The death of a disco dancer
Var på bröllop i lördags. Kom hem halv fem igår morse. Har fortfarande jetlag.
Jag har också en känsla av att jag väldigt kraftfullt och väldigt många gånger under kvällen uttryckte hur mycket jag tycker om brudparet, samt att jag fann ungefär hälften av de manliga gästerna mellan 25-40 hångelbara - eller om det senare bara var en del i min inre dialog... skrämmande i vilket fall! :-S
Hur som helst känns det som att jag hamnade i ett väldigt klassiskt stadium av berusning där i princip allt utom att börja grina över oförrätter i det förflutna ingick. Allt ifrån att befrynda sig med främlingar över en mentholcigarett ("MEN GUUUUD RÖKER DU OCKSÅ MENTHOL JAMEN DÅ HAR VI SÄKERT JÄÄÄÄÄÄÄÄÄTTEMYCKET GEMENSAMT!!!") till att slutligen låta bekvämligheten vinna över fåfängan och knöla ner det besvärliga hårbandet i väskan; från att vid tolvsnåret högt deklarera att "NU BEHÖVER JAG MER SPRIT!!!" och därefter förse sig med en whisky som skulle kunna få självaste Jeltsin att vackla till att skriksjunga och hoppdansa till Haddaway och Elvis.
Och roligt var det. Men sota får man efter.
Jag har också en känsla av att jag väldigt kraftfullt och väldigt många gånger under kvällen uttryckte hur mycket jag tycker om brudparet, samt att jag fann ungefär hälften av de manliga gästerna mellan 25-40 hångelbara - eller om det senare bara var en del i min inre dialog... skrämmande i vilket fall! :-S
Hur som helst känns det som att jag hamnade i ett väldigt klassiskt stadium av berusning där i princip allt utom att börja grina över oförrätter i det förflutna ingick. Allt ifrån att befrynda sig med främlingar över en mentholcigarett ("MEN GUUUUD RÖKER DU OCKSÅ MENTHOL JAMEN DÅ HAR VI SÄKERT JÄÄÄÄÄÄÄÄÄTTEMYCKET GEMENSAMT!!!") till att slutligen låta bekvämligheten vinna över fåfängan och knöla ner det besvärliga hårbandet i väskan; från att vid tolvsnåret högt deklarera att "NU BEHÖVER JAG MER SPRIT!!!" och därefter förse sig med en whisky som skulle kunna få självaste Jeltsin att vackla till att skriksjunga och hoppdansa till Haddaway och Elvis.
Och roligt var det. Men sota får man efter.
Kommentarer
Trackback
