...a language - can't you read?
Rotar igenom en låda med gamla papper, och hittade ett oslagbart roligt brev som jag skrev när jag var 13 och vi hade fått koreanska brevvänner genom skolan. Här kommer några smakprov ur brevet som gav uttrycket ”svengelska” ett nytt ansikte (mitt favoritstycke är den knivskarpa analysen av hur palmemordet hanterades...):
”Dear XYZ!
I have all most forgotten that I had write to Korea. But I am very glad to write you too.
---
We have a little house in a very little village in northeern Sweden. There we are on my dad’s vacations. The village is cold Byn som rimmar på synonymer till fisen och röven. We are there 4 weeks every year. But this year it all most rained all the time. The lake we bath in sometimes, was bigger and bigger. But some days it was sun. Then we bathed in the lake. It was very beautiful, because the water is very warm. If you think how cold it can be. Brr!
---
I hope you don’t think that Sweden is a land whit big, white bears on the streets and all the people live in holes in the ground. But no, so stupid are you not.
---
Do you know who Olof Palme was? He, the leader of Sweden? I think it was very stupid that he got killed (excuse my bad English). And the man who killed him, the swedish police would never get him. I all most know that. The big fool Hans Holmer (the leader of the polices), he waited so long, so the killer should have run around the world 78 times, then the clumsy policeman thinked: ”It would be very smart to see where the killer is.” Now I am going to write about something else.
---
I hope you can understand what I write because my English is as I said, not very good. It is very AWFUL. Because I have only learn English three years. And I hope you can see what I write, becaus my handstyle is the awfullest I’ve ever seen!
---
I should tell you about our vacation. When the sun shined we went into a forest, and picked blueberrys, bathed in the lake and just had a nice time. On the rainy days we sat into our house and read a book, play games and slept. On the evenings we went up to my grandmum and talked, had a coffee and looked for TV. (I looked for TV. My parents and my grandmum looked for crosswords.
But now I must say goodbye. Or ”hejdå” in swedish or ”[nåt obegripligt koreanskt]” in korean. I write not whit korean letters because then you shouldn’t seen what I had write!
---
Thank you for the word-list you gave me! Here is some more words. All the words whitout sounds says you as they is written. [jag hade, för att förenkla det för min nya brevvän, skrivit de svenska orden både med latinska bokstäver och med fonetiska tecken, så som jag mindes dem från engelskaboken...]”
Jävlar i havet alltså, jag rodnar nästan när jag läser det här! Om jag inte minns fel så skickade jag faktiskt brevet, men fick tillbaks det tillsammans med en liten lapp om att vi nog inte kunde brevväxla mer eftersom hon inte förstod ett ord av vad jag skrivit. Tro fan det...
Det roligaste är dock är att jag var en av dem i min klass som var bäst på engelska.
”Dear XYZ!
I have all most forgotten that I had write to Korea. But I am very glad to write you too.
---
We have a little house in a very little village in northeern Sweden. There we are on my dad’s vacations. The village is cold Byn som rimmar på synonymer till fisen och röven. We are there 4 weeks every year. But this year it all most rained all the time. The lake we bath in sometimes, was bigger and bigger. But some days it was sun. Then we bathed in the lake. It was very beautiful, because the water is very warm. If you think how cold it can be. Brr!
---
I hope you don’t think that Sweden is a land whit big, white bears on the streets and all the people live in holes in the ground. But no, so stupid are you not.
---
Do you know who Olof Palme was? He, the leader of Sweden? I think it was very stupid that he got killed (excuse my bad English). And the man who killed him, the swedish police would never get him. I all most know that. The big fool Hans Holmer (the leader of the polices), he waited so long, so the killer should have run around the world 78 times, then the clumsy policeman thinked: ”It would be very smart to see where the killer is.” Now I am going to write about something else.
---
I hope you can understand what I write because my English is as I said, not very good. It is very AWFUL. Because I have only learn English three years. And I hope you can see what I write, becaus my handstyle is the awfullest I’ve ever seen!
