Carol och Homer.

Nu återstår bara att försöka räkna ut vem av mina kollegor som är min dubbelgångare. Det var inte den mest uppenbara, den nästan jämnåriga A som också har långt, brunt hår och dessutom hade pass på Skön igår. Det kan ha varit I, men hon är runt 50 och även om hon är väldigt stilig hoppas jag att jag ser ut att vara närmare 35 än så.

Mitt korståg mot den förhatliga avdelning Dog, differentiell psykologi fortsätter. I dagens exempel ser vi två böcker som anses så viktiga att vi har dem i flera upplagor. Vi kan även få veta om vi har ett manligt eller kvinnligt sätt att tänka och lära oss släppa ut den vilde mannen inom oss. Det är verkligen helt jävla omöjligt att gå förbi den hyllan utan att få en skrattattack och ett raserianfall samtidigt. Det kan inte vara bra för blodtrycket att uppfyllas av så motstridiga känslor för ofta, så jag tror jag ska undvika att sätta böcker på Dog ett tag framöver.

                                                                   

Om man bara vill få en skrattattack så kan man uppsöka avdelning Pl, Hobbyverksamhet, där boken Tillverka dina egna sexleksaker står. Där kan man få väldigt handfasta tips på hur man t ex svarvar sig en dubbeldildo eller virkar en erektionskalsong, eller hur man kan se till att få i sig sina grönsaker, som boken så fyndigt uttrycker sig istället för att skriva "så knullar du dig själv med en majskolv utan att få en infektion i fittan/röven". (det är svårt att se, men om du tittar noga ser du att i instruktionen för hur du använder en aubergine står det "Vid införandet ska du akta dig för att låta den försvinna, då blir den lätt till mos" *garvar tills jag får ljumskbråck*)


                                                       

Efter jobbet skulle jag inhandla en maskara och en rulle svart gummitråd men kom även hem med en ny garderob svarta nätstrumpbyxor och som sagt ett par knallblå converse. Den shoppinginducerade lyckan är fullkomlig och den uttråkade rastlöshet jag känt i ett par dagar har tillfälligt stillats som den alltid gör efter en redig utgjutelse av pengar. Dessvärre råkade jag bli pank på kuppen så jag blev tvungen att ta apostlahästarna hem istället för att köpa ett nytt busskort, men det gjorde inget för det var så härligt ute och det luktade syren hela vägen hem. Hämtade ett paket också som innehöll en"unik klänning från H&M" som det stod i objektsbeskrivningen på tradera. Att använda orden "H&M" och "unik" i samma mening känns ju som nyspråk i samma anda som slagorden "krig är fred", "frihet är slaveri" och "okunnighet är styrka" i George Orwells 1984  men klänningen är hur som helst fett stilig och kommer bli ännu snyggare om jag låter bli att gå upp mer än ett kilo och syr ut knapparna frampå så att damerna får lite större svängrum.


Don't leave us in the dark

Jag är helt slut som artist efter 11 timmar på jobbet igår och åskluften idag. Det är inte lätt att vara medelålders.

Imorrn har jag en träff med min kvartersvärd som ska visa hur man byter lysrör. Han förbarmade sig och gick med på att göra det efter att jag i ett mejl kallat mig för "Hades Kronosson, lysrörsbytarnovis", annars är det tydligen mitt jobb som hyresgäst att fixa sånt. Jag har alltså idkat diverse aktiviteter i ett mörkt badrum sen i lördags. Tur att jag bor ensam.

Här kommer i varje fall en anti-outfit från igår med vilken jag, if I do say so myself, verkligen börjar röra mig i överljusfart åt Galna kattant-hållet .



Kofta: samma som här.
Klänning: från flumaffären Shanti shakti på Badhusgatan 2003.
Pyjamasbrallor: samma som här (åkte på för att det var kallare än jag trodde på balkongen).
Strumpor: samma som här.

Och som kontrast (och för att jag känner att jag kanske drog på lite väl mycket om pennkjolens effekt på min kropp i lördags):



Lyndi, det är officiellt tillåtet att håna mig nu för att jag lägger upp RIKTIGA outfitbilder i min blogg, tagna med fjortisdålig mobilkamera och där jag dessutom poserar på ett utomordentligt fånigt sätt.

Charles, don't you ever crave to appear on the front of the Daily mail dressed in your Mother's bridal veil?

Om nån ringde på dörren nu så skulle jag i följande ordning

a) få panik
b) springa och gömma mig
c) ändå överväga att öppna för att skåda minen på tjommen utanför när vederbörande får syn på detta:


Förklaring till denna, t o m för en antioutfit, ologiska komposition:

jag var nere i källaren och grävde i avlagringarna efter en annan grej. Hittade då min gamla fuskkorsett anno 2003 från H&M. Skenorna var dock lite böjda så jag tänkte att de kanske böjer ut sig om jag går runt med den på mig en stund. Inte för att jag nånsin kommer visa mig bland anständigt folk i den, men ändå. Man känner sig ju rätt KVINNLIG med den på trots allt (hör du det, Bert? Jag gillar att känna mig KVINNLIG ibland, t o m kvinnlig på ett sätt som såna som du också skulle kalla kvinnligt! Nämen usch förresten, nu tappade jag helt lusten...) så jag passar på att strutta runt ett tag hära och nöjt skåda in de vita liljekullar som korsetten bullar upp under hakan på mig. 

