ETT SORTS HADES

(en parentetisk reflektion: det är tydligen så att när det börjar hända grejer i mitt annars tämligen enahanda liv så försvinner min bloggspiration helt... en del författare (läs: pretentiösa hanar som anser sig ha rätt att bete sig som självupptagna idioter enär de är LIDANDE KONSTNÄRER vars INSPIRATION föds ur VÅNDA och ÅNGEST och vi vanliga dödliga FÖRSTÅR INTE deras känsliga natuuuuur...) producerar ju mest och "bäst" när de mår som uppspytt bajs och för ett leverne som skulle göra Bukowski avundsjuk, alternativt vältrar sig i självtillräckliga analyser av sin omvärld och anspråksfulla upphöjelser av det egna intellektet. Motsvarigheten för mig verkar vara en lite lätt långtråkig men ändå ganska trevlig, stillastående tillvaro. Nu när det snurrar på som fan och jag dessutom är upp över öronen kär finner jag liksom inte ro att omsätta alla bisarra funderingar om oväsentliga fenomen i bloggform trots att det definitivt finns stoff till mer substantiella betraktelser än mina vanliga "jo jag har tänkt på det här med..."- och "gå upp gå till jobbet jobba jobba åka hem"-litanior. Nåväl. I kommer troligen be back. Inte för att mitt liv kommer återgå till hur det var före Herr Herrbekants uppdykande (hoppas jag!), men för att det endera dagen kommer börja klia i fingrarna igen efter att få spy ur mig allehanda trams om tillvarons små förtretlig- och märkligheter.)