---
I should tell you about our vacation. When the sun shined we went into a forest, and picked blueberrys, bathed in the lake and just had a nice time. On the rainy days we sat into our house and read a book, play games and slept. On the evenings we went up to my grandmum and talked, had a coffee and looked for TV. (I looked for TV. My parents and my grandmum looked for crosswords.
But now I must say goodbye. Or ”hejdå” in swedish or ”[nåt obegripligt koreanskt]” in korean. I write not whit korean letters because then you shouldn’t seen what I had write!
---
Thank you for the word-list you gave me! Here is some more words. All the words whitout sounds says you as they is written. [jag hade, för att förenkla det för min nya brevvän, skrivit de svenska orden både med latinska bokstäver och med fonetiska tecken, så som jag mindes dem från engelskaboken...]”
Jävlar i havet alltså, jag rodnar nästan när jag läser det här! Om jag inte minns fel så skickade jag faktiskt brevet, men fick tillbaks det tillsammans med en liten lapp om att vi nog inte kunde brevväxla mer eftersom hon inte förstod ett ord av vad jag skrivit. Tro fan det...
Det roligaste är dock är att jag var en av dem i min klass som var bäst på engelska.
A crack on the head is just what you get because of who you are
Jag applåderar projektet Prata om det. Jag har faktiskt inte orkat läsa särskilt många inlägg eftersom jag blir så djupt betryckt när jag tänker på hur jävla komplicerat det uppenbarligen är med kommunikation och att vara lyhörd och respektfull när det kommer till sex och intimitet. För mig blir det liksom det yttersta beviset på hur fruktansvärt svårt det är att nå fram till andra människor och hur många som verkar anse sig ha carte blanche att ensamma definiera en situation när det handlar om sexuell njutning.
En viktig grej med det här projektet tycker jag är att ta bort skammen från att ha hamnat i situationer som man inte "borde" ha hamnat i. Tillfällen då man "borde" ha varit stark och integritetsfull nog att lita på sin magkänsla och respektera sina egna gränser mer än den som överträder dem.
Jag anser mig lyckligt lottad som inte alls kan komma på särskilt många tillfällen då jag känt mig utnyttjad eller som att jag gjort saker som jag egentligen inte velat. Inte ens när jag försöker tänka bortom skamspärren eller självbedrägeriet (eller vad än man kan använda för metod för att slippa tänka på att nåt man varit med om nog egentligen inte riiiktigt kändes helt okej men att man inte bemästrade situationen på "tillbörligt" vis och därför känner sig ynklig och misslyckad ) och se olika situationer i ett nytt ljus.
Men det är klart att även mina fysiska gränser har invaderats.
En gång höll jag på att bli ordentligt uppspöad av en häradsbetäckare som jag hånglade med några gånger några år tidigare. Det var stor fest och klockan var mycket och alla var sådär fulla som 20-nåntingar blir när de festat en hel kväll. Plötsligt fick han spelet och började yla om att jag hade stirrat konstigt och hånfullt på honom hela kvällen. Han tog tag runt midjan på mig som en jävla grottmänniska och lyfte upp mig för att bära ut mig på gården. Jag blev givetvis skräckslagen och vrålade ohämmat samtidigt som jag klamrade mig fast vid ett bord, som släpades med när han fortsatte dra mig mot ytterdörren.
Jag hade aldrig känt mig så hjälplös nån gång. Jag hade absolut ingenting att sätta emot och den känslan var obeskrivligt skrämmande. Jag trodde verkligen att nu är det slut, han kommer försöka döda mig och jag har inte en chans i helvete att försvara mig.
Jag minns inte riktigt hur länge tumultet höll på, men till slut lyckades några av hans kompisar bända bort honom från mig och jag låg som en trasa på golvet och undrade hur fan jag skulle förhålla mig till det här. Att nåt som jag tyckte var överspelat för länge sen uppenbarligen inte alls var det. Uppenbarligen var det värt energin att gå och vara så förbannad på nån som inte släppte till att man 3 år senare går i taket och vill döda personen om denne råkar titta på en på fel sätt. Vad var det jag inte hade fattat?
