ETT SORTS HADES - Rapporter från Tartaros, Elysion och Asfodelosslätten

16. A deal is a deal... until a better one comes along.

Hittills idag har jag hunnit med att cykla hem till pärona och kolla så ingen rivit deras bostad samt konstatera att jag nog dödat mors orkidéer, cykla ner på stan för att göra av med extrema mängder pengar på nödvändigheter som löjligt dyr men skrämmande effektiv ansiktskräm, hårklämmor, diverse grejpdoftande kroppsprodukter och ingredienser till kvällens föda och dessutom påbörjat densamma. Jag är mycket neud med att jag hunnit med allt detta redan nu trots att jag gick upp strax före 11. Det kanske inte verkar som nån särskilt imponerande bedrift, men om man betänker att resten av denna semester kännetecknats av att jag vaknat, funderat på om jag ska ta mig för nåt och sen upptäckt att det är läggdags så tycker jag gott att jag kan få en liten eloge i alla fall. JÄJ FÖR MEJ!!!

Idag blir det dock ingen bild på anti-outfiten eftersom den pga norra halvklotets högsta luftfuktighet består av underkläder samt ett par sexiga strumpor utan skaft.

Att få tag i ansiktskrämen visade sig för övrigt bli mer av en skattjakt än jag hoppats på.Vanligtvis brukar jag köpa den på Helskön dagspa när jag går dit och ger dem pengar för att knåda min kropp en gång i månaden, men de två senaste gångerna jag varit där så har den till min oerhörda desperation varit slut. Eftersom jag är en pensionerad hamster i en 37-årings kropp så brukar jag iofs se till att fylla på förråden lång innan de är slut, så det var ju ingen risk att jag skulle bli stående utan min mirakelkräm som förvandlar mig från blank och plufsig till matt och plufsig (det är ungefär så långt min vardagsfåfänga vad gäller fejset sträcker sig), men det var ändå en smula frustrerande. Innan jag drog iväg idag kollade jag upp om det fanns fler återförsäljare i stan (fråga inte varför jag inte gjort det tidigare så är du snäll) och se det gjorde det. Så när jag svischade förbi Helskön på vägen från föräldrahemmet ignorerade jag den lilla rösten som sa att jag borde stanna där och kolla om krämen kommit in eftersom jag ju i alla fall visste att den BRUKADE finnas där, utan körde på min originalplan som den oflexibla planeringsrunkare jag är.

Det visade sig dock vara väldigt dumt eftersom stället jag lagt på minnet bara hade den som beställningsvara. Suck und stön. Jag är helt ointresserad av avancerad hudvård och kosmetik och har därför noll koll på vad det finns för andra krämatorier i stan förutom Kick's, så jag simmade iväg dit genom den till 99% vätskefyllda luften. Dessärre var inte mitt sökande slut där, men de kunde i alla fall upplysa om att eftersom märket jag använder är en hudvårdsprodukt så säljs det bara av hudvårdssalonger. Det hjälpte ju inte mig ett skit, men till slut hade jag ett namn och en plats att glida vidare mot i alla fall. Och se där fick jag lön för min möda.

NÅVÄL. Den skarpsinniga iakttalgelse jag skulle komma till med denna rafflande berättelse är i alla fall att jag väldigt ofta reflekterat över att personal på kosmetikbutiker och liknande ALLTID ser ut som hubotar i ansiktet. De har en mask av smink som täcker alla skönjbara ansiktsdrag och jag har otroligt svårt att fatta varför det anses snyggt. Idag blev det extra påtagligt eftersom jag dels var på fyra olika slika etablissemang direkt efter varann och dels till slut handlade krämen av en man. En hubotman. Det är ju inte riktigt lika vanligt att män kör med underlagskräm, välplockade och -målade ögonbryn och hela kittet så därför tillkom liksom en extra dimension av "VAIHELV...?!?!?!" Återigen; jag FATTAR verkligen inte att det anses snyggt!! Det ser ju ut som att de bredspacklat hela ansiktet och sen mejslat ut och ritat dit ansiktsdrag. Och visst, det kanske är mina egna komplex som framkallar denna reaktion, men jag tycker alltid att hubotarna tittar lite medlidsamt och ibland en aning föraktfullt på mitt blanka, flerfärgade ansikte. Som om de tänker att "jahaja, ännu en som inte fattat hur hon ska göra för att mejsla fram sitt sanna jag, sitt VACKRA jag."

