They'd sacrifice all of their principles for anything cashable
Jag är hemskt ledsen för att jag envisades med att inkassera din skuld och dessutom sa att du inte behöver komma hit och låna böcker om det nu är så jobbigt att åka hoppetifjorton mil för att lämna tillbaks dem, för du har faktiskt rätt i att om man ringer och frågar om det går bra att lämna böckerna några dagar efter återlämningsdatumet och då får svaret "nej, det är inga problem" så tar man för givet att man inte kommer få några böter.
Jag erkänner mig besegrad.
Låntagarna - 1.
Hades - 0.
Och för att avdramatisera det hela och försöka få bort klumpen i magen som jag alltid får när jag varit otrevlig kommer nu en helt ovidkommande bild på ett gammalt datumkort från 70-talet:
The military two-step
* bloggar (dock bara på lunchen. Faktiskt!)
* klipper naglarna vid skrivbordet och sopar ner bosset på golvet
* fiser
* tar kort på mig själv med jobbtelefonen som har en mycket bättre kamera än min egen mobil
* lyssnar på musik i ovan nämnda jobbtelefon och, om jag är 100% säker på att jag är ensam, sjunger med och dansar lite. Inget kan sätta fart på bokuppsättningen som lite schyssta toner i lurarna och taktfast struttande fram & tebax till bokvagnen.
Is this the sum of your life?
At the record company meeting
Kära Morrissey, kan du inte ha med den här låten på nästa skiva? Jag tror den skulle kunna bli en klassiker, faktiskt!
I'm playing easy to get
Don't dig for
A metaphor
Has it not twigged with you yet?
And don't wonder
Why I'm still around
I'm just playing easy to get
Don't dig for
A secondary meaning
At worse you might just find a first
And don't wonder
Why I'm standing over here
I'm just playing easy to get
Do I have to
Drop anchor like a sailor
To switch on the bulb in your head?
Do not frisk me
Silence is your answer
I'm just playing easy to get
I'm so easy
Maybe you've had me
If you had then you would not forget
When you see me
Between Cole and Cahuenga
I'm just plain desperate
So don't waste time
Trying to get to know me
I'm yours, I'm yours
And don't waste time
With snappy conversation
I'm yours
Everyone knows
I'm yours
The death of a disco dancer
Jag har också en känsla av att jag väldigt kraftfullt och väldigt många gånger under kvällen uttryckte hur mycket jag tycker om brudparet, samt att jag fann ungefär hälften av de manliga gästerna mellan 25-40 hångelbara - eller om det senare bara var en del i min inre dialog... skrämmande i vilket fall! :-S
Hur som helst känns det som att jag hamnade i ett väldigt klassiskt stadium av berusning där i princip allt utom att börja grina över oförrätter i det förflutna ingick. Allt ifrån att befrynda sig med främlingar över en mentholcigarett ("MEN GUUUUD RÖKER DU OCKSÅ MENTHOL JAMEN DÅ HAR VI SÄKERT JÄÄÄÄÄÄÄÄÄTTEMYCKET GEMENSAMT!!!") till att slutligen låta bekvämligheten vinna över fåfängan och knöla ner det besvärliga hårbandet i väskan; från att vid tolvsnåret högt deklarera att "NU BEHÖVER JAG MER SPRIT!!!" och därefter förse sig med en whisky som skulle kunna få självaste Jeltsin att vackla till att skriksjunga och hoppdansa till Haddaway och Elvis.
Och roligt var det. Men sota får man efter.
The fabric of a tu-tu any man could get used to and I am a living sign
Jag har ägnat kvällen åt att försöka bestämma mig vad jag ska ha på mig på bröllopet jag ska bevista på lördag. Det känns verkligen som om mitt framtida välmående hänger på att jag a) väljer rätt utstyrsel (jag har två alternativ) b) väljer rätt skor till den ena möjliga utstyrseln c) väljer rätt väska att matcha skorna d) i min garderob kan hitta en kofta/bolero som är tillräckligt svart och tillräckligt snygg för att passa till utstyrsel 2, som består av en lila batikklänning med gråmintgrönaktiga inslag. Det låter helt bisarrt, jag vet, och gör klänningen ytterst svår att matcha med nån annan färg än lila. T o m svart ser tvivelaktigt ut. Jag är nämligen otroligt petig med nyanser när det ska färgmatchas; så till den milda grad att jag inte står ut om det är fel svart nyans på väskan jämfört med skorna eller om det lila i halsbandet inte plockas upp av åtminstone nån nyans i klänningen.
