ETT SORTS HADES

Imorse drömde jag en mardröm som avslutades med att jag vaknade och insåg att jag fått en stroke. I drömmen alltså. Jag låg paralyserad i sängen och utstötte sexiga zombiestön som ingen hörde. I vilket fall, när jag vaknat på riktigt och konstaterat att jag med all sannolikhet utstött zombiestön även IRL (läderaktig tunga och stela, torra läppar får väl anses som bevis nog ) så låg jag och begrundade min dröm-misär en stund. Då fick jag en briljant idé.

Så här va: om en bor ensam och dessutom inte för något sprudlande umgängesliv utan liksom gillar sin prajvacy då va så kan en (jag) ju nu och då bli lite nojig över att typ sätta nåt i halsen, få en hjärtattack eller liknande och sen ligga och lida och dö i några dagar innan nån börjar sakna en. MEN om en då hade ett litet larm som skickar en signal till SOS alarm om en inte rör sig på, pja, säg en kvart så skulle en ju kanske klara sig från några livshotande tillstånd i alla fall. Sen skulle en givetvis sätta larmet i stand by-läge när en t ex sover, tar ett bad eller sitter och tomglor så att inte staten skulle behöva bekosta allt för många utryckningar till fullt friska människor som bara sitter still och funderar över sitt korsord.

Jag är dock fullt medveten om att detta larm enbart funkar på oss som aldrig somnar om vi inte planerat det (och knappt ens då).