So much more than my heart can hold

08 - Ett ögonblick

Jag sitter i mitt diminutiva rum i det lilla kollektivet på Ålidhem. Har dragit mig tillbaka för kvällen och njuter av att vara ensam. Fönstret är öppet, tre rökelsestickor och en cigg är tända. Kanhända har jag just varit på IKSU och tränat, kanske har jag just kommit hem från jobbet på UB. Kanske är det kväll efter en dag av pluggande eller av slött gloende på högkvalitativ dag-TV.

Jag tror det är vår eller höst. Det är i varje fall fortfarande skymningsljus fastän det är ganska sent, så jag kan iaktta människorna som rör sig på bussgatan nedanför fönstret och på parkeringen vid Ålidhems centrum. Luften är hög och klar och himlen har de där färgerna som man aldrig vill ska försvinna. Som samtidigt är plågsamma, för det snör ihop sig i bröstet på mig till en hård knut av längtan efter något som jag inte vet vad det är. Det är så förbannat vackert, men det räcker liksom inte att titta på det. Jag skulle vilja kunna uppgå i det, leva de där färgerna, vila i dem jämt. Känna den där lyckan och friden jämt istället för att känna sorg över att mina ögon inte är nog för att ta in detta storslagna, underbara.

Röken som jag omsorgsfullt blåser ut genom fönstret drar in igen och blandar sig med rökelsen, slingrar sig genom mitt lilla, lilla rum och blir en tredimensionell förlängning av det hiskliga rosenmönstret på tapeten. Jag tittar ut genom fönstret igen. På andra sidan parkeringen bor Kärran och AK. Kanske är det dagen innan ännu en fredag på GK, magiska GK där de alltid spelar exakt den musik vi vill höra. Där vi alltid dansar i dionysisk extas och önskar att kvällen aldrig ska ta slut. Ja, fick jag välja en lycka som skulle vara för evigt så nog fan skulle att stå med en öl i ena näven och en cigg i andra på dansgolvet i Scharinska villan en fredag medan New Orders True faith brölar ur högtalarna kvala in på topp 5 i alla fall.

Askan börjar närma sig filtret och jag börjar bli lite darrhänt av den svala kvällsluften. Jag släcker noggrant ciggen mot teglet nedanför fönsterbrädet och slänger ut fimpen på bussgatan. Sitter kvar ett tag till och dricker solnedgången i djupa klunkar.

I detta ögonblick känns livet fullkomligt.

Fade into you / Mazzy Star

I want to hold the hand inside you
I want to take a breath thats true
I look to you and I see nothing
I look to you to see the truth
You live your life
You go in shadows
Youll come apart and youll go black
Some kind of night into your darkness
Colors your eyes with whats not there.

Fade into you
Strange you never knew
Fade into you
I think its strange you never knew

A strangers light comes on slowly
A strangers heart without a home
You put your hands into your head
And then smiles cover your heart

Fade into you
Strange you never knew
Fade into you
I think its strange you never knew

Fade into you
Strange you never knew
Fade into you
I think its strange you never knew
I think its strange you never knew

Kommentarer
Postat av: AK

Så fint! Jag sänder mina allra mest välgångsönskande hälsningar från den södra Stockholmsförorten mot dig i det kära AROS. KRAM

2010-12-09 @ 18:09:23
Postat av: Hades

Tack och bock och spegel på välgångsönskningarna! Kommer du till gamla hemorten nåt i jul? Vi MÅSTE se till att sammanstråla i så fall!! Annars får vi ses i Estocolmo nån gång!

2010-12-10 @ 08:15:48
URL: http://ettsortshades.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0