Anywho, ikväll var inte rätt tillfälle att prova kläder heller eftersom jag känner mig svälld som en väderballong och lika fräsch och utvilad som Ron Wood efter en treveckorsbender. Det är verkligen en fin känsla att se sin plufsiga mage sticka fram bland vecken på alla sina tjusiga klänningar och att möta sitt bleka ansikte med röda små grisögon i spegeln när man höjer blicken för att slippa se eländet i midjehöjd. Men nåväl, jag tröstar mig med att det är semesterfettet som spökar och att det kommer stabilisera sig när tillvaron återgår till icke-semesterrutiner... eller så fortsätter jag se ut såhär och lär vänja mig vid det med. Man har ju dessutom inte väderspänningar jämt :D
Det är alltid lika spännande att återvända till jobbet efter semestern och försöka dechiffrera alla lappar på skrivbordet som jag hastigt rafsade ner till mig själv innan jag drog åt helvete. Idag ägnade jag några minuter åt att försöka komma ihåg vad jag menade med "Vad är body 200 g?". Erinrade mig slutligen att det var en kvinna som frågade efter 2009 års nummer av tidskriften Body, som jag inte kunde hitta när jag letade efter den och därför skrev en påminnelselapp till mig själv om att jag skulle fråga kollegan P som bossar över tidskrifterna var den kunde tänkas vara. Det stod alltså "Var är Body 2009?" på lappen.
Förutom att försöka tyda mina stenografiliknande meddelanden till mig själv ägnade jag mig idag bl a åt att leta efter ljudböcker med djurläten åt en låntagare som vill lyssna på den pubertale utterhannens parningsljud (hoppas jag att det var i alla fall, det vore så trist om han bara vill lyssna på älgråmanden och björnvrål eller nåt annat lika trivialt). Vi hade en kassettbok från 1800 kallt, men den var trasig så jag kollade runt lite för att se om det verkade finnas några nyutgivna verk med djurljud som inte är för barn mellan 0-6 år. Fail på den skulle man kunna säga. När jag googlade hittade jag däremot denna intressanta tråd på det rent häpnadsväckande reaktionära forumet Familjeliv. Det skrämmande är att jag faktiskt ännu inte lyckats utröna om trådstartaren skämtar eller inte!! 8-|
There is nothing anyone can do to hurt you
Lägesrapport från första jobbdagen: jag lever. Och mer därtill; jag vill inte dö ens litegrann! Tänk om det faktiskt är så att jag tycker att det är ROLIGT jobb jag har!! 8-| Men säg det inte till nån, det är mitt rykte som står på spel!
På jobbet väntade mig ett proppfullt postfack, en proppfull inbox och kollegor som hjärtligt välkomnade mig tillbaks med diverse frågor om allt som rör mina ansvarsområden. Härligt att veta att det märks när man är borta.
Jag började arbetsdagen med att göra en "att göra"-lista och sen var det dags att sitta i infodisken i några timmar. Första passet efter semestern brukar alltid vara fruktansvärt för att hjärnan är helt ur fas. Oavsett vad folk frågar så tittar jag förvirrat på dem medan jag försöker förstå vad de säger.
"Öh... Nytt juridiskt arkiv... vänta nu... eh..." *blir superstressad eftersom det inte går att se i katalogdatabasen var de ska stå, letar på 47 ställen där de enligt alla logikens (och bibliotekets) regler borde finnas, men går bet och måste fråga en kollega som upplyser om att de står bakom SOU:erna i magasinet, vilket jag mycket väl visste*
"Äh... en nyutkommen roman av Liza Marklund sa du... hm... vänta nu..." *knappar nervöst på datorn men får ingen träff eftersom jag på fyra veckor hunnit glömma bort att Liza stavas med Z och inte med S*
"Kopiering...? Ja, eh... jo, såhär va..." *sneglar hjälpsökande på kollegan bredvid i disken*
Ikväll jobbar jag till kl 19 så det blir några timmar till i disken innan jag kan hälla ut mig i soffan och kolla vidare på första avsnittet av Star trek: Voyager. Ska försöka hinna skala av toppen på gigantopappershögen som förökat sig meddelst delning och kanske beta av några mejl oxå innan det är dags att gå på passet kl 16. Om vän av ordning undrar varför jag bloggar på arbetstid om jag nu har så jävla mycket att göra så kan jag upplysa om att eftersom jag jobbar sent så tar jag lunch sent, och är alltså tekniskt sett ledig nu. Frågor på det?
Nu känns hur som helst det knappt som att jag har varit ledig, man sugs in i ekorrhjulet på en plancktidsenhet! Jag ser redan fram emot helgen, men på det där sköna sättet som man gör när man inte är helt utarbetad utan bara vill ha lite variation i jobbvardagen.
At one time the future did stretch out before me but now it stretches behind
Idag är sista dagen på min semester och jag känner mig så oändligt trött när jag tänker på hösten jag har framför mig. Jag känner mig inte det minsta utvilad och mentalt rustad för att ta itu med ett nytt verksamhetsår. Suck och stön, eländes elände, ack och ve etc etc.