Jag pratade inte med så många om vad som hänt eftersom jag på nåt sätt - wait for it! - skämdes över att ha inlåtit mig själv med det där svinet även om det var länge sen. Och det vet man ju vad som kan hända när en flicka och en pojke leker med varann och flickan inte följer reglerna. Även om det var med absurt fördröjd verkan i det här fallet.
Det är klart att jag funderade på att anmäla honom. Men när jag gav luft åt de tankarna var reaktionen följande: "Eh...är det verkligen nån idé...? Ni/vi hade ju druckit rätt mycket allihop... Och det vet du väl hur X är... ?". Ja visst. Så dumt av mig. Det visste jag väl hur X var, då för tre år sen när jag var full, kåt och hångelsugen. Klart jag borde ha tänkt på då att mina behov var sekundära i sammanhanget; det viktiga var ju att göda hans ego och det misslyckades jag visst skändligen med.
Så jag lät saken bero. Och tänkte, som jag så ofta gör, att det var ju tur att det hände just mig och ingen annan, för jag är ju stark. Jag klarar av sånt här.
Jag önskar förstås att jag hade varit stark nog och förbannad nog att inte hålla tyst, men jag tänker inte förebrå mig själv en sekund för att jag gjorde som jag gjorde.
Att det så odiskutabelt var ett övergrepp gjorde det lättare att hantera. Jag behövde inte hålla på och grubbla på om jag gjort något fel eller dumt eller om jag fick skylla mig själv. Det är inte friskt att bli mordlysten för att nån "stirrar på en" (som en av hans kompisar försökte förklara hans beteende med efteråt).
Det är en annan sak att ständigt känna att någon man älskar överträder ens gränser på ett så subtilt sätt att man inte riktigt vet hur man ska säga ifrån. En annan sorts skam, en annan sorts förminskande av integriteten. Men det är en annan historia som får berättas en annan gång.
Jag önskar förstås att jag hade varit stark nog och förbannad nog att inte hålla tyst, men jag tänker inte förebrå mig själv en sekund för att jag gjorde som jag gjorde.
Att det så odiskutabelt var ett övergrepp gjorde det lättare att hantera. Jag behövde inte hålla på och grubbla på om jag gjort något fel eller dumt eller om jag fick skylla mig själv. Det är inte friskt att bli mordlysten för att nån "stirrar på en" (som en av hans kompisar försökte förklara hans beteende med efteråt).
Det är en annan sak att ständigt känna att någon man älskar överträder ens gränser på ett så subtilt sätt att man inte riktigt vet hur man ska säga ifrån. En annan sorts skam, en annan sorts förminskande av integriteten. Men det är en annan historia som får berättas en annan gång.
This man said it's gruesome that someone so handsome should care
Det skulle vara kul att träffa sitt tonårsjag nu och se om man verkligen var sådär ful, socialt inkompetent och obekväm som man kände sig. Fy fan, jag hatade verkligen att vara tonåring.
Det märkliga är att jag ändå trots allt hade nån exhibitionistisk ådra som tyckte att det var viktigt att ha kläder som inte alla andra hade. Iofs var jag ingen blyg viol direkt som strök efter väggarna, jag kände det bara som om jag gick i otakt med de flesta andra i mänskligheten. Jätteoriginellt, eller hur. Det bara gick inte att prata med folk, för alla var så... snorkiga och självsäkra.
Jag lyckades nog förvisso med att hitta kläder som jag var ensam om, men inte på nåt vidare bra sätt. Och det säger jag inte för att kokettera om hur crazy och knasig jag var som ung. Alltså, jag begriper mig inte på folk som verkar ha hittat värsta helgjutna klädstilen redan i typ 14-årsåldern. Antingen är de fan så mycket mer stilsäkra än jag själv någonsin kommer att bli, eller så har de rippat en grej rakt av. Tyvärr såg jag förmodligen ut som en korsning mellan Helene Billgren och en mentalsjuk uteliggartant mellan 13-21 års ålder. Det tog en jävla tid och experimenterande att liksom inse
a) vad det egentligen var som jag tyckte var snyggt
b) vad som (enligt mig) passade min kroppsbyggnad
och
c) att man inte nödvändigtvis ska använda alla balla features man hittar samtidigt.
