ETT SORTS HADES

 

Ja gott folk, det tör knappast behöva påpekas att det är helt jävla störtomöjligt att välja ut ETT enda minne som liksom skulle vara det BÄSTA, summan av mitt liv, mitt JAG, min LYCKA.

 

Men något som jag ofta tänker på när jag är uppe i varv och behöver slappna av, eller när Den Mjältsjuka Svartalfen ansätter min själ med brinnande pilar av ångest och blöta potatissäckar av tungsinne är Byn vars namn rimmar på synonymer till fisen och röven.

 

Att sitta på bänken på stenbryggan en klar och varm kväll när himlen är rosa och orange och solen rinner ner över bergen vid horisonten och luften är aftonmättad av dofter; varm skog, sjö, gammal vass, nyslaget hö. Och sjön är svart och stilla och dagen sänker sig ner över den och kanske skriker en storlom längre inöver. Och jag har bränt mig lite i solen så det är skönt med den svala kvällsluften och tystnaden är som en tung sammetsfilt runt mina sinnen. Och uppe i stugan väntar saft och skorpor och korsordslösning i stearinljussken.

 

Att stå på gräsmattan utanför stugan en varm, solig dag, omgiven av blommande nyponbuskar och titta ut över lejdan och den spegelblanka sjön med bruset från bäcken i bakgrunden. Och lite längre bort pular farbror L omkring vid sin stuga och på landsvägen ser jag lantbrevbäraren komma med tidningen och jag går och hämtar den, barfota i det varma gräset och tänker att efter frukosten ska jag nog lägga mig på en filt och läsa gamla Hemmets journal och bada när värmen blir olidlig.

 

Att skura mattor nere vid bäcken en tidig förmiddag när solen gassar och det luktar såpa och gräs och bäckvatten och det är så varmt fast det är tidigt att jag kan stå i bara shorts och bh. Och vattnet är kallt och strömt och jag har svårt att hålla balansen när jag kliver ut med de blytunga mattorna för att hänga dem över stören som ligger tvärs över bäckfåran och bromsen bits och jag blir trött i armen av skurandet men det gör ingenting alls.

 

Och, icke att förglömma, nu för tiden händer det ju inte allt för sällan att jag försjunker i fina tankar på herr H förstås (ja ursäkta min okaraktäristiska grad av gullepluttighet hära, men jag är nykär för fan, nån gång måste det ju svämma över även för mig).