Sov till halv tolv både igår och idag och har lätt ångest över att jag sovit bort halva mina sista semesterdagar. Idag skulle jag dessutom behöva tvätta, städa och handla men eftersom det är så synd om mig tror jag inte att jag ids. Jag får vara nöjd om jag lyckas uppbåda tillräcklig kraft för att orka tvätta håret.
MISERE!!!!
Igår såg jag sista avsnittet på Star trek: Deep space 9 och var i valet och kvalet om jag skulle ta en trekpaus eller börja kolla på Voyager direkt. Det är tredje eller fjärde vändan jag kollar igenom serierna så jag är lite skraj för att jag ska börja tröttna. Det vore nämligen en katastrof. Höll hur som helst ut till frukostdags idag då jag började titta på första VOY-avsnittet. Borde dock se färdigt alla sharpefilmer innan jag fortsätter så att jag kan slänga dem och frigöra utrymme på min skitlångsamma hårddisk.
Det har varit dåligt med anti-outfits under semestern. Jag kan försäkra att jag minsann inte har fortsatt experimentet jag påbörjade under kristi himmelsfärdshelgen; jag har bara inte itts bry mig, men eftersom jag inser att du väntar med spänning på att få se vilka chica utstyrslar jag lodat runt i under dessa veckor så kommer här en sunkställskavalkad som skulle få Trinny och Susannah att rotera i warp 9.975 i sina gravar om de vore döda:
Tunika: H&M 2007. Tröja: Indiska 2008. Tunika. Lindex 2003.
Shorts: New yorker 2010. Byxor: H&M 2002. Byxor: samma som på mittersta bilden.
Igår roade jag mig med att göra en spellista med bland annat postpunk på Spotify. Jag ÄLSKAR funktionen "related artists"!!!
Oh, make no mistake, my friend, all of this will end III
Vegas - Walk into the wind De flesta som gillade Eurytmichs blev senare lojala Annie Lennox-fans. Jag gillade oxå henne solo, men tyckte ännu bättre om Dave Stewarts olika påhitt. Jag var otroligt förtjust i hans projekt med the Spiritual cowboys (som bl a hade en hit med Jack talking) och gillade även hans soloskiva Greetings from the gutter, men bäst tycker jag nog om denna skiva, som han gjorde tillsammans med Terry Hall under namnet Vegas.
The Beloved - Time after time Snappade upp dem nån gång på högstadiet tror jag. Behöver väl knappast förklara varför jag gillar dem - de personifierar ordet "avslappnade"... :D
Edie Brickell & the new bohemians - Hard times Den här damen är nog mest känd för What I am, men skivan Picture perfect morning som Hard times finns på var den första jag fick tag på. Den gick varm i stereon under min sejour i Obygden 1994-95 och flera år därefter.
The Grid - A beat called love och Massive attack - Be thankful for what you've got De här killarna och tjejerna hör till mina favoriter i genren laid back men ändå svängig elektronisk musik. Jag minns fortfarande känslan av extas när nån av låtarna spelades på ZTV eller MTV och hur lycklig jag var när jag äntligen hade råd att köpa albumen. Har följt dem genom åren men det är fortfarande deras första skivor jag gillar bäst. Grid puttade in mig på house-spåret och Massive attack ledde mig rakt ner i triphopträsket...
... där även Portishead - Sour times väntade. Sour times hörde jag på radio när jag bodde i Obygden men det dröjde tills jag kom tillbaks till Civilisationen innan jag kunde köpa skivan Dummy. Plågade min kombo J med den i tid och otid. Det dröjde ända tills Kent släppte sin Verkligen innan hon fick sin hämnd...
Mazzy star - Fade into you Alltså, detta är så mycket Umeå så om jag blundar ser jag rosenmönstret på tapeten i mitt rum framför ögonen! Tänk alla fredagnätter när jag kom hem efter att ha dansat fötterna blodiga på Scharinska och satte på den här för att varva ner så jag skulle kunna somna... *drömmer mig bort*
Noir désir - Comme Elle Vient Det där med att låna skivor på bibblan och kopiera var nåt jag pysslade med långt innan jag gav mig in i branschen... och det var så jag hittade det här bandet. Jag vet egentligen inte vad det är som tilltalar mig, kanske att jag tycker mig höra ett ursinne som känns befriande.
Indochine - Savour le rouge upptäckte jag däremot den "vanliga" vägen - ZTV. Som sagt, jag gillar musik där jag inte förstår texterna men förutom det är ju det här en alldeles lysande poplåt! Gillar särskilt basen som får tag i nåt inuti mig och gitarriffet.
Jay-Jay Johansson - So tell the girls that I am back in town Det är fan inte lätt att hitta på nåt eget idag, men den här killen har lyckats! Var tvungen att kolla på related artists på Spotify för att försöka placera honom i nån genre, men det var ju kört då han jämförs med bl a Pizzicato five, Charlotte Gainsbourg, Blonde redhead och Client.
