And if you ever need self-validation just meet me in the alley by the railway-station
Om knappt 2 veckor går jag på semester, men min hjärna har dessvärre redan åkt på charter och röjer järnet på Mallis. Jag vet inte vem som installerade autopiloten i min reptilhjärna men vederbörande gjorde ett jävla bra jobb, för det är nog inte så många som märker att jag är en levande död.
I helgen var det däremot fara värt att limbiska systemet skulle ta över showen då jag på väg ut från B&B råkade på en herre som ungefär vid den här tiden förra året la in en rätt avancerad stöt på mig. Då rådissade jag honom, kan man väl säga, av lika delar förvåning och skepsis. Inte för att det var nåt fel på honom direkt, men jag blev en smula överväldigad och tog därför den feges utväg och smet hem innan vi hann byta nummer etc. I lördags var jag dock i det tillstånd av trånsjuk berusning då jag plötsligt tyckte att det vore en jättebra idé att hångla upp honom. Lyckligtvis satte mitt alter ego Den Inverterade Slampan, som ofta dyker upp när jag blir full, käppar i hjulet. Jag har grämt mig fruktat över denna superkraft genom åren, men egentligen borde jag bjuda henne på middag som tack för att hon med största sannolikhet har räddat mig från mängder av skitjobbiga situationer.
Innan mitt hormonella alkojag hann reagera såg sålunda min inre, nyktra sippfröken till att göra mig omöjlig genom att på ett ytterst fånigt vis förkunna att jag var väldigt pirum och därefter vända på klacken och marschera ut. Tur det, för jag hade nog dött av bakisångest om jag med berusad självsäkerhet hade gjort en framstöt och mötts av kalla handen. Vilket förmodligen hade blivit resultatet, eftersom jag antar att killen har självbevarelsedrift och inte tycker det är charmigt med damer som först är fjära som en grönländsk vårbris och sen när det passar kastar sig i armarna på honom. Ett år senare dessutom. Bara "Hörredu... jahartänkt på dedär du sa... förut... du... å nu känner jag såhär va att jag tycker du verkar rätt schysst ändå..." Argh, jag ryser av pinsamhet av blotta tanken.
Sen vinglade vi ner till centralen för att kliva på våra bussar, och jag tjatade sönder öronen på mina dryckesfränder L & Å om hur dum i huvet jag var som gick därifrån och hur dum i huvet jag är som alltid sumpar alla chanser till hångel. Nu måste jag säga till mitt försvar att jag inte var ensam om att vara en smula överförfriskad, så jag tror inte L & Å led alltför mycket av mitt svammel. Vi hade en riktigt, riktigt kul kväll som började på min balkong där vi högljutt diskuterade en hel massa grejer som jag nu i efterhand egentligen inte alls vill att mina grannar ska veta om mig. Förutom alla intima detaljer tror jag dessutom vi täckte det mesta från mänsklighetens motbjudande natur till äldrevården innan vi tog bussen ner på stan vid elvatiden och fortsatte våra djuplodande analyser av tillvaron i allmänhet och relationer i synnerhet inne på ett stekhett Bill&Bob.
Och igår vaknade jag kl 11.22 och kunde konstatera att det var en bra strategi att hälla i sig dubbelt så mycket vatten som alkohol, men min osedvanliga pigghet till trots tillbringade jag dagen på balkongen under mitt stiliga parasoll iförd en ANTI-OUTFIT.
Klänning: Indiska 2004.
Spetsshorts: Indiska 1993.
I helgen var det däremot fara värt att limbiska systemet skulle ta över showen då jag på väg ut från B&B råkade på en herre som ungefär vid den här tiden förra året la in en rätt avancerad stöt på mig. Då rådissade jag honom, kan man väl säga, av lika delar förvåning och skepsis. Inte för att det var nåt fel på honom direkt, men jag blev en smula överväldigad och tog därför den feges utväg och smet hem innan vi hann byta nummer etc. I lördags var jag dock i det tillstånd av trånsjuk berusning då jag plötsligt tyckte att det vore en jättebra idé att hångla upp honom. Lyckligtvis satte mitt alter ego Den Inverterade Slampan, som ofta dyker upp när jag blir full, käppar i hjulet. Jag har grämt mig fruktat över denna superkraft genom åren, men egentligen borde jag bjuda henne på middag som tack för att hon med största sannolikhet har räddat mig från mängder av skitjobbiga situationer.
Innan mitt hormonella alkojag hann reagera såg sålunda min inre, nyktra sippfröken till att göra mig omöjlig genom att på ett ytterst fånigt vis förkunna att jag var väldigt pirum och därefter vända på klacken och marschera ut. Tur det, för jag hade nog dött av bakisångest om jag med berusad självsäkerhet hade gjort en framstöt och mötts av kalla handen. Vilket förmodligen hade blivit resultatet, eftersom jag antar att killen har självbevarelsedrift och inte tycker det är charmigt med damer som först är fjära som en grönländsk vårbris och sen när det passar kastar sig i armarna på honom. Ett år senare dessutom. Bara "Hörredu... jahartänkt på dedär du sa... förut... du... å nu känner jag såhär va att jag tycker du verkar rätt schysst ändå..." Argh, jag ryser av pinsamhet av blotta tanken.
Sen vinglade vi ner till centralen för att kliva på våra bussar, och jag tjatade sönder öronen på mina dryckesfränder L & Å om hur dum i huvet jag var som gick därifrån och hur dum i huvet jag är som alltid sumpar alla chanser till hångel. Nu måste jag säga till mitt försvar att jag inte var ensam om att vara en smula överförfriskad, så jag tror inte L & Å led alltför mycket av mitt svammel. Vi hade en riktigt, riktigt kul kväll som började på min balkong där vi högljutt diskuterade en hel massa grejer som jag nu i efterhand egentligen inte alls vill att mina grannar ska veta om mig. Förutom alla intima detaljer tror jag dessutom vi täckte det mesta från mänsklighetens motbjudande natur till äldrevården innan vi tog bussen ner på stan vid elvatiden och fortsatte våra djuplodande analyser av tillvaron i allmänhet och relationer i synnerhet inne på ett stekhett Bill&Bob.
Och igår vaknade jag kl 11.22 och kunde konstatera att det var en bra strategi att hälla i sig dubbelt så mycket vatten som alkohol, men min osedvanliga pigghet till trots tillbringade jag dagen på balkongen under mitt stiliga parasoll iförd en ANTI-OUTFIT.
Klänning: Indiska 2004.
Spetsshorts: Indiska 1993.
Kommentarer
Postat av: Åsa
Vi hade knappast några invändningar mot något vid det laget. :) De tog slut med sista ölen skulle jag tro.
Trackback
