To move away from those awful times

21 - Ett annat ögonblick
 
Jag ligger på sängen och stirrar upp i taket med oseende ögon. Försöker känna efter var jag slutar men inser att jag inte längre vet. Den enorma mängd intryck som trängs inuti mitt huvud driver mig sakta till vansinne.
 
Det känns som om min bröstkorg innehåller en mikrosingularitet och min kropp befinner sig alldeles utanför dess händelsehorisont. På tillräckligt avstånd för att uppleva händelseförloppet i slow motion, men nära nog för att känna hur tomrummet äter sig närmare och närmare kroppens konturer. Den gastkramande intigheten uppslukar mig; någonstans finns en verklighet som ännu inte påverkats av den kollapsande stjärnans dragningskraft, men den är sedan länge förlorad för mig.
 
Den förlamande skräcken har två ansikten. Ett av dem är äkta och det andra är falskt. Tänk om jag kunde peka ut vilket som är det ursprungliga och studera det ingående; avtäcka alla slöjor, hamra bort alla avlagringar. Då kanske det svarta hålet i bröstet skulle upplösas. Men de är förrädiska och förgängliga; de går i varann och byter egenskaper och precis när jag tror att jag förstått är det något som ändras igen, den fasta punkten som jag trodde att jag fått tag i försvinner.
 
I detta ögonblick undrar jag hur tomhet och kaos kan existera samtidigt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0