ETT SORTS HADES

Idag råkade jag ut för två väldigt klassiska typer av låntagare: Den Stressade som blir sur för att jag inte sparar honom en halv minut genom att återlämna hans bok över disk istället för i automaten som var upptagen av en (1) person när han kom in och Den Hurtfriske som drar skämt om att "ja, huhuhuh, snart blir ni väl arbetslösa här nu när vi får göra allt själva" och tror att vi aldrig hört det förut. Den här gången svarade jag lite trött att jaha, och hur tror du att böckerna kommer hit till biblioteket då? Och tror du att de ställer upp sig själva när automaten gjort jobbet? Eller att den svarar på frågor om var böcker i olika ämnen finns och på hur man hittar fakta om sånt det inte finns några böcker om?

Hur som helst hade jag gärna tvingat båda att läsa det här inlägget. Inte för att de skulle fatta så mycket mer av varför jag "inte vill" återlämna böcker över disken eller varför jag inte garvar åt det jätteroliga skämtet, utan för att de troligen skulle bli svårt tristesstraumatiserade av läsningen.

Jag har förresten expanderat mitt lebensraum på jobbet. Kollegan K bytte arbetsrum och jag annekterade därför hennes plats snabbare än Hitler annekterade Österrike 1938. Eller var det Sudetenland? Anywho... den hugade läsaren kanske minns hur mitt gamla skrivbord ser ut. Nu har jag spritt ut det kontrollerade vansinnet på ännu större yta och livet känns plötsligt betydligt enklare.