Del I.
Del II.
And if you have five seconds to spare
Att plocka ögonbrynen och fila fötterna är nämligen det överlägset skittråkigaste av allt hygien- och kosmetikpyssel som jag känner mig tvungen att ägna mig åt. Nu har jag ju lagt av med att raka olika kroppsdelar i tid och otid, men t o m det var mindre själsdödande än ögonbrynsplockning och pedikyr.
Vän av ordning frågar sig nu varför jag envisas med att plocka ögonbrynen om det nu är så jävla tråkigt, och det ska jag tala om (håll i dig, för här kommer en historia lika rafflande som Millennium-trilogin...). Jo så här va, när jag var 15-16 år nånting så fick jag för mig att jag skulle plocka mina skägglarvsliknande frida kahlo-ögonbryn enbart i syfte att se hur jag såg ut. Under några år plockade jag dem regelbundet, inte för att jag egentligen tyckte att jag var ful med mina medfödda buskar utan mer för att... ja, för att det är ju typ det enda en dam kan ändra på i ansiktet utan att använda smink. Jag konstaterade för länge sen att om jag vore man skulle jag ha olika skäggfrisyrer varje vecka, och det här var väl ett utslag av skäggavund, skulle man kunna säga.
Anywho, en dag bestämde jag mig för att låta skägglarverna återgå till vilt tillstånd igen, och det var då jag gjorde den fasaväckande upptäckten att år av plockning hade förstört ungefär varannan hårsäck i brynen! Det gick helt enkelt inte att få dem att växa tillbaks till hur de såg ut från början. Hur jag än kämpade och höll ut så blev resultatet bara några ynka strån, planlöst utplacerade nedanför den artificiella trädgränsen, så att säga dårå. Mina ögonbryn såg ut ungefär som överläppen på en pubertal yngling vars skäggväxt inte rihihihiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiktigt är kraftig nog för den mustasch han försöker odla. Och eftersom jag trots allt besitter ett visst mått fåfänga så pallar jag inte att möta världen med två skabbsjuka skägglarver ovanför ögonen, så därför fortsätter jag med plockningen fastän varje sekund jag ägnar åt det känns som eoner av förspilld levnadstid.
Oh, make no mistake, my friend, all of this will end II
Saint Etienne - Pale movie Känslan av rymd och luft har alltid tilltalat mig i musik, och St Etienne är verkligen mästare på att frammana en eterisk och bubblig stämning utan att för den skull bli ytliga och tramsiga. Det är intelligent hissmusik!
Bryan Ferry - Don't stop the dance Jag vet inte riktigt vad det säger om mig att jag var så förtjust i Bryan Ferry... men jag tror det var det luftiga och följsamma igen... och rätt hypnotiskt är det ju också... Jag gillar fortfarande att lyssna på honom, men idag blir jag nästan lite generad vid tanken på alla larviga dandy-manér han hade för sig. Lite sådär "åh, jag är en degenererad adelsman som liiiider av min dekadens..." :D
Garbage - Stupid girl Åh, det här är så mycket 90-tal att jag nästan svimmar av nostalgi! Den här och Special från Version 2.0 sammanfattar åren mellan 20-25 alldeles utmärkt.
Electronic - Get the message är en produkt av Johnny Marr från the Smiths pch Bernard Sumner från New order, men det visste jag inte när jag hörde den första gången i början av 90-talet, för då hade jag inte hört nåt av banden. Blev dock ögonblickligen förälskad i rösten, soundet, allt!
House of love - Crush me Ord räcker inte riktigt till för att beskriva vad House of love sätter igång inne i mig. De allena skulle kunna utgöra ett soundtrack till mitt 90-tal och än en gång sänder jag en tanke till skivaffärerna Knaster och Riffraff i Karlstad där jag hittade så mycket bra musik!
Pulp - Love is blind Pulp alltså, ännu ett band som ensamma kan utgöra bakgrunden till en film om min sorgliga existens under 90-talet. Stalltips: snöa inte in på Different class!! Separations, Intro : the gift recordings, It och His 'n' hers är faktiskt bättre!
Sleeper - Lie detector och Republica - Drop dead gorgeus får representera mitt indiejag som började rota i föräldrarnas garderober efter gamla träningsoverallsjackor, gymnastikskor och för små t-shirts från 70-talet...
...och U96 - Club bizarre och Shamen - Destination Eschaton får stå för min böjelse för att dansa till UNTZUNTZUNTZ på diverse nattklubbar och studentställen och att jag även där hittade musik som gick att lyssna på hemma.