En höjdpunkt var nog när jag gick i 2:an på gymnasiet och dagen till ära var iklädd bl a en äppelgrön virkad tröja (formlös bortom allt mänskligt förstånd) som jag lånat av mormor (hon ville inte ha den längre), en svart glitterväst i nylon från den gamla favvo-affären Robins andra hand och en vinröd crepekjol från Indiska, och lärarkandidaten vi hade i historia frågade om jag kom från månen.
Det märkliga är att jag ändå trots allt hade nån exhibitionistisk ådra som tyckte att det var viktigt att ha kläder som inte alla andra hade. Iofs var jag ingen blyg viol direkt som strök efter väggarna, jag kände det bara som om jag gick i otakt med de flesta andra i mänskligheten. Jätteoriginellt, eller hur. Det bara gick inte att prata med folk, för alla var så... snorkiga och självsäkra.
Jag lyckades nog förvisso med att hitta kläder som jag var ensam om, men inte på nåt vidare bra sätt. Och det säger jag inte för att kokettera om hur crazy och knasig jag var som ung. Alltså, jag begriper mig inte på folk som verkar ha hittat värsta helgjutna klädstilen redan i typ 14-årsåldern. Antingen är de fan så mycket mer stilsäkra än jag själv någonsin kommer att bli, eller så har de rippat en grej rakt av. Tyvärr såg jag förmodligen ut som en korsning mellan Helene Billgren och en mentalsjuk uteliggartant mellan 13-21 års ålder. Det tog en jävla tid och experimenterande att liksom inse
a) vad det egentligen var som jag tyckte var snyggt
b) vad som (enligt mig) passade min kroppsbyggnad
och
c) att man inte nödvändigtvis ska använda alla balla features man hittar samtidigt.
En höjdpunkt var nog när jag gick i 2:an på gymnasiet och dagen till ära var iklädd bl a en äppelgrön virkad tröja (formlös bortom allt mänskligt förstånd) som jag lånat av mormor (hon ville inte ha den längre), en svart glitterväst i nylon från den gamla favvo-affären Robins andra hand och en vinröd crepekjol från Indiska, och lärarkandidaten vi hade i historia frågade om jag kom från månen.
I'd hate to be like certain people I know
Utläggningar från ett annat internetliv del I
"Jag satt i fikarummet på jobbet i förrgår och lyssnade på hur den tristaste person jag någonsin träffat stolt och inte så lite självbelåtet beskrev sin humor som ”sjuk”. Hennes främsta referens till sin ”sjuka” humor var en chipsreklam som gick för några år sen där ett gäng människor inte fick nudda marken, vilket försatte dem i diverse tokroliga situationer.
EH? En reklamfilm som exempel på sjuk humor ?? Reklamfilm är väl för bövelen det mest slätstrukna som finns i vår kultur, det som samtidigt ska vara iögonfallande OCH så harmlöst att ingen kan ta anstöt utan bara drabbas av ett jävla habegär...? (och bryter reklamen mot tabun så slår den oftast in redan öppna dörrar. ”Nämen OJ så kontroversiellt att sälja tv-apparater med halvnakna brudar i lolitakläder som poserar mer ekivokt än en fibban-modell!! Skandal!!!”...) Det verkar som att så fort nån tycker att nåt är kul som h*n misstänker inte faller andra i smaken så kan h*n komma undan nesan av att vara en oliktyckare genom att hävda att ”men jag har ju så sjuuuk humor, ingen förstår den, jag är sååå konstig...”. Jävligt skumt med tanke på att såna här människor i de flesta andra fall hellre skulle dö än bli mer än en knappt synlig blomma på mänsklighetens tapet.