De få gånger jag blivit sminkad av proffs med hela kittet har jag känt mig som en botoxad och onormalt hudfärgad version av Jim Carrey i The Mask, men utan alla superhjältekrafter. En inte helt angenäm känsla. Och eftersom jag lyckligtvis får välja alldeles själv hur jag ska sminka mig så väljer jag att gå runt och se lite halvdassig ut men slippa vara rädd för att göra ett repa i lacken varje gång det kliar på kinden och slippa känna det som att jag inte är riktigt påklädd förrän Michelangelo varit på mitt fejs och worked his magic med hammare och stämjärn. "Det är en kvinna där inne, det gäller bara att skulptera fram henne!"*

*med reservation för att denna parafras inte stammar från herr M utan från nån annan känd skulptör

2012-08-17 @ 15:17:00 Permalink Elysion Kommentarer (0) Trackbacks ()

13. Anything worth doing is worth doing for money.

Denna semester har varit den slappaste i mannaminne, men av nån anledning känner jag mig ändå inte redo för att börja jobba på måndag. Det är en ytterst frustrerande känsla kan jag meddela, för det betyder ju att jag inte alls bara är jävligt slut och behöver vara ledig ett tag, utan måste hitta nån annan lösning på problemet.

Jag kanske faktiskt behöver nån sorts "förändring för förändringens egen skull"!!! Detta är en mycket ovan känsla eftersom min bild av mig själv är nån som kan göra samma sak i i evigheters evighet amen tills den feta tanten sjunger, fan kommer och löser av mig och korna kommer hem och inte blir det minsta rastlös och uttråkad utan bara tycker det är fett skönt att livet går sin gilla gång och kantas av välkända rutiner. Men å andra sidan har jag ju aldrig gjort nåt annat lika länge som det jag gör nu heller, så jag har väl aldrig nått vägs ände tidigare eftersom yttre omständigheter sett till att jag tvingats till förändring oavsett om jag velat eller ej.

På tal om slapp så har jag drabbats av en märklig lust att röra på mig. Också detta en ytterst ovan känsla. Jag tror jag börjar komma närmare och närmare den punkt där skräcken för att kroppen ska säcka ihop totalt driver mig till att börja motionera utan att det känns som om jag begår kraftigt övervåld mot mig själv och min livskvalitet. Jag saknar verkligen helt och hållet förmågan att tvinga mig till nåt jag tycker är det minsta trist och dessutom inte kan se verkningen av DIREKT. Jag måste ha hoppat över nåt utvecklingsstadium i tvåårsåldern eller när det nu är man börjar förstå konceptet "fördröjd behovstillfredsställelse".

För att illustrera vad jag menar med att kroppen kan säcka ihop så kommer här dagens anti-outfit, där det ser ut som att jag inte har några bröst trots att jag faktiskt har BH på mig. Huvudattraktionen med denna bild är dock den hemgjorda mc hammer-byxan. Jag hade fan glömt bort hur otroligt skönt det är att knyta sarongen på det sättet, och betydligt mer praktiskt än att sno den runt midjan som en kjol också eftersom den inte ramlar av så fort man rör på sig.

Hammertime!

Tröja: Cubus. Typ...2007 kanske...?

Sarong: Samma som här.

För protokollet kan jag meddela att jag ALDRIG visar mig för folk utan BH. Detta kanske verkar en smula ologiskt eftersom det finns en hel massa andra grejer jag inte gör som anses ingå i "sånt man liksom bara gör när man anser sig vara kvinna"-paketet. Jag rakar inte kroppsdelar. Jag sminkar mig aldrig till vardags. Jag slutade försöka lära mig gå i högklackat när jag insåg

a) att ev. vinst i snygghet inte vägs upp av hur jävla obekväm jag känner mig

b) hur demolerade mina fötter blir

c) hur ini helvete absurt det är att alla tortyrredskapsliknande klädespersedlar till ca 90% är kvinnligt kodade.

MEN att bränna MIN EGEN bysthållare är nåt jag ALDRIG kommer göra, även om jag är på rent symboliskt. Att gå oduschad till ICA i fläckiga mysbrallor och se ut som uppspytt bajs i ansiktet - nemas problemas. Gå ner till tvättstugan utan BH - aldrig på ti'n!! Att inte ha BH är i princip = att vara naken tycker jag. Jag skulle lika gärna kunna gå utan tröja och flasha damerna för omvärlden. Det syns ju liksom hur jag ser ut på ett mycket obehagligt sätt utan detta skyddande pansar, och lite prajvacy måste ju en människa få ha för fan även om behovet är skapat.

Undrar varför jag känner behovet att avsluta varje inlägg på ett vettigt (och gärna jävligt fyndigt) sätt istället för att bara sluta skriva när jag inte ids längre. Det är ju inte som att det är ett brev eller nåt annat som på nåt sätt måste ha nån stringens.

2012-08-16 @ 12:28:00 Permalink Dagens antioutfit Kommentarer (0) Trackbacks ()

10. Greed is eternal.

Jag har verkligen lyckats med dagens anti-outfit tycker jag. Både med utstyrseln och hållningen. Jag är särskilt nöjd med den spolformade midjepartiet i kombination med insjunket bröst. Notera också de smakfulla tandkrämsfläckarna nederst på tröjan. Because I can!