Underworld - Born slippy passar väl delvis in i ovanstående kategori men ändå inte riktigt... Jag hade körtelfeber sommaren/hösten -96 och kommer alltid att förknippa den här låten med svullna lymfkörtlar i hela (och då menar jag HELA) kroppen, 39 graders feber i veckor och halsinfektionen Laban eftersom jag och mina vänner M och J gick och såg Trainspotting på bio när jag var som sjukast. Jag minns också den där euforin jag kände på dansgolvet när introt till låten började, hur jag stod i min egen värld och gungade fram och tillbaks i väntan på att den skulle komma igång ordentligt och jag dansade tills jag blev yr av vätskebrist.
Del I.
...fortsättning följer...
Happy to be as I was in the first place
I söndags gjorde jag inte mycket alls, lodade runt hemma som vanligt, städade lite, satt framför datorn samt förbannade det faktum att en getingkoloni byggt bo precis vid min balkong och gör det omöjligt att ha balkongdörren öppen. Igår var jag till Stadsmissionens second hand på Hälla. De artar sig riktigt bra faktiskt! Hittade en snygg svart lackväska i lite stramt 60-talsstuk, en vit blus och en väldigt stilig långrandig kjol i ljusbrunt, violett och rött. Kvällen ägnade jag åt tvätt, att låta röven gro framför datorn samt lite tv-tittande. Och idag har jag inte gjort... nånting... jo, jag har skrivit ett mastodontinlägg om musik, varav del I återfinns här nedan, och så har jag cyklat rekordsnabbt hem till mina föräldrar och vattnat blommorna, men i övrigt så... ingenting.
Och det är UNDERBART! :D
Oh, make no mistake, my friend, all of this will end I
An emotional fish - Celebrate Hörde denna låt första gången när jag lånade en LP (!) från en klasskompis på gymnasiet för att spela av. Blev kär. Sen tog det några år innan jag hittade den första skivan begagnad på Skivbörsen. När jag flyttade till Karlstad hittade jag bandets övriga skivor på Knaster och Riffraff (som faktiskt var en skivaffär, även om namnet skulle passa bättre på en strippklubb :D ), åh vad jag saknar att gå och rota efter begagnade skivor kände jag nu! Kanske dags för ett besök på Börsen snart.
The Church - Loveblind J, som jag pluggade med när jag bodde i Umeå, satte på the Church en kväll när jag var hos henne och drack te och åt scones. Eller om jag hört låten tidigare, det minns jag inte. Hur som helst minns jag att jag tänkte den kvällen att det här måste jag kolla upp! Och döm om min lycka när jag insåg att de är ett extremt produktivt band som gett ut ungefär 1000 skivor som alla är fantastiska. De har precis rätt "svart hål som kollapsar i bröstet"-känsla!
Cocteau twins - Bluebeard Jag tror det här var radiohitten från skivan Four calendar café... som jag hittade för 49 spänn på Domus musikavdelning anno 1993 eller så och därefter plågade mina föräldrar med tills jag flyttade hemifrån. Varje gång jag lyssnar på dem blir jag överraskad över hur bra de är. När jag bodde i Umeå mötte jag mitt livs andra cocteau twins-fan i K, och vi bytte glatt kassetter med avspelade skivor med varann.
Lloyd Cole & The Commotions -Forest fire Säga vad man vill om ZTV och MTV, men jag hade missat många musikfavoriter utan dem! Videon till den här låten sög in mig som en myrslokstunga nån gång 1995 och snart hade jag samlat på mig allt jag kunde komma över med snubben i fråga. Nu var det länge sen jag hade en riktig Lloyd Cole-period, men Forest fire är fortfarande en av de mest 90-talsdoftande låtar jag vet.
Edwyn Collins - A girl like you Han har gjort så mycket mer än den här låten, och som dessutom är bättre! Jag tackar Obs! Bergvik i Karlstad som hade extrapris på denna skiva en gång när jag var där, annars vete fan om jag upptäckt så mycket mer av hr Collins musikaliska talanger. Kolla förresten upp Orange Juice när du ändå håller på, det är ÄNNU bättre!
Cowboy Junkies - Sweet Jane Jag hade allvarliga planer på en kyrklig karriär i min ungdom, och som ett led i det gjorde jag ett volontärår i Svenska kyrkan efter gymnasiet. För min del innebar det att jag bodde i en minimal håla i Norrbotten och jobbade som barntimmeledare etc. I församlingshemmet hittade jag ett gäng cd-skivor som jag lånade i ett desperat försök att behålla någon sorts verklighetsförankring. Några av dem var riktigt bra; t ex Cowboy Junkies The trinity session, där den här låten finns. Lyssnade rätt mycket på dem ett tag, men plötsligt började de kännas lite för melankoliska och infekterade med country för att jag ska ha nån behållning av dem längre. Smaken förändras tydligen.
Deep forest - Bohemian ballet Deep forest innehåller verkligen alla komponenter som behövs för att jag ska gilla dem: elektroniska instrument, melankoli, sväng, en hypnotisk känsla och text på ett språk som jag inte förstår :D De har hängt med sen Sweet lullaby som kom 92 eller 93, men jag har inte köpt nåt med dem sen Comparsa som kom 1997.