I vilket fall så insåg jag med ens att de flesta trista människor jag träffar beskriver sin humor som antingen sjuk, konstig, galen eller ironisk. Varför är det så? Varför är det status att ha sjuk/galen/konstig/ironisk humor? Och fattar inte folk att när alla beskriver sin humor som sjuk/galen/konstig/ironisk så urholkas begreppet, ungefär som i fallet med feminismen när slutligen även Kristdemokraterna hävdar att de också är feminister...? Att ha sjuk/galen/konstig/ironisk humor är i dagens läge synonymt med att vara lika wild änd crazy som Sten-Åke Cederhök, Lasse Berghagen och Eva Rydberg.
Och vad har en sån här sur och fördömande besserwisser till minipåve som jag för sorts humor då? Hm, ja, efter lite självrannsakande kom jag fram till att jag faktiskt under flera år passat mig jävligt noga för att beskriva den som sjuk i alla fall."
"Jag satt i fikarummet på jobbet i förrgår och lyssnade på hur den tristaste person jag någonsin träffat stolt och inte så lite självbelåtet beskrev sin humor som ”sjuk”. Hennes främsta referens till sin ”sjuka” humor var en chipsreklam som gick för några år sen där ett gäng människor inte fick nudda marken, vilket försatte dem i diverse tokroliga situationer.
EH? En reklamfilm som exempel på sjuk humor ?? Reklamfilm är väl för bövelen det mest slätstrukna som finns i vår kultur, det som samtidigt ska vara iögonfallande OCH så harmlöst att ingen kan ta anstöt utan bara drabbas av ett jävla habegär...? (och bryter reklamen mot tabun så slår den oftast in redan öppna dörrar. ”Nämen OJ så kontroversiellt att sälja tv-apparater med halvnakna brudar i lolitakläder som poserar mer ekivokt än en fibban-modell!! Skandal!!!”...) Det verkar som att så fort nån tycker att nåt är kul som h*n misstänker inte faller andra i smaken så kan h*n komma undan nesan av att vara en oliktyckare genom att hävda att ”men jag har ju så sjuuuk humor, ingen förstår den, jag är sååå konstig...”. Jävligt skumt med tanke på att såna här människor i de flesta andra fall hellre skulle dö än bli mer än en knappt synlig blomma på mänsklighetens tapet.
I vilket fall så insåg jag med ens att de flesta trista människor jag träffar beskriver sin humor som antingen sjuk, konstig, galen eller ironisk. Varför är det så? Varför är det status att ha sjuk/galen/konstig/ironisk humor? Och fattar inte folk att när alla beskriver sin humor som sjuk/galen/konstig/ironisk så urholkas begreppet, ungefär som i fallet med feminismen när slutligen även Kristdemokraterna hävdar att de också är feminister...? Att ha sjuk/galen/konstig/ironisk humor är i dagens läge synonymt med att vara lika wild änd crazy som Sten-Åke Cederhök, Lasse Berghagen och Eva Rydberg.
Och vad har en sån här sur och fördömande besserwisser till minipåve som jag för sorts humor då? Hm, ja, efter lite självrannsakande kom jag fram till att jag faktiskt under flera år passat mig jävligt noga för att beskriva den som sjuk i alla fall."
To move away from those awful times
21 - Ett annat ögonblick
Jag ligger på sängen och stirrar upp i taket med oseende ögon. Försöker känna efter var jag slutar men inser att jag inte längre vet. Den enorma mängd intryck som trängs inuti mitt huvud driver mig sakta till vansinne.
Det känns som om min bröstkorg innehåller en mikrosingularitet och min kropp befinner sig alldeles utanför dess händelsehorisont. På tillräckligt avstånd för att uppleva händelseförloppet i slow motion, men nära nog för att känna hur tomrummet äter sig närmare och närmare kroppens konturer. Den gastkramande intigheten uppslukar mig; någonstans finns en verklighet som ännu inte påverkats av den kollapsande stjärnans dragningskraft, men den är sedan länge förlorad för mig.