Tröja: Lindex Generous (eller vad de nu kallar sin avdelning med kläder som är specialsydda för tjocka människor eftersom tjocka ju inte vill ha samma kläder som de lite mindre tjocka utan älskar oformliga tält i smaklösa mönster) 2012.

Nederdel: sarong, troligen från den kombinerade present- och new age-butiken Grattishäxan som förr om åren låg bakom Bill&Bob på Badhusgatan. 2006 (tror jag).

2012-08-06 @ 17:24:24 Permalink Dagens antioutfit Kommentarer (0) Trackbacks ()

9. Opportunity plus instinct equals profit.

Jag tänkte jag skulle skaka liv i den gamla kategorin Dagens anti-outfit igen. För den tusenhövdade skaran nytillkomna läsare och för gamla som glömt bort vad denna kategori går ut på finns en förklaring här.

(jag noterar att tumnaglarna inte ser ut att funka i inläggen, men förfäras ej, det funkar om man klickar på dem)

Senast det begav sig hade jag ju uppdaterat min garderob av töjbara kläder en smula då de gamla började höra hemma i en dokumentär om filippinska slavarbetare som bor på en soptipp, och under åren som gått har denna uppdatering och utrensning fortsatt. Därför kommer det dyka upp en hel del nya, spännande kombinationer av illasittande kreationer framöver.

En annan rafflande nyhet är att jag bytt telefon sen sist. Min nuvarande har en avsevärt mycket bättre kamera än den gamla och eftersom en av poängerna med anti-outfitbilderna från början var just att de skulle vara tagna med en usel kamera i ofördelaktigt ljus så tänkte jag kompensera bristen på ultrakass bildkvalitet med att istället ha extremt dålig hållning på bilderna. På dagens bild syns det dock inte så bra att jag ser ut som en puckelryggig dvärg som haft engelska sjukan eftersom jag är iklädd 3 lager tält.

Dagens ensemble består av följande för maximala matchning minutiöst utvalda plagg:

Svart kofta från H&M. Minns inte om jag köpte den på Tradera eller nån secondhandbutik på Söder. 2012.

Solklänning från H&M:s marimekkokollektion. Myrorna, 2012.

Tunna träningsbyxor. H&M, tidigt 2000-tal.

Strumpor: Lindex. 2012.

2012-07-31 @ 17:07:07 Permalink Dagens antioutfit Kommentarer (0) Trackbacks ()

8. Small print leads to large risk.

Saker som gjort mig oresonligt aggressiv på sistone:

1. Den gamla klassikern folk som på allvar tycker (fast de försöker låtsas att de bara hipsterskämtar lite ironiskt) det faktum att 'hen' betyder 'höna' på engelska är ett vattentätt och icke minst jävligt fyndigt argument för varför ordet är idiotiskt och ej bör införlivas i det svenska tungomålet.

Pro primo: en jävligt kass ordvits blir inte mindre kass bara för att den är tvåspråkig. Nu är förvisso förlöjligande en effektiv härskarteknik så god som någon, men det skulle uppskattas om ni åtminstone inte samtidigt förolämpar omvärldens intelligens genom att slakta den lika brutalt som Peter Jöback slaktade Leonard Cohens "Hallelujah" på sin julskiva.

Pro secundo: (vilket fler än jag anfört vid oräkneligt antal tillfällen men ändå är värt att ta upp så länge hönshjärnorna framhärdar) om ni nu ska köra med ett lamt så kallat skämt för att understryka validiteten i er ståndpunkt kan ni väl anstränga er lite mer för att hitta nåt vars hela väsen INTE är en gigantisk jävla asteroid som krossar ett litet drivhus som nån ställt ut på sin balkong? Nåt som INTE är typ helt betydelselöst eftersom ett annat ord som ni så varmt omhuldar OCKSÅ betyder nåt annat på engelska och OCKSÅ är könsneutralt?

ÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖH nämen HOPPSAN!!! Det tänkte vi ju inte på, att "barn" betyder "lada" på engelska och dessutom är benämning på både flick-, pojk-, mittemellan-, och ingetderaungar!!!! Nämen där ser man, finns det massor av likadana ord som betyder olika saker på olika språk och en massa andra ord som är könsneutrala?? Asch, vi skiter i att vi framstår som helt jävla puckade om vi fortsätter använda detta som vårt galjonsargument, att ändra sig är ett tecken på svaghet!

