Because ENOUGH is TOO MUCH!
Jag var under en rätt lång period övermåttan fjortisförtjust i Sean Bean. Tyvärr verkar han ju helt dum i huvet, så min ömma låga har falnat med tiden. Anywho, eftersom jag därtill har ett sjukt gott öga till uniformer så blev jag givetvis överlycklig när jag insåg att mr Bean (pun intended) hade gjort sextioelva filmer där han spelar officer i brittiska armén.
De här filmerna är oerhört lökiga och innehåller alla plattityder man kan tänka sig i ämnena krig, kärlek och manlig gemenskap men eftersom de även innehåller en uniformsklädd mr Bean så hade jag överseende. Under några månader kollade jag på så många att jag drömde om dem på nätterna, men till slut överdoserade jag väl och tröttnade.
Härom dagen tänkte jag titta klart på filmen jag slutade titta på mitt i för typ ett och ett halvt år sen och HELVETE vilken chock jag fick när jag insåg exakt hur jävla pinsam den var!!! Här följer en beskrivning av den mest häpnadsväckande skitlöjliga "kärleksscen" jag nog faktiskt sett nånsin, tror jag:
Året är 1813. England ligger i krig med Frankrike. Sharpe och hans män har fått i uppdrag att byta vapen mot desertörer med utgångspunkt från ett fältläger nånstans i Spanien. Med på uppdraget är den obligatoriska, snygga och kavata unga kvinnan, som givetvis direkt blir ohyggligt förtjust i Sharpe. Den här damen är ett riktigt rekorderligt fruntimmer som förutom att vara snygg och kavat även är en jävel på att hantera gevär och leva vildmarksliv.
Plötsligt blir de överfallna av en trupp franska soldater, och Kajsa Kavat skjuter ihjäl en ung man som just ska till att döda en annan av officerarna i Sharpes sällskap. Då rämnar hennes kavata attityd. Hon blir alldeles stel av chock över vad hon gjort och trots försäkranden från mannarna om att hon gjort något hjältemodigt är hon tydligt illa till mods över att ha dödat en ung pojke. Hon smiter undan och sätter sig och gråter hjärtskärande. Sharpe hittar henne efter en stund, varpå (typ) följande dialog utspelar sig:
Sharpe: Men... vad är det?
Kajsa: YYYYYYYYYYYYYL!!!! GRÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅT!!!
Sharpe: *klappar tafatt på axeln* Men du... du räddade ju kapten Klänning från att bli ihjälmördad, det var ju jättebra gjort ju!
Kajsa: *bryter ihop totalt* YYYYYYYYYYYYYL!!! NEJ DET VAR INTE BRA GJORT JAG ÄR KVINNA OCH JAG MÖRDADE NÅN KVINNOR SKA INTE TA LIV KVINNOR SKA GE LIV!!!! YYYYYYYYYL!!!! DET ÄR EN HEMSK HEMSK SYND NÄR EN KVINNA TAR ETT LIV ÄVEN OM DET ÄR FÖR ATT RÄDDA ETT ANNAT YYYYYYYYYYYYLLL GRÅÅÅÅÅÅÅÅT HUUUUULLLLLLK!!!!! DET FINASTE EN KVINNA KAN GÖRA ÄR ATT FÖDA BARN OCH JAG HAR GJORT MOTSATSEN GRÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅT!!!
Sharpe: *sätter sig ner bredvid henne och klappar tafatt på axeln igen*
Kajsa: *vänder sig mot Sharpe kramar honom krampaktigt som den spontana, känslostyrda och hetlevrade kvinna hon är*
Sharpe: *kramar tillbaks, först lite avvaktande men efter en nanosekund med väldig inlevelse*
Kramen ändrar snabbt karaktär från trösterik omfamning till ålande feel up från bådas sida. Efter en stund släpper de taget litegrann och stirrar varann i ansiktet, varpå en regelrätt mulslaskarfest utbryter och de börjar passionerat slita av varandra kläderna.
Ja och sen blir de avbrutna av kapten Klänning, som givetvis är betuttad i den unga damen
(et voilá! Filmens obligatoriska inslag av rivalitet mellan Sharpe och annan, mindre hedervärd man vars enda funktion i filmerna är att grundligt bli satt på plats av vår hjälte för att ytterligare understryka hans överlägsenhet som man, soldat och människa. I den ordningen.)
och därför blir högst indignerad av att se Sharpe kladda ner hans lilla duva med sina skitiga underklasslabbar. Och här blev jag tvungen att trycka på stoppknappen och kasta filmen åt helvete för att inte kvävas av den påträngande kassheten.