...fortsättning följer...
It can play hideous tricks on the brain
Igår hade jag en ölkväll inplanerad med kollegan I sedan länge. Jag måste erkänna att efter onsdagens partaj-katharsis kändes tanken på mig själv sittande på nåt hak med en gyllne bägare framför mig igen inte jättelajbans. Dessutom mådde jag lite konstigt; jag kände mig liksom ihopskrynklad på nåt vis. Som om nån knölat ihop mig till en liten boll, låtit mig ligga i ett trångt utrymme i en vecka och sen vecklat ut mig igen. Nästan lite bakis fortfarande faktiskt. Och SÅ illa brukar det inte vara efter en vanlig festkväll att jag är bakis i dagarna två. Jag försökte intala mig att det nog bara var inbillning och hällde i mig vatten, tog en kalldusch och gick till affären för att aktivera mig lite istället för att bara sitta hemma och känna efter. Framåt eftermiddagen började jag känna mig lite mer normal och strax före fem knallade jag ner till bibblan för att hämta en reserverad bok och möta I.
Vi tänkte först gå till Bishops arms men där var det fullt på alla uteplatser så vi avancerade mot Bill&Bob istället, vars veranda var helt tom så när som på ett grabbgäng och en barnfamilj. Vajert, tänkte vi och slog oss ner. Där blev vi sittande till strax före 12 då vi gjorde ett sista försök med Bishop för en färdknäpp. Det var fortfarande fullt utomhus men vi lyckades skaka fram två pinnstolar att sitta på precis utanför toaletten - de bästa platserna alltså. Och där satt vi och svamlade tills lamporna tändes och det var dags att borda nattbussen hem.
En intressant grej hände på B&B när I var på ett utdraget muggbesök. Vi delade bord med två andra tjejer pga platsbrist. Jag satt och fipplade med min telefon, och plötsligt kom en kille fram:
"Ursäkta, men det är en sak som jag skulle vilja säga till dig..." sa han.
"Jaha, låt höra!" svarade jag, varpå han kläckte ur sig:
"Jo, jag ville bara tala om hur himla vacker du är!"
"Öh... tack, det var... kul att höra..." kväkte jag, en smula konfunderad.
Killen återvände till sitt bord, men kom fram igen efter en stund och undrade om jag inte ville komma och sätta mig hos dem. Jag avböjde vänligt och sa att jag väntade på min kompis.
Det är ju inte precis varje dag unga, stiliga män kommer fram och lovsjunger mitt utseende, så jag satt och jäste och kände mig tämligen nöjd över det hela. I lyste med sin frånvaro. Rätt som det var kom det fram en tjej från bordet där killen med oerhört god smak satt och började ösa komplimanger över min ena bordsgrannes frisyr och övriga uppenbarelse. Föremålet för hennes beundran skruvade lite på sig och sneglade på mig, och när hon gått så böjde jag mig fram och väste till bordsgrannarna att det verkar som om det var nån sorts vadslagning på G vid det där bordet...
Aldrig får man vara riktigt glad!
I praise the day that brings you pain
De flesta är ganska eniga om att denna låt är ett av hans mindre lyckade alster, men jag älskar den! Han är så inihelvete jävla förbannad och det är UNDERBART! Den där oförblommerade men ändå undertryckta vreden är så befriande och samtidigt kan jag inte låta bli att fnittra litegrann, för visst är det nåt lätt komiskt över tillbakahållen ilska? Eller så är det bara jag som tycker att det är roligt för att jag känner igen mig...
Man kan ju tycka att det är lite bajsnödigt och aningen överdrivet att skriva en låt med textrader som ”jag fröjdas åt din olycka” och ”du gör bäst i att hålla ögonen öppna, för jag ska tarej” men eftersom jag stundtals är ganska passivt aggressiv själv så njuter jag av varje textrad som pyser av ursinne mot advokater, domare och inte minst mot gamle Mike.
Den här är till alla oss som går med nävarna knutna i byxfickorna genom livet.
Legalized theft
leaves me bereft
I get it straight in the neck
(somehow expecting no less)
a court of justice
with no use for Truth
Lawyer ...liar
lawyer ...liar
you pleaded and squealed
and you think you’ve won
but Sorrow will come
to you in the end
and as sure as my words are pure
I praise the day that brings you pain
Q.C.’s obssessed with sleaze
frantic for Fame
they’re all on the game
they just use a different name
You lied
and you were believed
by a J.P. senile and vile
you pleaded and squealed
and you think you’ve won
but Sorrow will come
to you in the end
and as sure as my words are pure
I praise the day that brings you pain
so don’t close your eyes
don’t close your eyes
a man who slits throats
has time on his hands
and I’m gonna get you
so don’t close your eyes
don’t ever close your eyes
you think you’ve won
oh no
I wonder to myself; could life ever be sane again
Igår var jag tvungen att gå upp tidigt (på semestern betyder det före kl 11) och tvätta. Var lite orolig för att semesterkänslan skulle spräckas totalt av att ha en tid att passa före kl 12, men det gick förvånansvärt bra. Resten av dagen tillbringade jag med att dega omkring hemma och trivas i väntan på avfärd till samkväm hemma hos goa S. Slog på stort och tvättade håret och målade naglarna till och med.