Pro tertio och även summa summarum: Om man tycker det är obehagligt med könsneutrala benämningar på saker som man tycker helt självklart har ett manligt eller kvinnligt genus och oroar sig för att staten ska förbjuda oss att tala om vilket kön vi tycker oss ha eller tvinga oss att kalla andra för "hen" trots att vi mycket väl vet vilket kön de (OMG!!11! Könsneutralt!!!) tycker sig ha så finns det ett otal mindre puckade sätt att lufta denna farhåga. T ex

Jag är en kvinna och känner mig som en kvinna och blir ytterst förolämpad om nån försöker förneka denna fantastiska egenskap som naturen gett mig och som är helt och hållet avgörande för vem jag är och hur jag beter mig! Jag tror dessutom att detta är ett led i att få oss att bli en helt homogen massa och att spänningen mellan könen kommer försvinna om vi inte får vara MÄN och KVINNOR!!! Och förresten är det jävligt fjantigt och överspänt genus-pk att hitta på ett nytt ord när vi redan har så många gamla ord som funkar skitbra, t ex "hon", "han" och "den".

Personligen förstår jag inte varför detta är så ini helvete viktigt, eller hur spänningen kan försvinna av att det finns ytterligare ett ord förutom "den" eller "vederbördande" som man kan använda när man inte vet könet på nån eller ska dra ett exempel med en icke namngiven person, men det är i alla fall mindre sinnessvagt än att ba "HÖHÖHÖÖ HÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖNA HÖHÖ JAG ÄR INGEN JÄVLA HÖNA!!!"

För att inte tala om den extrema heteronormativiteten i det hela, men det är en annan historia som det får spys galla över nån annan gång.

2012-07-31 @ 11:30:30 Permalink Tartaros Kommentarer (0) Trackbacks ()

I am sick and I am dull and I am plane

Imorse drömde jag en mardröm som avslutades med att jag vaknade och insåg att jag fått en stroke. I drömmen alltså. Jag låg paralyserad i sängen och utstötte sexiga zombiestön som ingen hörde. I vilket fall, när jag vaknat på riktigt och konstaterat att jag med all sannolikhet utstött zombiestön även IRL (läderaktig tunga och stela, torra läppar får väl anses som bevis nog ) så låg jag och begrundade min dröm-misär en stund. Då fick jag en briljant idé.

Så här va: om en bor ensam och dessutom inte för något sprudlande umgängesliv utan liksom gillar sin prajvacy då va så kan en (jag) ju nu och då bli lite nojig över att typ sätta nåt i halsen, få en hjärtattack eller liknande och sen ligga och lida och dö i några dagar innan nån börjar sakna en. MEN om en då hade ett litet larm som skickar en signal till SOS alarm om en inte rör sig på, pja, säg en kvart så skulle en ju kanske klara sig från några livshotande tillstånd i alla fall. Sen skulle en givetvis sätta larmet i stand by-läge när en t ex sover, tar ett bad eller sitter och tomglor så att inte staten skulle behöva bekosta allt för många utryckningar till fullt friska människor som bara sitter still och funderar över sitt korsord.

Jag är dock fullt medveten om att detta larm enbart funkar på oss som aldrig somnar om vi inte planerat det (och knappt ens då).

2012-07-12 @ 13:52:56 Permalink Elysion Kommentarer (0) Trackbacks ()

7. Keep your ears open.

24 – Något som får dig att gråta

Att bita mig skithårt i tungan.

2012-06-08 @ 11:07:25 Permalink Tartaros Kommentarer (0) Trackbacks ()

6. Never allow family to stand in the way of opportunity

23 – Något som gör att du känner dig bättre

Att få sova hur länge jag vill på morgonen. En kopp kaffe. Star trek. Att hitta en ny blogg av nån supersmart/vettig/intressant människa och läsa igenom allt hen skrivit på en gång. Nyponrosor. Solsken (som inte åtföljs av 30000 grader celsius).

2012-06-05 @ 20:59:52 Permalink Elysion Kommentarer (0) Trackbacks ()

3. Never pay more for an acquisition than you have to.

Jag har alltid varit otroligt intresserad av otrevliga sjukdomar som smittkoppor, tyfus, polio, flodblindhet, aggressiva influensavarianter... Nämn en horribel infektionssjukdom och jag har antagligen läst åtminstone en artikel i en populärvetenskaplig tidskrift om den. Det är ett av mina mest framträdande nördintressen skulle man kunna säga.

Hur som helst; alla hemska, äckliga sjukdomars obestridda regent är ebola. När jag var runt 20 i mitten av 90-talet fick ebola väldigt mycket uppmärksamhet eftersom det inträffat ett antal rätt stora utbrott i några centralafrikanska länder. Resten av världen började väl bli lite orolig för att spy-, blod- och varfesten skulle sprida sig utanför gränserna till Mörkrets Hjärta sattsäga dårå.

