ETT SORTS HADES

Igår hade jag en ölkväll inplanerad med kollegan I sedan länge. Jag måste erkänna att efter onsdagens partaj-katharsis kändes tanken på mig själv sittande på nåt hak med en gyllne bägare framför mig igen inte jättelajbans. Dessutom mådde jag lite konstigt; jag kände mig liksom ihopskrynklad på nåt vis. Som om nån knölat ihop mig till en liten boll, låtit mig ligga i ett trångt utrymme i en vecka och sen vecklat ut mig igen. Nästan lite bakis fortfarande faktiskt. Och SÅ illa brukar det inte vara efter en vanlig festkväll att jag är bakis i dagarna två. Jag försökte intala mig att det nog bara var inbillning och hällde i mig vatten, tog en kalldusch och gick till affären för att aktivera mig lite istället för att bara sitta hemma och känna efter. Framåt eftermiddagen började jag känna mig lite mer normal och strax före fem knallade jag ner till bibblan för att hämta en reserverad bok och möta I.

Vi tänkte först gå till Bishops arms men där var det fullt på alla uteplatser så vi avancerade mot Bill&Bob istället, vars veranda var helt tom så när som på ett grabbgäng och en barnfamilj. Vajert, tänkte vi och slog oss ner. Där blev vi sittande till strax före 12 då vi gjorde ett sista försök med Bishop för en färdknäpp. Det var fortfarande fullt utomhus men vi lyckades skaka fram två pinnstolar att sitta på precis utanför toaletten - de bästa platserna alltså. Och där satt vi och svamlade tills lamporna tändes och det var dags att borda nattbussen hem.

En intressant grej hände på B&B när I var på ett utdraget muggbesök. Vi delade bord med två andra tjejer pga platsbrist. Jag satt och fipplade med min telefon, och plötsligt kom en kille fram:

"Ursäkta, men det är en sak som jag skulle vilja säga till dig..." sa han.

"Jaha, låt höra!" svarade jag, varpå han kläckte ur sig:

"Jo, jag ville bara tala om hur himla vacker du är!"

"Öh... tack, det var... kul att höra..." kväkte jag, en smula konfunderad.

Killen återvände till sitt bord, men kom fram igen efter en stund och undrade om jag inte ville komma och sätta mig hos dem. Jag avböjde vänligt och sa att jag väntade på min kompis.

Det är ju inte precis varje dag unga, stiliga män kommer fram och lovsjunger mitt utseende, så jag satt och jäste och kände mig tämligen nöjd över det hela. I lyste med sin frånvaro. Rätt som det var kom det fram en tjej från bordet där killen med oerhört god smak satt och började ösa komplimanger över min ena bordsgrannes frisyr och övriga uppenbarelse. Föremålet för hennes beundran skruvade lite på sig och sneglade på mig, och när hon gått så böjde jag mig fram och väste till bordsgrannarna att det verkar som om det var nån sorts vadslagning på G vid det där bordet...

Aldrig får man vara riktigt glad!