Roy is a star, and I am a satellite (but that's alright)

Fan alltså, man är inte pigg när man legat hemma i 3 dagar. Kände mig lite darrbent när jag gick till jobbet imorse och värre blev det när jag kom fram och Dagen Från Stresshelvetet tog vid. Hade dock ett lyckat möte om västmanlandssamlingens skönlitteraturhylla med kollegorna A och L innan jag drog hem vid 16.20 efter 35 minuters övertid (arbetstiden slutar nämligen 15.45 dagen före röd dag - jubel och fanfarer!!).

Jag hann i varje fall med att hoppa in på ett extrapass på eftermiddagen då ännu en av oss blivit sjuk. Det har verkligen varit manfallet Börje på jobbet den här veckan (semestrar + sjukdomar) och jag hade aningen dåligt samvete för att jag inte gick dit igår, men jag hade INTE pallat. Det var i vilket fall riktigt kul trots att jag kände mig lite mjörsken. Brukar oftast tycka det är kul att sitta i disken när jag inte gjort det på ett tag. Kanske för att jag hinner återhämta mig då... Lika bra att njuta av det, med tanke på hur schemat för maj och juni ser ut. Det är lite internal affairs som ligger bakom som jag inte tänker jiddra om här, men ungefär 75% av den stress jag känner just nu beror av olika orsaker på det.

OCH!!! Vem kom insläntrandes under mitt pass om inte mitt sukt-objekt numero Uno (hädanefter kallad Uno), som jag inte sett på trehundra år!! Uno, denne exemplariske besökare, som aldrig klagar på att internet (nu menar jag alltså inte internet som "bibliotekets internetuppkoppling" utan internet som "det världsomspännande nätet av webbplatser") är konstigt, kräver att vi ska hjälpa honom att beställa teaterbiljetter eller blir förbannad för att man måste köpa ett kopieringskort även om man bara vill kopiera EN (1!!!) sida. Nej, han bara glider in, gör det han ska och glider ut igen. Alltmedan han är alldeles överjävligt stilig.

Dessvärre tror jag att jag har skrämt bort honom med min beundran. Själv tycker jag förstås att jag är jättediskret, men jag inser ju att man bara kan kasta ett visst antal trånande blickar innan det blir uppenbart att det är nåt i görningen. Nu undrar förstås vän av ordning varför jag inte gjort nåt åt denna trånad utan bara passivt går och viftar med ögonfransarna åt vederbörandes håll och är det verkligen i linje med att du kallar dig feminist va, va, va, jag trodde minsann att... och yada yada. På den dumma frågan svarar jag avsnoppande:

a) men det fattar du väl att kommunaltjänstekvinnor kan inte hur som helst börja lägga in stötar på intet ont anande biblioteksbesökare. Skulle det komma ut att även vi har libidos så skulle besöksstatistiken sjunka så drastiskt att vi skulle få slå igen butiken innan budgetårets slut.

b) hört talas om ett HOBBYPROJEKT, pucko?? Nåt som LÄTTAR UPP i den annars ganska ENAHANDA VARDAGEN??? Nähä nämen precis, jag tänkte väl det, för du är alldeles för upptagen med att vara en IDIOT.

Nåväl, idag var jag SÅ nära att få prata med honom, vilket aldrig händer eftersom han aldrig behöver fråga om något, men naturligtvis kom en av våra mer otrevliga stammisar fram just då och ville gapa om nåt helt oväsentligt, så min kollega fick (det för honom mindre intressanta) nöjet att betjäna Uno. Tur för Otrevliga Stammisen att jag inte hade min nyslipade spikklubba bakom disken, för annars hade det bjuckats på ett blodbad som inte stått Stockholms efter.

På lunchen skred jag förbi musikavdelningen och spanade in utbudet av nya skivor. Jag har en urvalsmetod när det gäller band jag inte känner till som kräver sin kvinna; antingen väljer jag efter omslag eller efter bandnamn/låttitlar och det funkar rätt bra för det mesta. Jag har rätt bra näsa för vilka omslag som signalerar electronica/house och indie nu för tiden. Idag var det dock rätt dåligt med klockrena omslag så jag gick rätt mycket på låttitlar vilket jag faktiskt tycker är svårare. Ska bli spännande att se om det blev några napp.

Jag har sällan problem med att vara en tvärhand hög, men strax innan jag skulle gå hem inträffade en av få saker som får mig att önska att jag antingen hade långa aparmar eller vore 2 dm längre. Satt på muggen och hade precis börjat göra det jag skulle (LUGN, alla "olalala, jag vill inte höra om att folk bajsar!!!"-fobiker, jag kissade bara) när jag insåg att pappret var slut och de nya rullarna hängde utom räckhåll i en påse högt upp på väggen. Det löste sig hur som helst. Man har väl stark bäckenbottenmuskulatur och kalciumstinna lårmuskler.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0