Ungefär vid den tidpunkten kom det ut en bok som heter Het zon som bland annat beskriver hur några forskare försöker isolera smittämnet efter att man lagt märke till märkliga dödsfall i populationer av labbapor. Den beskriver också sjukdomsförloppet hos enskilda (mänskliga) patienter på ett väldigt...eh...målande sätt. Det är fanimej en av de mest spännande böcker jag nånsin läst. Och en av de vidrigaste. Första gången jag läste den var jag illamående i en vecka efteråt, skräckslagen och nedstämd på ett märkligt sätt. Det skakade mig nåt otroligt att läsa om hur en sjukdom kunde totaldemolera en människokropp på bara några dagar. Förvandla den till en sörja av blod och halvupplöst kött långt innan döden inträffade.

Givetvis har jag läst om den ca 3000000 gånger, och även om den första chocken förstås var värst så gör den mig fan fruktansvärt illa berörd än idag. Samtidigt kan jag inte låta bli, eftersom det är så vansinnigt fascinerande!

Nåväl, jag kom att tänka på den nu eftersom filmen Outbreak från 1995 går på TV ikväll. För den oupplyste kan jag berätta att den handlar om typ ebola, fast lite modifierat, och Dustin Hoffman spelar en smittskyddsläkare i armén som får ett utbrott på halsen. Jag skojar inte när jag säger att jag inte klarade av att se hela förrän långt in på 2000-talet. Minns när jag bodde i Umeå och mina sambos ville se den när den gick på TV typ 1997 eller nåt sånt, och jag var tvungen att stänga in mig på mitt rum och lyssna på musik för jag pallade inte med att ens höra när de pratade om vedervärdigheterna.

Nu ska vi se om jag blivit bättre på att palla folk som kaskadspyr blod till höger och vänster.

2012-06-01 @ 22:46:11 Permalink Tartaros Kommentarer (0) Trackbacks ()

1. Once you have their money, you never give it back.

För övrigt är det ju sjukt jävla irriterande att det inte går att ändra typsnitt på text jag skrivit nån annanstans och klistrar in i bloggen. Det stör mig nåt fruktat att ett inlägg här och där ser helt pucko ut. Men givetvis är jag för lat för att skriva om allt för hand.

Dessutom har sajten varifrån jag tog morrisseycitaten till inläggens rubriker försvunnit. Misere.

Tur att jag köpte en bok med Ferengi rules of acquisitions nyligen som jag kan använda för ändamålet. Inte för att de har ett jävla skit med vad jag skriver att göra men lyckligtvis är det ju inget som jag behöver bry mig om.

2012-06-01 @ 21:27:32 Permalink Tartaros Kommentarer (2) Trackbacks ()

I won't say "No", how could I?

Vad är sann lycka?
Att vara tillfreds och i harmoni med mig själv, tillvaron och de av mina medmänniskor som jag bryr mig om att vara i harmoni med.

Vilken är din största rädsla?
Att drunkna eller kvävas.

Vilken egenskap föraktar du mest hos dig själv?
Att jag ofta väljer den kortsiktigt enklaste utvägen.

Vilken egenskap föraktar du mest hos andra?
Bortsett från no brainers som ren elakhet och liknande: ett trångt intellekt, självbelåtenhet, oförmåga att se bortom sin egen, snäva horisont, att göra sig lustig på andras bekostnad för att själv framstå som en skön lirare, att ta sig rätten att sätta sig till doms över andra, att se sig själv som alltings mått.

Vilken är din största extravagans?
Jag köper enorma mängder kläder (ofta på rea och second hand bör väl tilläggas, så att ingen får för sig att jag tar sms-lån för att finansiera mina shoppingutsvävningar). Mina garderober är snart fulla. I mitt nästa residens ska jag definitivt ha en gå in-garderob! (eller klädkammare som det också heter)

Vart går dina drömmars resa?
Vart som helst som inte är här. Gärna nåt varmt ställe med en strand. Jag är nog Sveriges minst beresta människa, så vad som helst är ett äventyr för mig.

Vilken är den mest överskattade talangen?
Att vara en bra säljare (är det jag spontant kommer på efter ca 1 nanosekunds eftertanke)

När ljuger du?
När jag skäms.

När sanningen är för komplicerad och jag inte orkar förklara.

När jag inte bryr mig om vad personen i fråga tycker om mig. (t ex när jag blir haffad på gatan av medlemsvärvare: "Hej, har du hört talas om [infoga random välgörenhetsorganisation]? "Ja." "Åh vad bra! Vill du bli medlem?" "Nej." Vadå vill du inte hjälpa folk som har det svårt?" "Nej.")

Vad ogillar du mest med ditt utseende?
De mörka hålorna under ögonen skulle jag gärna bli av med. Och ibland ser jag helt bisarrt svampig och blek ut, det vore skönt att slippa såna dagar. Särskilt när pussigheten ackompanjeras av trevliga små röda blemmor. Och så tycker jag att jag ser förjävlig ut i profil. Annars är jag rätt bra kompis med mig själv i de flesta avseenden. Det vore förstås trevligt att ha lite mer muskler, men det tillhör ju avdelningen "Sluta gnäll och gör nåt åt saken då om det nu är så jävla jobbigt!!".