Nåväl, jag tror jag har illustrerat min poäng. Inga fler sharpefilmer för mig.
De här filmerna är oerhört lökiga och innehåller alla plattityder man kan tänka sig i ämnena krig, kärlek och manlig gemenskap men eftersom de även innehåller en uniformsklädd mr Bean så hade jag överseende. Under några månader kollade jag på så många att jag drömde om dem på nätterna, men till slut överdoserade jag väl och tröttnade.
Härom dagen tänkte jag titta klart på filmen jag slutade titta på mitt i för typ ett och ett halvt år sen och HELVETE vilken chock jag fick när jag insåg exakt hur jävla pinsam den var!!! Här följer en beskrivning av den mest häpnadsväckande skitlöjliga "kärleksscen" jag nog faktiskt sett nånsin, tror jag:
Året är 1813. England ligger i krig med Frankrike. Sharpe och hans män har fått i uppdrag att byta vapen mot desertörer med utgångspunkt från ett fältläger nånstans i Spanien. Med på uppdraget är den obligatoriska, snygga och kavata unga kvinnan, som givetvis direkt blir ohyggligt förtjust i Sharpe. Den här damen är ett riktigt rekorderligt fruntimmer som förutom att vara snygg och kavat även är en jävel på att hantera gevär och leva vildmarksliv.
Plötsligt blir de överfallna av en trupp franska soldater, och Kajsa Kavat skjuter ihjäl en ung man som just ska till att döda en annan av officerarna i Sharpes sällskap. Då rämnar hennes kavata attityd. Hon blir alldeles stel av chock över vad hon gjort och trots försäkranden från mannarna om att hon gjort något hjältemodigt är hon tydligt illa till mods över att ha dödat en ung pojke. Hon smiter undan och sätter sig och gråter hjärtskärande. Sharpe hittar henne efter en stund, varpå (typ) följande dialog utspelar sig:
Sharpe: Men... vad är det?
Kajsa: YYYYYYYYYYYYYL!!!! GRÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅT!!!
Sharpe: *klappar tafatt på axeln* Men du... du räddade ju kapten Klänning från att bli ihjälmördad, det var ju jättebra gjort ju!
Kajsa: *bryter ihop totalt* YYYYYYYYYYYYYL!!! NEJ DET VAR INTE BRA GJORT JAG ÄR KVINNA OCH JAG MÖRDADE NÅN KVINNOR SKA INTE TA LIV KVINNOR SKA GE LIV!!!! YYYYYYYYYL!!!! DET ÄR EN HEMSK HEMSK SYND NÄR EN KVINNA TAR ETT LIV ÄVEN OM DET ÄR FÖR ATT RÄDDA ETT ANNAT YYYYYYYYYYYYLLL GRÅÅÅÅÅÅÅÅT HUUUUULLLLLLK!!!!! DET FINASTE EN KVINNA KAN GÖRA ÄR ATT FÖDA BARN OCH JAG HAR GJORT MOTSATSEN GRÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅT!!!
Sharpe: *sätter sig ner bredvid henne och klappar tafatt på axeln igen*
Kajsa: *vänder sig mot Sharpe kramar honom krampaktigt som den spontana, känslostyrda och hetlevrade kvinna hon är*
Sharpe: *kramar tillbaks, först lite avvaktande men efter en nanosekund med väldig inlevelse*
Kramen ändrar snabbt karaktär från trösterik omfamning till ålande feel up från bådas sida. Efter en stund släpper de taget litegrann och stirrar varann i ansiktet, varpå en regelrätt mulslaskarfest utbryter och de börjar passionerat slita av varandra kläderna.
Ja och sen blir de avbrutna av kapten Klänning, som givetvis är betuttad i den unga damen
(et voilá! Filmens obligatoriska inslag av rivalitet mellan Sharpe och annan, mindre hedervärd man vars enda funktion i filmerna är att grundligt bli satt på plats av vår hjälte för att ytterligare understryka hans överlägsenhet som man, soldat och människa. I den ordningen.)
och därför blir högst indignerad av att se Sharpe kladda ner hans lilla duva med sina skitiga underklasslabbar. Och här blev jag tvungen att trycka på stoppknappen och kasta filmen åt helvete för att inte kvävas av den påträngande kassheten.
Nåväl, jag tror jag har illustrerat min poäng. Inga fler sharpefilmer för mig.