Och GADDÄIJM!!!!! vilken fantastiskt rolig kväll det blev! Jag släpade med mig L, och S hade en bunt mycket trevliga vänninnor som likaledes var i högform. En av kvällens gäster var gråhundstiken Jaffa och tusan vilka barndomsminnen som grumlades upp till ytan på den sumpgöl som är min hjärna när jag såg henne strutta omkring med sin glada lilla rulltårtesvans och pigga, nyfikna ögon. Försökte ta en bild och skicka till mor&far, men hyndan ville inte sitta still så de undrar nog varför jag mms:ade dem en närbild på en luddfilterboll...
Vi satt på balkongen större delen av kvällen och garvade och svamlade järnet om Viktiga Saker. När klockan blev lite mer arrangerade vi ett lill lindfors-rejv i hallen där blandade småhopp var en frekvent förekommande dansrutin tillsammans med Macarena och skriksång till Anita Lindblom. Sen åkte vi ner på stan och satte oss på Pitchers veranda och svamlade vidare. Det var länge sen jag garvade så hårt, eller nej det var det inte förresten, det var väl senast i helgen hos L&E :) Men hur som helst behövs fler såna kvällar; det är bra för själen! Dock kanske inte för vissa vitala organ som t ex levern och lungorna...
But don't forget the songs that made you smile
Och igår kom jag på ett namn på en otroligt ful frisyr: kändisadvokatfrilla. Skulle lika gärna kunna heta "lismande hovreporter"-frilla, ety Johan T Lindewall knallar runt i en slik. Bilden gör den dock inte rättvisa; den visar inte de oljiga lockarna i nacken som gör att den ser ut som en korsning mellan en hockeyfrilla och ett paket bregott. Man skulle kunna invända att den är identisk med den backslick som stureplansstekarna gjort ökänd, men jag hävdar att kändisadvokatfrillan kännetecknas av en mer avancerad utväxt i nacken som är konstfullt ordnad till en sorts frisyrernas motsvarighet till knävelborren. Kanske kan man till och med dra slutsatsen att de som idag har kändisadvokatfrilla skulle ha haft knävelborrar om de levt för 100 år sen...? Hm, intressant...
För övrigt har den mjältsjuka svartalfen försvunnit tillbaks ner i den mörka sumpgölen den kom upp ifrån och stämningsläget är sålunda högre idag. Jag tillbringade eftermiddagen med min goda vän B och en kopp kaffe på Global living. Köpte oxå röda knappar till den bruna klänningen jag hittade på Myrorna i lördags och sydde på dem ikväll. Snörpte samtidigt ihop ringningen med ett resårband så midjan kom högre upp och med ett rött skärp till blev det smashing! Ska nog ha den imorrn kväll när det vankas samkväm hos fröken S.
Sen tillagade jag en indisk symfoni i tre delar till kvällsmat som blev otroligt god if I do say so myself. Potatiscurry KAN vara det godaste nånsin näst efter smörgåstårta. Lyckades också i vanlig ordning nästan bränna vid en kastrull kikärter. Jag glömmer ALLTID bort dem och får sen en hjärtattack när jag hör att det börjar fräsa på spisen av vattnet som kokar över. Inte sällan har hälften av vattnet redan kokat bort då och jag måste använda stämjärn och hammare för att få bort skummet som bränt fast på hela spisen. Att koka baljväxter för husbehov är ett hårt jobb men nån måste göra det!
There is another world, there is a better world
Jag känner mig ganska ikapp och det börjar bli lite trist faktiskt. Vad ska jag hitta på nu?
Byta lakan i sängen kanske. Eller städa badrummet eller sortera tvätt eller se vad som döljer sig ovanpå kylskåpet. Om bloggen dör efter det här inlägget så betyder det förmodligen att jag hittade en portal till ett parallelluniversum bland flottiga dammråttor och gamla kartonger där uppe och tänkte att "äh vafan, det kan ju omöjligt vara tristare där än här just nu...".
Jag kom förresten att tänka på att en orsak till att jag känner mig dystrare än en novembertisdag kanske är att jag har deppmotsvarigheten till det välkända "blir dödssjuk så fort man har semester och slappnar av litegrann"-syndromet.