Vilka ord eller uttryck använder du för ofta?
Bisarr. Fast egentligen tycker jag inte att jag använder det för ofta, för det är så jävla mycket som ÄR helt bisarrt!

Vad ångrar du?
Att jag tackade ja till en fast tjänst på mitt förra jobb och därmed köpte en biljett till utmattningshelvetet.

Vem eller vad är ditt livs kärlek?
Morrissey och Star trek.

Vilken talang skulle du vilja ha?
Det vore förjävla ballt att kunna teleportera.

Hur känner du dig just nu?
Tom.

Om du kunde förändra en sak med dig själv, vad skulle det vara?
Det vore ju väldigt praktiskt att tycka motion är roligt.

Vilken är din största bedrift?
Äääääeeeeeööööhhhhh...att jag över huvud taget lyckats bli en självförsörjande och relativt stabil individ, kanske...?

Om du skulle dö och återvände som en person eller en sak, vad tror du att det skulle bli?
Jag har faktiskt inte en jävla aning om hur min karma kan tänkas se ut. Antagligen något bättre än Stalins i alla fall.

Om du kunde välja vad du skulle återvända som, vad skulle du välja?
Ett lyckligt pucko. Vore intressant att uppleva livet ur det perspektivet. Nu skulle jag väl inte kunna jämföra (om jag inte får för mig att prova regressionsterapi) men ändå.

Vilken av dina ägodelar håller du högst?
Min samling köksporslin i grönt glas.

Vad är den lägsta formen av olycka?
Lägsta formen? Förstår inte frågan. Att hamna i djupaste misär på grund av nån puckad grej man själv ställt till med kanske?

Vad tycker du sämst om?
Spenat.

Hur vill du dö?
Genom att sakta köras in i en bilskrot med fötterna först. NÄÄÄÄÄÄÄÄÄ DET VILL JAG JU INTE!!!!!!!!!!!!!! Självklart vill jag dö helt smärtfritt, utan ångest och väldigt fort vid en hög ålder efter ett liv som varit späckat av livskvalitet fram till sista andetaget.

Vad har du för motto?
Ju mer man gråter, desto mindre behöver man kissa.

Vad ska du göra ikväll?
Kolla på några avsnitt av Fringe, äta ugnsrostade kikärter och försöka somna tidigt så det inte känns som ett straff värre än att återfödas som en flatlus i Ber Karlssons könshår att gå upp och jobba imorrn.

2012-05-29 @ 16:58:24 Permalink Asfodelosslätten Kommentarer (0) Trackbacks ()

I break the news to you gently

22 – Något som gör dig upprörd

(eftersom detta är bloggen där tiden står still så låtsas jag inte om att det är nästan ett år sen jag började på den här listan, utan fortsätter som om ingenting har hänt sen jag la ner i december förra året)

Anywhoodles, jag blir väldigt sällan arg på så sätt att jag skriker och ryar och skäller ut personer i min omedelbara närhet, men desto oftare upprörd över olika mer eller mindre viktiga frågor. Ofta har det med politiska åsikter eller andra samhällsfrågor att göra, men det kan lika gärna röra sig om hur det kommer sig att så många människor tycker att Tomas Ledin är en fantastisk musiker eller att alla tidningar som ska göra hemma hos-reportage hos privatpersoner väljer "originella" och "heminredningsintresserade" människor som älskar den fasansfulla stilen shabby chic eller har hem som i allt väsentligt går i olika nyanser av lattebrun.

Jag hittade ett rätt talande exempel på min faibless för att hetsa upp mig över både högt och lågt i ett annat forum där jag frotterade mig förr om åren (förr om åren betyder i detta fall 2006, om nu nån undrar vad för bisarrt mode det är jag beskriver):

Ordet 'partytopp' ger mig obehagliga associationer. Det får mig att tänka på flamsiga krogen-fjortisar, ett tjejgäng på typ 8 pers där alla

* har samma frisyr (möjligen med lätta variationer i längd och antal färger på slingorna): plattångat och etappklippt, alternativt lite 70-talsfluffigt och etappklippt

* har löjligt dyra, sönderstylade jeans (eller H&M-jeans som försöker se löjligt dyra ut) nedstoppade i löjliga 80:s-stylepjucks som efter en krogkväll lämnar dem svårt invalidiserade

* dricker drinkar som de sett att tjejerna i ”Sex and the city” dricker i tron att det gör dem lika wild änd crazy som Samantha, lika fräckt cyniska som Miranda, lika boho chic som Carrie och lika rara men ändå sexiga som Charlotte

