ETT SORTS HADES

Jahaja gôtt fôlk, jag ska be att få meddela att en antioutfit-epok har gått i graven. Ett par trotjänare har mött sitt  öde i en kall miljöbod (som Mimer bajsnödigt kallar sina sophus). Jag har sagt farväl till mina röda plyschmysbyxor från 70-talet som jag köpte på Myrorna i Umeå 1997 och som tjänat mig väl under tretton långa år.

Farväl! Jag ska för alltid minnas hur ni er aktningsvärda ålder till trots kunde missfärga en hel vittvätt ända in i det bittra slutet och hur ni kunde lindra den jävligaste av baksmällor och den hetsigaste av feberfrossor med er mjuka, fluffiga värme. Vila i frid!

(jag har köpt en hel armé av nya antioutfits. Jag vet att det är svårt att tro, men jag äger faktiskt så pass mycket fåfänga att jag nu när jag inte är ungmö längre kände ett behov av att förnya min garderob av slapparkläder litegrann. Få dock inga idéer om att det är snygga eller sexiga grejer jag köpt; det är VERKLIGEN inte så jag opererar. Det är exakt samma princip som förr fast lite mindre urtvättat och uttöjt bara.)

Jag tror att jag och den som satte rubriken på den här artikeln skulle kunna bli väldigt goda vänner.

Varannan vecka erbjuder biblioteket gratis rådgivning från en jurist.

Dam (med uppfordrande röst): Jag ska gå till den här juristen som kommer hit ikväll. Vad heter han?

Gunvald: HON HETER [VALFRITT ICKE-SVENSKT NAMN].

Dam (lite irriterat): Jaha, är det en kvinna... Och vasaru att hon hette?

Gunvald: [VALFRITT ICKE-SVENSKT NAMN]!

Dam (misstänksamt): Eh...jaha? Kan hon svenska då, den här [valfritt icke-svenskt namn]...?

Gunvald: NÄ SERRU KLART FAN VI TAR HIT NÅN JÄVLA STAFETTJURIST FRÅN NÅT JÄVLA BANANLAND SOM INTE KAN PRATA SÅ MAN FÖRSTÅR MMM PRECIIIIS DET ÄR JU SÅ VI JOBBAR PÅ DET HÄR STÄLLET!!!! HUR VORE DET OM DU FÖRSÖKTE ANVÄNDA DEN DÄR FÖRKRYMPTA BLINDTARMEN DU HAR OVANFÖR ÖGONBRYNEN I NÅN SEKUND INNAN DU ÖPPNAR KÄFTEN??? "KAN HON SVENSKA?"!!! VAIHELVETE TRORU???

Jo alltså jag läste just en väldigt intressant bok som heter Sex, kärlek och Aspergers syndrom. Jag känner mig allt mindre neurotyp för varje gång jag läser nåt om AS. Undrar om det är samma grej som när man läser om personlighetsstörningar och ba: men hm, är jag inte lite schizotyp ändå...med en släng av dystymi...?" eller om det faktiskt ligger nåt i att jag står med åtminstone ena foten i nån sorts AS-spektrum.

Anywho, det jag skulle komma till var att en av informanterna i avsnittet om AS och transsexualitet hade en väldigt bra benämning på homo- och heterosexualitet, som innebär att man inte behöver definiera sitt eget kön för att upplysa om vilket kön man dras till: androsexuell om man attraheras av män och gynosexuell om man attraheras av kvinnor. Jag ska fan börja använda det, som en hyllning till min inre, mentala hermafrodit! SÅ jävla bra på alla sätt och vis!!

(en parentetisk reflektion: det är tydligen så att när det börjar hända grejer i mitt annars tämligen enahanda liv så försvinner min bloggspiration helt... en del författare (läs: pretentiösa hanar som anser sig ha rätt att bete sig som självupptagna idioter enär de är LIDANDE KONSTNÄRER vars INSPIRATION föds ur VÅNDA och ÅNGEST och vi vanliga dödliga FÖRSTÅR INTE deras känsliga natuuuuur...) producerar ju mest och "bäst" när de mår som uppspytt bajs och för ett leverne som skulle göra Bukowski avundsjuk, alternativt vältrar sig i självtillräckliga analyser av sin omvärld och anspråksfulla upphöjelser av det egna intellektet. Motsvarigheten för mig verkar vara en lite lätt långtråkig men ändå ganska trevlig, stillastående tillvaro. Nu när det snurrar på som fan och jag dessutom är upp över öronen kär finner jag liksom inte ro att omsätta alla bisarra funderingar om oväsentliga fenomen i bloggform trots att det definitivt finns stoff till mer substantiella betraktelser än mina vanliga "jo jag har tänkt på det här med..."- och "gå upp gå till jobbet jobba jobba åka hem"-litanior. Nåväl. I kommer troligen be back. Inte för att mitt liv kommer återgå till hur det var före Herr Herrbekants uppdykande (hoppas jag!), men för att det endera dagen kommer börja klia i fingrarna igen efter att få spy ur mig allehanda trams om tillvarons små förtretlig- och märkligheter.)

Jag kom att tänka på en sak. När jag var liten fanns det åtminstone två ställen i skogspartierna runt om där jag växte upp där det ALLTID låg porrtidningar. Ja, det var faktiskt något av en favoritsysselsättning bland mig och mina vänner att gå till "porrskogen" och se om man kunde hitta några sönderrivna, vattenskadade exemplar av Lektyr eller Aktuell rapport att flukta i (jag tyckte förresten att Aktuell rapport var ett sånt bisarrt namn på en porrtidning, för den hyste ju ingen likhet med vare sig Aktuellt eller Rapport...).

Frågan som inställer sig hos en vuxen person är ju "Vem i HELVETE dumpade hela sitt porrtidningsförråd i skogen med jämna mellanrum?!?", men som barn tänkte man inte på det utan var fullt upptagen med att lära sig namnen på könsorganen (fitta och kuk) samt olika poetiska beskrivningar av t ex sexuella aktiviteter och kroppsvätskor (fittslem, kuksås och kåtjos). Det tog dock lång tid innan jag fattade vafan ollon har för plats i människors parningsbeteende.

Barn idag lär knappast behöva sitta i en råkall skogsdunge och försöka urskilja bilder och text på en trasig, uppblött tidningssida för att stilla sin nyfikenhet på mänsklig anatomi. De behöver bara klicka på Internet Explorer och KABLAM! så är de i porrskogen.