Den förlamande skräcken har två ansikten. Ett av dem är äkta och det andra är falskt. Tänk om jag kunde peka ut vilket som är det ursprungliga och studera det ingående; avtäcka alla slöjor, hamra bort alla avlagringar. Då kanske det svarta hålet i bröstet skulle upplösas. Men de är förrädiska och förgängliga; de går i varann och byter egenskaper och precis när jag tror att jag förstått är det något som ändras igen, den fasta punkten som jag trodde att jag fått tag i försvinner.
I detta ögonblick undrar jag hur tomhet och kaos kan existera samtidigt.
There's so much destruction all over the world
Här sitter man i godan ro och äter lunch och läser den intressanta boken Frillor, fruar och herrar : en okänd kvinnohistoria av Pia Gadd åsså ba:
Givetvis berodde frilloskapets historiska popularitet på att det erbjöd en socialt accepterad manlig möjlighet att ta för sig bland unga flickor i omgivningarna, det legitimerade och strukturerade den manliga skörlevnaden och promiskuiteten. För givetvis var ojämlikheten inte bara social utan också sexuell. Skörlevnaden var förbehållen männen, vilket väl knappast lär förvåna någon. (s. 28)
Bara sådär liksom.
Inga krusiduller, inget teoretiserande ursäktande utan bara KABLAM: en lika oväntad som självklar reflektion om ett av de många uttrycken för patriarkala strukturer som historien och nuet har att erbjuda.
Det gjorde mig en smula glad.
Givetvis berodde frilloskapets historiska popularitet på att det erbjöd en socialt accepterad manlig möjlighet att ta för sig bland unga flickor i omgivningarna, det legitimerade och strukturerade den manliga skörlevnaden och promiskuiteten. För givetvis var ojämlikheten inte bara social utan också sexuell. Skörlevnaden var förbehållen männen, vilket väl knappast lär förvåna någon. (s. 28)
Bara sådär liksom.
Inga krusiduller, inget teoretiserande ursäktande utan bara KABLAM: en lika oväntad som självklar reflektion om ett av de många uttrycken för patriarkala strukturer som historien och nuet har att erbjuda.
Det gjorde mig en smula glad.
Don't try to wake me in the morning 'cause I will be gone
Förnedringen är total!!!!!!!!!!!!!!!!
Jag gjorde ett löjligt test på en jävla piss-sajt om vilken science fiction-karaktär jag är, och till min stora förtrytelse blev jag den olidliga ungjäveln Wesley Crusher!!!!
Här hade jag hoppats att jag var andligt besläktad med typ Spock eller Picard eller Janeway men tydligen är jag en beskäftig tönt.
Fan.
Farväl, grymma värld! Jag klarar inte av att bära skammen.
[begår harakiri med en slö osthyvel]
Jag gjorde ett löjligt test på en jävla piss-sajt om vilken science fiction-karaktär jag är, och till min stora förtrytelse blev jag den olidliga ungjäveln Wesley Crusher!!!!
Här hade jag hoppats att jag var andligt besläktad med typ Spock eller Picard eller Janeway men tydligen är jag en beskäftig tönt.
Fan.
Farväl, grymma värld! Jag klarar inte av att bära skammen.
[begår harakiri med en slö osthyvel]
Somewhere in the wasteland of your head
20 - Den här månaden
Jaha, vad har jag gjort hittills den här månaden då? Jobbat, träffat herr Herrbekant, varit på fest hos S som jag träffar allt för sällan, varit på fest hos L som utmynnade i spritorgie på Circus tillsammans med herr H och hans kompisar, haft ångest över mitt hems tilltagande förfall, haft ångest över när i helvete jag ska hinna köpa julklappar, haft ångest i största allmänhet eftersom jag är ett sånt jävla emo-psykfall ibland och särskilt när det är mörkt 20 timmar om dygnet och jag har sömnbrist och hjärnan är för liten för allt som försiggår däri.
Framöver ska jag hosta upp ett antal bagis för att få ryggen rådbråkad, jobba, försöka få köpt några julklappar, träffa herr H ännu mer, dricka öl med L&E (WOHO!! :D ), äta julbord på Hermans, fira jul med mor&far, fira nyår med herr H och B3&B2 och Å&K och ett gäng andra damer och herrar. Och njuta av att vara kär. Och ha mindre ångest.