* har på sig vidriga blingbling-linnen i negligématerial från Gina Tricot (<-- = 'partytoppar') som Paris Hilton skulle avundas dem (om hon inte visste att de kostade 149:50 och att all glittrande skit som tynger ner hela framdelen och gör att plagget väger 5 kg inte är diamanter utan plast). Linnena uppträder företrädesvis i färgerna beige, ljusgul, rosa och ljusblå. De är empirskurna för att minimera risken att det ska synas att tjejer som gillar dessa vederstyggligheter oftast även föredrar tre nummer för små jeans som gör att det bildas en käck falukorvsring runt hela linningen. Vissa variationer förekommer: ibland ser man en liten fladdrande holkärm i chiffong istället för överarbetat tunt axelband, ibland är de inte empirskurna utan har en jävla mudd längst ner och är extremt säckiga upptill (o vidrigheters vidrighet!) och i särskilt vedervärdiga fall har axelbanden bytts ut mot t ex guldlänkar.

* har överambitiösa accessoarer som t ex TV-rutestora mintgröna pilotsolbriller med ett intrikat strassmönster på glasen, ett gigantiskt turkost mocca-höftskärp med fransar och en minimal baguetteväska där de knappt får plats med nånting (trots att de har pengar och kort utspridda mellan BH:n, trosorna och stövlarna) utan måste låna plats i alla sina bekantas väskor för att få plats med sina enorma sminkförråd. Vilket blir problem eftersom alla de känner ser exakt likadana ut som dem, ELLER är killar, som förvarar allt i byxfickorna.

* kollar på sina mobiler var 30:e sekund för att se om de fått sms från nån som kan erbjuda nåt med högre ballhetsfaktor än det de gör just för tillfället.

* gråter på natten över den sviniga killen de är kär i som alltid vill knulla när han är packad men inte låtsas om dem i nyktert tillstånd, men som ju är 'sååå gullig när vi är ensamma'

* är härligt spontana och helt GAAALNA, älskar att dansa på högtalare eller i gogo-burar (om det finns såna) för att få showa off booty-shakingmovesen som de lärt sig från MTV i veckan. Finns det en strippstång så gå de i taket av lycka och slåss om att få kråma sig klumpigt runt den tills insidan på byxbenen är helt blankslitna, allt för att verka sådär charmigt Sex and the city-frigjorda

Nä, dags att borsta tänderna innan de ruttnar.

(jag hatar förresten inte kvinnor, jag är medveten om att de som eventuellt beter sig som ovan är infösta i den kvinnliga könsrollen som renar i ett gärde. DEN hatar jag däremot eftersom den begränsar oss och gör oss till osjälvständiga puckon som inte har en rättvis chans att utveckla vår fulla individuella potential eftersom vi måste slåss mot tron att blingblinglinnen och floder av liknande skit är viktigt. Och mot tron att om vi INTE tycker sånt är viktigt så är vi konstiga och inte 'riktiga kvinnor'. Same goes för den manliga könsrollen btw (fast där är det kanske inte just blingblinglinnen som sätter stopp för den personliga utvecklingen...)

2011-10-04 @ 20:40:40 Permalink Tartaros Kommentarer (0) Trackbacks ()

Because ENOUGH is TOO MUCH!

Jag var under en rätt lång period övermåttan fjortisförtjust i Sean Bean. Tyvärr verkar han ju helt dum i huvet, så min ömma låga har falnat med tiden. Anywho, eftersom jag därtill har ett sjukt gott öga till uniformer så blev jag givetvis överlycklig när jag insåg att mr Bean (pun intended) hade gjort sextioelva filmer där han spelar officer i brittiska armén.

De här filmerna är oerhört lökiga och innehåller alla plattityder man kan tänka sig i ämnena krig, kärlek och manlig gemenskap men eftersom de även innehåller en uniformsklädd mr Bean så hade jag överseende. Under några månader kollade jag på så många att jag drömde om dem på nätterna, men till slut överdoserade jag väl och tröttnade.

Härom dagen tänkte jag titta klart på filmen jag slutade titta på mitt i för typ ett och ett halvt år sen och HELVETE vilken chock jag fick när jag insåg exakt hur jävla pinsam den var!!! Här följer en beskrivning av den mest häpnadsväckande skitlöjliga "kärleksscen" jag nog faktiskt sett nånsin, tror jag:

Året är 1813. England ligger i krig med Frankrike. Sharpe och hans män har fått i uppdrag att byta vapen mot desertörer med utgångspunkt från ett fältläger nånstans i Spanien. Med på uppdraget är den obligatoriska, snygga och kavata unga kvinnan, som givetvis direkt blir ohyggligt förtjust i Sharpe. Den här damen är ett riktigt rekorderligt fruntimmer som förutom att vara snygg och kavat även är en jävel på att hantera gevär och leva vildmarksliv.