För vid närmare eftertanke brukar jag alltid drabbas av weltschmerz den här tiden på året; augusti, lite halvdassigt väder, det blir mörkare på kvällarna, snart är det ett år kvar till nästa semster (jamen jaaaaaaaaaaaaaaaaa jag vet att jag är olidligt pessimistisk och tungsint men HALLÅ det är ju det som är mitt problem ju!!!) och alla andra har roligt och här sitter jag och har tråkigt.
Och lik förbannat vet jag att om nån skulle föreslå nåt kul så skulle jag genomgå en inre strid och ba: "Hm jaaaa men det ÄR ju så skönt att vara hemma och inte göra nåt särskilt... jag behöööööver ju verkligen vara ensaaaaammmennnnn..." Undrar om det går att koppla en länk till det här inlägget direkt till min hjärna så att det framträder för min inre syn så fort jag ens funderar på att hellre sitta hemma och uggla än åka och bada eller fika eller vafan.
Suck.
Jag kanske borde byta spellista också; Doves, Cure och Cocteau twins spelar INTE på rätt strängar idag.
I have two faces
Dagar som dessa äro släkt med allt hemligt gift i min själ.
I started at the top and I worked my way down
Problemet är att jag vanligtvis brukar jag tycka det är rätt skönt att leva livet i enslig slow motion, men just nu förefaller mig min tillvaro sällsynt tom och meningslös. Jag hoppas det bara är en tillfällig svacka orsakad av trötthet efter helgens utsvävningar.
Helgen var i varje fall sehr gemütlich och bjöd på en redig holmgång i torsdags, en liten shoppingrunda igår eftermiddag och en liten fest igår kväll. Min vän L och jag åt lunch på Hermans i torsdags när jag anlänt huvudstaden och tänkte sen gå i affärer en stund och avrunda med några öl på nån sunkpub. Planerna raserades av ett skyfall som gjorde att vi nätt och jämt klarade oss fram till Charles Dickens på Folkungagatan innan vi var dyngsura. Ägaren öppnade en kvart tidigare för att han tyckte så synd om oss, och detta var inledningen på en mycket blöt eftermiddag som slutade tre pubar och några whisky på L&E:s balkong senare med att vi... eh... bestämde oss för att gå och lägga oss strax före kl 22. Tur för E som skulle upp och jobba kvart i fem i fredags. Fredagen tillbringades inte oväntat i ett bakisinferno utan dess like med en massa godis och pizza framför tv:n.
Och igår åkte jag in till Söder en sväng för att frekventera diverse second handbutiker men hittade bara en mörkt lattebrun klänning på Myrorna vid Skanstull för 85 spänn. Ett facilt pris men jag måste nog piffa till den lite, sy upp den i ringningen så att midjan hamnar högre upp och byta ut knapparna till några med samma röda färg som flätmönstret i ärmarna. När jag gick upp från tunnelbanan gjorde jag det för min del obligatoriska misstaget att välja fel uppgång, fast jag gått av på den stationen tidigare. Finns det flera uppgångar så väljer jag osvikligen fel. Värsta exemplet på det var väl när jag skulle på fest hos A när hon bodde på Liljeholmen och hann halvvägs upp på Liljeholmsberget i nollgradig snålblåst innan jag fattade att hon bodde på den andra kullen. Då hade jag hälsat på henne några gånger redan och borde ha lärt mig åt vilket håll jag skulle gå men jag tror fan jag har nån förbannelse kastad över mig som gör det omöjligt att välja rätt uppgång.
På kvällen fick vi först besök av L:s mamma som åt middag med oss; en gudabenådad anrättning som E slängt ihop av diverse rotfrukter och andra grönsaker samt kikärter och couscous. Därefter drällde det in lite löst folk och alkoholintag och musikspisande vidtog. Vid 12-tiden avtågade de sista gästerna efter en väldigt trevlig kväll.
Imorse kände jag mig efter omständigheterna rätt fräsch, vilket var bra eftersom mitt tåg gick kl 13.07. Tåget var fullt till bristningsgränsen så jag tillbringade resan stående vid en dörr tillsammans med några andra trötta resenärer. Det var ofantligt varmt och jag gjorde lama försök att fläkta mig lite med min biljett men det var lika effektivt som att svalka sig med en bit toapapper i helvetet. Jag hade sett fram emot en lugn resa med en flaska mineralvatten och ett nyinköpt nummer av Bang, men borde ha fattat att det skulle bli en resa värdig gulagtransporterna eftersom det dels är turisthögsäsong och dels slutet på prideveckan.
Imorrn kommer pärona över en sväng innan de drar till Byn vars namn rimmar på synonymer till fisen och röven igen. Jag har förhandlat till mig en tur till Coop Forum för att stasha upp på lite mat så nu funderar jag på om jag ska orka räkna ut vad jag behöver och bestämma morgondagens middag nu, eller om jag kommer vara i bättre form för det imorrn förmiddag. Det lutar åt imorrn...