(the never-played symphonies)
19 - Något du ångrar
Jag ångrar att jag slutade spela kontrabas.
(mamma och pappa, ni fick rätt... FAN!)
Lucky lisp was not wasted on you
Dagens FÖR DET ÄR JAG SÅ INI HELVETE VÄRD!!1!!11!11!!!!!!!! :
* Liv Strömquist-o-rama bestående av 100% fett, Einsteins fru, Prins Charles känsla, Drift samt hennes två kalendrar. Liv, du är min nya idol. Låt mig dyrka marken där du går och städa din toalett med vördnad!! Jag är blott en mask, en ovärdig, jämfört med DIG!
* The collected poems of Emily Dickinson. Nu jävlar ska här förkovras i en poet som jag alltid gillat men läst alldeles för lite av.
* Liv Strömquist-o-rama bestående av 100% fett, Einsteins fru, Prins Charles känsla, Drift samt hennes två kalendrar. Liv, du är min nya idol. Låt mig dyrka marken där du går och städa din toalett med vördnad!! Jag är blott en mask, en ovärdig, jämfört med DIG!
* The collected poems of Emily Dickinson. Nu jävlar ska här förkovras i en poet som jag alltid gillat men läst alldeles för lite av.
(But I won't cry)
Dag 18 – Din favoritfödelsedag
Det var riktigt länge sen jag verkligen brydde mig om min födelsedag. Jag minns inte ens någon som skulle kunna vara "den bästa". Det låter ju fruktansvärt tragiskt, men det är nog mer bara så att jag själv inte riktigt har brytt mig sen jag var så liten att jag hade kalas. Dessutom är det så sällan födelsedagen verkligen har firats på rätt dag, så även om jag minns roliga fester och fina presenter så kan det lika gärna ha varit två veckor före eller efter dagen D.
Den senaste födelsedagen jag verkligen kommer ihåg är nog min 30-årsdag, som var en vardag. Jag jobbade på gymnasiebiblioteket och mina kollegor hade köpt blommor och ett stort, fint fruktfat i rött, grönt och gult glas. U hade dessutom tillverkat ett stiligt bibliotek i en pappkartong som jag fortfarande har kvar, även om det numera står i mitt sprängfulla källarförråd.
1998 fyllde jag 23 och bodde i Umeå och var bakis och J och M gjorde en minismörgåstårta till mig. Dagen innan hade jag varit på Scharinska som vanligt med AK och Kärran och slitit ner benen till blanka knotor på dansgolvet.
På min 7-årsdag hade jag tid hos tandläkaren och tappat rösten och kalas där jag lekte att jag var en hund för att slippa prata så mycket.
Nästa födelsedag blir en bra en tror jag.
Let's hold fast to the dream that tastes and sparkles like wine
17 – Ditt bästa minne
Ja gott folk, det tör knappast behöva påpekas att det är helt jävla störtomöjligt att välja ut ETT enda minne som liksom skulle vara det BÄSTA, summan av mitt liv, mitt JAG, min LYCKA.
Men något som jag ofta tänker på när jag är uppe i varv och behöver slappna av, eller när Den Mjältsjuka Svartalfen ansätter min själ med brinnande pilar av ångest och blöta potatissäckar av tungsinne är Byn vars namn rimmar på synonymer till fisen och röven.
Att sitta på bänken på stenbryggan en klar och varm kväll när himlen är rosa och orange och solen rinner ner över bergen vid horisonten och luften är aftonmättad av dofter; varm skog, sjö, gammal vass, nyslaget hö. Och sjön är svart och stilla och dagen sänker sig ner över den och kanske skriker en storlom längre inöver. Och jag har bränt mig lite i solen så det är skönt med den svala kvällsluften och tystnaden är som en tung sammetsfilt runt mina sinnen. Och uppe i stugan väntar saft och skorpor och korsordslösning i stearinljussken.
