ETT SORTS HADES

En sak som är intressant att fundera på är ju vad man attraheras av och varför. Nu snackar jag visuellt alltså.

Själv har jag några enkla ledstjärnor:

- det bör vara en man.

- han bör inte se ut som Ernst-Hugo Järegård, Svullo eller Bert Karlsson.

- han bör inte vara väldigt spenslig/smal.

Nu låter det som att jag är en allätare i stil med Samantha i Sex and the city, men riktigt så sjövild är jag inte. Det är bara det att de här, eh, kraven är egentligen det enda jag vet säkert att min reptilhjärna (eller var nu de nervändar sitter som gör att det blir tryck i trosan, s a s...) aldrig kompromissar med. Jag är ohyggligt heterosexuell, gillar ansikten med synliga drag (de tre herrarna ovan representerar alltså en ansiktsform som jag brukar tänka på som "en påse nötter") och stadiga kroppar.

I övrigt är variationerna oändliga på vad jag finner stiligt. Det händer dagligen att jag tänker "Nämen...! Tycker jag att DET DÄR är snyggt också, det visste jag inte!"

MEN. Jag avslöjade ju i ett tidigare inlägg min faiblesse för uniformsklädda män. Det är dock inte den enda perversion som jag är slav under. Det finns en typ av män som jag måste erkänna tilltalar mig lite extra mycket, och det är Den Grovhuggna Skogshuggartypen med Hår på Bröstet och Händer som Dasslock.

Jag har alltid tyckt att det rimmar lite illa med min könsrollsskeptiska övertygelse att tycka att Riktiga Karlar™ är så förbannat härliga att se på (för att göra saken ännu värre får de gärna se lite sådär bistert buttra ut, då jävlar...) Särskilt eftersom en anledning till att jag tycker det är att det känns trevligt att för en gångs skull framstå som en liten, eterisk älva i jämförelse istället för som en bastant bondmora med äppelkinder och germanska barnafödarhöfter. Var fan kommer de där tankarna ifrån?? Det är ju så stereotypt kvinnligt att jag bara vill skjuta mig. Jag skyller på Media och Samhället.

Eller är det kanske Staten som är boven i dramat? Det kanske på ett tidigt stadium noterades på BVC att "RED ALERT!!! Här har vi en mental hermafrodit i en liten flickas kropp!!! Nu måste vi peta in det där chippet i hennes hjärna som programmerar in en massa Kvinnliga Tankar så att hon inte får för sig att utveckla en androgyn personlighet vars identitet inte står och faller med formen på hennes könsorgan!". Taskigt för dem bara att den enda märkbara effekten av deras ansträngningar är att jag gillar män som ser ut som Scott Patterson och Jeffrey Dean Morgan. MOAHAHAHAH SUCKERS!!

Ett annat problem med denna böjelse är att jag sällan gillar personligheten som kommer med DGSMHPBOHSD-utseendet. Den brukar ofta vara obehagligt macho och stereotypt manlig, förvisso i olika grad men nästan alltid tillräckligt för att jag ska dra öronen åt mig. Nu är jag ju förvisso ingen mansslukerska direkt, men lite tråkigt är det allt att urvalet är så begränsat när det gäller just denna nisch av Män Som På Något Sätt Attraherar Mig. (jag bör väl för ordningens skull påpeka att DGSMHPBOHSD-män med starkt utvecklade machodrag nästan undantagslöst dissar mig också; det är nån sorts inbyggd skyddsmekanism hos båda parter tror jag)

Hur som helst, nu är jag nästan framme vid det jag skulle komma till. Här om dagen när jag än en gång funderade över hur det kommer sig att jag attraheras av ett sånt stereotypt manligt utseende fastän jag i regel tycker att stereotypt manliga personligheter är skitjobbiga, dryga och totalt oattraktiva så insåg jag att det faktiskt GÅR att gilla en sorts utseende och en helt annan sorts personlighet. Eller alltså, klart jag VET det, men omedvetet har jag uppenbarligen haft en föreställning om att om man gillar en viss typ så "måste" man gilla hela paketlösningen. Dvs om jag tycker Supermacho Stenåldersberra är ashet så betyder det att jag EGENTLIGEN, förutom att hångla upp honom, även  vill att han ska klubba ner mig, dra hem mig i håret och låsa fast mig vid löplinan mellan köket och sovrummet. Att jag egentligen är en garderobs-surrendered wife. 

Detta är givetvis inget annat än D Y N G A. Så grattis till mig som har gjort en sån revolutionerande insikt! I fortsättningen kan jag lugnt sukta efter håriga kroppsarbetare utan att känna det som att jag kompromissar med min feministiska övertygelse. Om det sen dyker upp en dylik som i tillägg till sina dasslockskardor dessutom har en schysst o-macho personlighet är det bara ett plus!