I break the news to you gently
(eftersom detta är bloggen där tiden står still så låtsas jag inte om att det är nästan ett år sen jag började på den här listan, utan fortsätter som om ingenting har hänt sen jag la ner i december förra året)
Anywhoodles, jag blir väldigt sällan arg på så sätt att jag skriker och ryar och skäller ut personer i min omedelbara närhet, men desto oftare upprörd över olika mer eller mindre viktiga frågor. Ofta har det med politiska åsikter eller andra samhällsfrågor att göra, men det kan lika gärna röra sig om hur det kommer sig att så många människor tycker att Tomas Ledin är en fantastisk musiker eller att alla tidningar som ska göra hemma hos-reportage hos privatpersoner väljer "originella" och "heminredningsintresserade" människor som älskar den fasansfulla stilen shabby chic eller har hem som i allt väsentligt går i olika nyanser av lattebrun.
Jag hittade ett rätt talande exempel på min faibless för att hetsa upp mig över både högt och lågt i ett annat forum där jag frotterade mig förr om åren (förr om åren betyder i detta fall 2006, om nu nån undrar vad för bisarrt mode det är jag beskriver):
Ordet 'partytopp' ger mig obehagliga associationer. Det får mig att tänka på flamsiga krogen-fjortisar, ett tjejgäng på typ 8 pers där alla
* har samma frisyr (möjligen med lätta variationer i längd och antal färger på slingorna): plattångat och etappklippt, alternativt lite 70-talsfluffigt och etappklippt
* har löjligt dyra, sönderstylade jeans (eller H&M-jeans som försöker se löjligt dyra ut) nedstoppade i löjliga 80:s-stylepjucks som efter en krogkväll lämnar dem svårt invalidiserade
* dricker drinkar som de sett att tjejerna i ”Sex and the city” dricker i tron att det gör dem lika wild änd crazy som Samantha, lika fräckt cyniska som Miranda, lika boho chic som Carrie och lika rara men ändå sexiga som Charlotte
* har på sig vidriga blingbling-linnen i negligématerial från Gina Tricot (<-- = 'partytoppar') som Paris Hilton skulle avundas dem (om hon inte visste att de kostade 149:50 och att all glittrande skit som tynger ner hela framdelen och gör att plagget väger 5 kg inte är diamanter utan plast). Linnena uppträder företrädesvis i färgerna beige, ljusgul, rosa och ljusblå. De är empirskurna för att minimera risken att det ska synas att tjejer som gillar dessa vederstyggligheter oftast även föredrar tre nummer för små jeans som gör att det bildas en käck falukorvsring runt hela linningen. Vissa variationer förekommer: ibland ser man en liten fladdrande holkärm i chiffong istället för överarbetat tunt axelband, ibland är de inte empirskurna utan har en jävla mudd längst ner och är extremt säckiga upptill (o vidrigheters vidrighet!) och i särskilt vedervärdiga fall har axelbanden bytts ut mot t ex guldlänkar.
* har överambitiösa accessoarer som t ex TV-rutestora mintgröna pilotsolbriller med ett intrikat strassmönster på glasen, ett gigantiskt turkost mocca-höftskärp med fransar och en minimal baguetteväska där de knappt får plats med nånting (trots att de har pengar och kort utspridda mellan BH:n, trosorna och stövlarna) utan måste låna plats i alla sina bekantas väskor för att få plats med sina enorma sminkförråd. Vilket blir problem eftersom alla de känner ser exakt likadana ut som dem, ELLER är killar, som förvarar allt i byxfickorna.
* kollar på sina mobiler var 30:e sekund för att se om de fått sms från nån som kan erbjuda nåt med högre ballhetsfaktor än det de gör just för tillfället.
* gråter på natten över den sviniga killen de är kär i som alltid vill knulla när han är packad men inte låtsas om dem i nyktert tillstånd, men som ju är 'sååå gullig när vi är ensamma'
* är härligt spontana och helt GAAALNA, älskar att dansa på högtalare eller i gogo-burar (om det finns såna) för att få showa off booty-shakingmovesen som de lärt sig från MTV i veckan. Finns det en strippstång så gå de i taket av lycka och slåss om att få kråma sig klumpigt runt den tills insidan på byxbenen är helt blankslitna, allt för att verka sådär charmigt Sex and the city-frigjorda
Nä, dags att borsta tänderna innan de ruttnar.
(jag hatar förresten inte kvinnor, jag är medveten om att de som eventuellt beter sig som ovan är infösta i den kvinnliga könsrollen som renar i ett gärde. DEN hatar jag däremot eftersom den begränsar oss och gör oss till osjälvständiga puckon som inte har en rättvis chans att utveckla vår fulla individuella potential eftersom vi måste slåss mot tron att blingblinglinnen och floder av liknande skit är viktigt. Och mot tron att om vi INTE tycker sånt är viktigt så är vi konstiga och inte 'riktiga kvinnor'. Same goes för den manliga könsrollen btw (fast där är det kanske inte just blingblinglinnen som sätter stopp för den personliga utvecklingen...)
