This is you on a pale day
Fråga: hur snabbt kan man få blodbrist egentligen??
Kunde imorse konstatera att det är dags att surfa på den röda vågen ett tag, för att använda en av alla skitlöjliga metaforer som finns för att slippa använda ordet "mens". Nämen hoppsan, nu skrev jag ju det ändå!! :-O
Anywho, i tillägg till prinskorvsfingrar, svullna, ömma bröst och extrem trötthet, som brukar vara de vanliga symtomen för min del, så noterade jag i badrumsspegeln att jag dessutom hade samma ansiktsfärg som ett postit-block. Den trevliga, gulbleka färgen accentuerades vackert av de bjärtröda prickar som veckan till ära pryder mitt ansikte.
I ett försök att muntra upp mig själv lite tänkte jag att äsch, det är säkert bara belysningen här inne och jag är faktiskt ganska trött och man ser ju aldrig särskilt smashing ut i badrumsspegeln.
Men sällan välter en boll. Det är nu objektivt fastslaget att jag ser extra jävlig ut idag.
Bevis A: Anlände till jobbet. Hoppade förskräckt till när jag passerade en spegel och där skymtade något som var väldigt likt Edward Munchs målning Skriet. Den uppmärksamme läsaren fattar givetvis direkt att det var mig själv jag såg, and it wasn't pretty för att uttrycka sig milt. Jag ser alltså inte bara ut som kriget i taskig belysning utan även i dagsljus.
Bevis B: Skulle gå och hämta min kollega I för ett möte. Kliver in i hennes rum och börjar oförtrutet svamla som vanligt, men upptäcker efter ett tag att hon inte lyssnar utan oroligt skärskådar mig. Jag tystnar förvirrat, och då säger hon: "Men... vad blek du ser ut!! Mår du dåligt??" Jag : "Eh... nej... jag har mens..."
Jag måste ju verkligen se helt anemisk ut. Kanske skulle ta och undersöka om jag har några märkliga, runda sår med några millimeters mellanrum nånstans på kroppen.
(FAAAN nu lyckades jag skrämma upp mig själv så att jag inte kommer kunna sova med lampan släckt inatt!!! Att jag aldrig lär mig!!!)
Kunde imorse konstatera att det är dags att surfa på den röda vågen ett tag, för att använda en av alla skitlöjliga metaforer som finns för att slippa använda ordet "mens". Nämen hoppsan, nu skrev jag ju det ändå!! :-O
Anywho, i tillägg till prinskorvsfingrar, svullna, ömma bröst och extrem trötthet, som brukar vara de vanliga symtomen för min del, så noterade jag i badrumsspegeln att jag dessutom hade samma ansiktsfärg som ett postit-block. Den trevliga, gulbleka färgen accentuerades vackert av de bjärtröda prickar som veckan till ära pryder mitt ansikte.
I ett försök att muntra upp mig själv lite tänkte jag att äsch, det är säkert bara belysningen här inne och jag är faktiskt ganska trött och man ser ju aldrig särskilt smashing ut i badrumsspegeln.
Men sällan välter en boll. Det är nu objektivt fastslaget att jag ser extra jävlig ut idag.
Bevis A: Anlände till jobbet. Hoppade förskräckt till när jag passerade en spegel och där skymtade något som var väldigt likt Edward Munchs målning Skriet. Den uppmärksamme läsaren fattar givetvis direkt att det var mig själv jag såg, and it wasn't pretty för att uttrycka sig milt. Jag ser alltså inte bara ut som kriget i taskig belysning utan även i dagsljus.
Bevis B: Skulle gå och hämta min kollega I för ett möte. Kliver in i hennes rum och börjar oförtrutet svamla som vanligt, men upptäcker efter ett tag att hon inte lyssnar utan oroligt skärskådar mig. Jag tystnar förvirrat, och då säger hon: "Men... vad blek du ser ut!! Mår du dåligt??" Jag : "Eh... nej... jag har mens..."
Jag måste ju verkligen se helt anemisk ut. Kanske skulle ta och undersöka om jag har några märkliga, runda sår med några millimeters mellanrum nånstans på kroppen.
(FAAAN nu lyckades jag skrämma upp mig själv så att jag inte kommer kunna sova med lampan släckt inatt!!! Att jag aldrig lär mig!!!)
Kommentarer
Trackback