Plötsligt blir de överfallna av en trupp franska soldater, och Kajsa Kavat skjuter ihjäl en ung man som just ska till att döda en annan av officerarna i Sharpes sällskap. Då rämnar hennes kavata attityd. Hon blir alldeles stel av chock över vad hon gjort och trots försäkranden från mannarna om att hon gjort något hjältemodigt är hon tydligt illa till mods över att ha dödat en ung pojke. Hon smiter undan och sätter sig och gråter hjärtskärande. Sharpe hittar henne efter en stund, varpå (typ) följande dialog utspelar sig:

Sharpe: Men... vad är det?

Kajsa: YYYYYYYYYYYYYL!!!! GRÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅT!!!

Sharpe: *klappar tafatt på axeln* Men du... du räddade ju kapten Klänning från att bli ihjälmördad, det var ju jättebra gjort ju!

Kajsa: *bryter ihop totalt* YYYYYYYYYYYYYL!!! NEJ DET VAR INTE BRA GJORT JAG ÄR KVINNA OCH JAG MÖRDADE NÅN KVINNOR SKA INTE TA LIV KVINNOR SKA GE LIV!!!! YYYYYYYYYL!!!! DET ÄR EN HEMSK HEMSK SYND NÄR EN KVINNA TAR ETT LIV ÄVEN OM DET ÄR FÖR ATT RÄDDA ETT ANNAT YYYYYYYYYYYYLLL GRÅÅÅÅÅÅÅÅT HUUUUULLLLLLK!!!!! DET FINASTE EN KVINNA KAN GÖRA ÄR ATT FÖDA BARN OCH JAG HAR GJORT MOTSATSEN GRÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅT!!!

Sharpe: *sätter sig ner bredvid henne och klappar tafatt på axeln igen*

Kajsa: *vänder sig mot Sharpe kramar honom krampaktigt som den spontana, känslostyrda och hetlevrade kvinna hon är*

Sharpe: *kramar tillbaks, först lite avvaktande men efter en nanosekund med väldig inlevelse*

Kramen ändrar snabbt karaktär från trösterik omfamning till ålande feel up från bådas sida. Efter en stund släpper de taget litegrann och stirrar varann i ansiktet, varpå en regelrätt mulslaskarfest utbryter och de börjar passionerat slita av varandra kläderna.

Ja och sen blir de avbrutna av kapten Klänning, som givetvis är betuttad i den unga damen

(et voilá! Filmens obligatoriska inslag av rivalitet mellan Sharpe och annan, mindre hedervärd man vars enda funktion i filmerna är att grundligt bli satt på plats av vår hjälte för att ytterligare understryka hans överlägsenhet som man, soldat och människa. I den ordningen.)

och därför blir högst indignerad av att se Sharpe kladda ner hans lilla duva med sina skitiga underklasslabbar. Och här blev jag tvungen att trycka på stoppknappen och kasta filmen åt helvete för att inte kvävas av den påträngande kassheten.

Nåväl, jag tror jag har illustrerat min poäng. Inga fler sharpefilmer för mig.

2011-07-26 @ 11:29:00 Permalink Tartaros Kommentarer (0) Trackbacks ()

In our different ways we are the same

Saker jag tycker är oändligt fåniga, del CCCILVII:

Att ha en designad signaturbild i slutet av varje blogginlägg där ens namn är skrivet med nåt bisarrt snirkligt typsnitt

"för en mer ÄKTA känsla liksom, det är ju som om jag skrivit det själv för hand då nästan faktiskt ju...som ett brev typ."

och gärna kompletteras med en blinkande elvisanimation eller en bild på en nalle som kramar ett pulserande hjärta eller nåt annat horribelt som får min inre, mycket oförlåtande smakpolis att yla "AMEH HALLÅÅÅÅÅ 90-talet ringde och ville ha sin webb-estetik tillbaks!!!".

(hyllningar och ovationer för denna fantastiska bildkomposition mottages lämpligast i kommentarsfältet, erbjudanden om designjobb kan ni mejla)

2011-06-17 @ 11:05:15 Permalink Tartaros Kommentarer (0) Trackbacks ()

Close your eyes

Igår nådde jag höjder av smaklöshet som jag förvisso anade att jag hade kapacitet till, men jag visste inte att formtoppen var så nära förestående.

Scen: jobbmöte om arrangemang i höst som bibblan ordnar tillsammans med ett och annat arkiv.

Arkivarie C [apropå om Landstingsarkivet skulle kunna vara med och ställa ut nåt kul]: Ja, de kanske kan bidra med en schysst lunga, eller nåt! :D

Jag: JAAAAAAA, eller så kan vi ha en gissningstävling á la Erik och Mackan: "Vad är det här? En cancertumör eller ett syfilitiskt spädbarn??" :D :D

Arkivarie C, arkivarie F och bibliotekskollega I: [kaskadkräks]

2011-06-09 @ 12:08:00 Permalink Asfodelosslätten Kommentarer (0) Trackbacks ()