Att stå på gräsmattan utanför stugan en varm, solig dag, omgiven av blommande nyponbuskar och titta ut över lejdan och den spegelblanka sjön med bruset från bäcken i bakgrunden. Och lite längre bort pular farbror L omkring vid sin stuga och på landsvägen ser jag lantbrevbäraren komma med tidningen och jag går och hämtar den, barfota i det varma gräset och tänker att efter frukosten ska jag nog lägga mig på en filt och läsa gamla Hemmets journal och bada när värmen blir olidlig.
Att skura mattor nere vid bäcken en tidig förmiddag när solen gassar och det luktar såpa och gräs och bäckvatten och det är så varmt fast det är tidigt att jag kan stå i bara shorts och bh. Och vattnet är kallt och strömt och jag har svårt att hålla balansen när jag kliver ut med de blytunga mattorna för att hänga dem över stören som ligger tvärs över bäckfåran och bromsen bits och jag blir trött i armen av skurandet men det gör ingenting alls.
Och, icke att förglömma, nu för tiden händer det ju inte allt för sällan att jag försjunker i fina tankar på herr H förstås (ja ursäkta min okaraktäristiska grad av gullepluttighet hära, men jag är nykär för fan, nån gång måste det ju svämma över även för mig).
Close your eyes and think of someone you physically admire
16 - Din första kyss
Å hur många förstor som blivit av endast tack vare Sanning eller kånke, denna märkligt exhibitionistiska lek som var en favoritsysselsättning i mellanstadiet! Ba: ja nu tar vi och exponerar våra första, trevande försök till fysisk samvaro med [infoga det/de kön du föredrar] för omvärlden hära! Eller i alla fall för ett gäng nyfikna kompisar.
Nåväl, min första kyss ägde rum under en session av S&K hemma hos en klasskompis hösten 1987. Jag gick i sexan, hade mysbyxor i skolan varje dag och Pet shop boys hade just släppt Actually, där den MÄSTERLIGA It's a sin försatte mig i extas varje gång jag hörde den (det gör den fortfarande). Den som fick nöjet att slaska min jungfuliga mule var F, som figurerar i inlägget om min första kärlek. En helt okej första kyss får jag lov att säga, även om han krossade mitt hjärta några dagar senare.
Haven't had a dream in a long time
15 - Dina drömmar
Jag ser mig själv som en rätt så fantasifull person på många sätt, med stor kapacitet till associationshopp och abstrakta diskussioner. Men när det gäller drömmar och visioner om mitt eget liv så är jag helt sjukt o-visionär. När jag tänker mig framtiden så brukar det vara ungefär så här:
"Jaaa... jag hoppas ju att jag mår bra och känner mig harmonisk och trivs med livet...och att alla mina relationer fortsätter fungera bra och att jag kanske får några nya vänner...och att jag får fler insikter om mig själv och tillvaron och blir klokare...".
Och så kanske några eventuella förbättringspunkter som att hitta ett ännu roligare jobb, ha nån sorts sexliv när jag får lust med det om jag inte har det för tillfället, kanske bli kär i nån som blir kär i mig tillbaks om det känns nödvändigt. Och har jag ett förhållande så hoppas jag förstås att det ska fortsätta vara bra och utvecklande på alla sätt.
Och så tycker jag förstås att det vore trevligt om alla mina nära och kära också har det fint och mår bra.
Men annars är jag verkligen ett rö för vinden i det här avseendet. Däremot finns det ju en oändlig mängd saker som jag INTE drömmer om. T ex flytta ut på landet, bli busschaufför, åka skidor till Nordpolen, skaffa barn, starta eget företag, bli brandman, börja segelflyga eller bli svensk mästare i bowling.
Jag inser mer och mer att jag är en typ av person som hellre får ett förslag presenterat för mig som jag kan anta eller förkasta än hittar på själv - min hjärna är helt enkelt kass på att drömma fram balla grejer att göra!
(men det vore coolt att kunna dansa lindy hop...och bli bättre på latin igen... och ryska... och åka transsibiriska järnvägen...!)