De lila conversen
hittade jag oxå i källaren. Hade glömt att jag ägde dem, men minns nu att jag köpte dem på Tradera 2005 eller 2006. Tyvärr är de en halv storlek för stora, men det är inget som inte ett par sulor kan lösa! Trodde jag, tills jag insåg att jag nog provade det för 4 år sen oxå, men även då snabbt noterade att skorna ser... retarderade ut på nåt odefinierbart sätt. Jag tror felet är att sista raden på snörningen sitter för långt från kanten på den vita tåhättan 

Och pyjamasbrallorna kommer från Myrorna, minns inte årtalet men hur som helst kompenserar de rätt bra för den ganska obekväma korsetten... MEN VAD GÖR MAN INTE FÖR ATT FÅ KÄNNA SIG KVINNLIG, ELLER VAD SÄGER DU BERT?

(okej, okej, jag ska lägga av med övertydligheten... jag vet, det är under min värdighet, jag är tillräckligt intelligent för att vara liiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiite mer subtil än så... dessvärre är ju inte Berra och hans gelikar det, och du vet hur det gamla ordspråket lyder; "man ska tala med bönder på bönders språk och med de lärde på latin". Vem som är vad i det här fallet hoppas jag verkligen inte att det råder några som helst tvivel om)


It's gruesome that someone so handsome should care

Hittills har ju de sunkställ jag lagt upp för allmän beskådan varit ganska salongsfähiga, men nu börjar vi komma till de tyngre grejerna... 

Dagens antioutfit
:

Tröja: Indiska 2003
Brallor: Ursprungligen 70-tal skulle jag tro, emedan benen är obscent vida och materialet är plysch. Köpta på Myrorna i Umeå 1997. Vill inte tänka på vad det är för typ av färgämnen i dem, då de fortfarande lätt färgar en vittvätt rosa trots att de måste ha tvättats några tusen gånger vid det här laget.
Tofflor: Samma som på tidigare bilder.


It's gruesome that someone so handsome should care

Den uppmärksamme läsaren kanske har noterat att mina slapparutstyrslar hittills varit intill förväxling lika. Det beror på att när jag tvättat knölar jag in kläderna i garderoben på ett ytterst opraktiskt sätt, så varje gång jag ska dra på mig en ren hemmauniform är det samma plagg som ligger längst fram och ramlar ut när jag öppnar dörren.

Men nog snackat! Här kommer Dagens antioutfit 20100422:

Nej, jag har inte svalt en säl, det är bara en optisk omöjlighet att fota en helsvart outfit med min kassa mobilkamera. MEN det är ju en del av tjusningen, eller hur?!?

Topp: Indiska. 200...3 tror jag.
Kjol: samma som i tisdags.
Sockar: Team Sportia (eller Intersport, det är fan omöjligt att hålla isär alla meningslösa och trista kedjor som säljer fula sportgrejer... men de har sköna hemmahasarsockar...det var inte Stadium i alla fall, för det minns jag faktiskt var det ligger). 2010.


Her skirt ascends for a watching eye

Dagens antioutfit:



Topp:
samma som i söndags.
Trikåkjol: fick av en kompis som köpt den på Tradera. 2006.
Raggsockar: Åhléns. 2009.
Tofflor: samma som i söndags.

Good looking lady 'bout town

Detta har säkert gjorts en fantasiljon gånger förut, men den som eventuellt kan ha någon invändning för den skull förväxlar mig med nån som bryr sig.

Jag tänkte påbörja ett projekt vid namn Dagens antioutfit eller Bakom varje välklädd dam du ser på stan döljer sig nån som helst går klädd i mysbrallor och en urtvättad topp från 1997 med chipssmulor på bröstet. Projektet går ut på att istället för att ta skitnödiga outfitbilder på mig själv när jag ser som hetast ut med en flashig high tech-kamera så delar jag med mig av mina sunkigaste slapparuniformer, förevigade med min väldigt low tech och tämligen crappy mobilkamera.

Ambitionen är att redogöra för varifrån varje plagg kommer, men det kan bli lite svårt eftersom min slackergarderob har sitt utsprung i senmedeltiden och är nästan lika stor som min "visa mig bland folk"-garderob.

Så; skåda den första i raden av Dagens antioutfit (oddsen för hur länge jag ids hålla på är... hm... vi säger dåliga, för jag minns aldrig om det är "höga odds" eller "låga odds" som betyder att det är stor sannolikhet att nåt kommer inträffa)!



Kofta: Rea på Indiska. 2007 tror jag.
Topp: Ginatricot via tantsecondhandaffären Kupan på Vasagatan. 2009.
Mysbrallor: nån outlet vid Clas Ohlson i Insjön som jag & damerna alltid raidar när vi åker på den årliga spahelgen i Tällberg. 2007.
Raggsockar: Åhléns. 2009.
Tofflor: H&M. 2010.

RSS 2.0