But there is nothing I can do to make you mine
Dagen började strålande redan igår kväll med att jag inte kunde somna, utan låg och vred mig medan hjärnan gick på högvarv trots att jag var så trött att jag nästan grinade (visst ÄR det synd om mig...???). Sålunda var det omöjligt att vakna när klockan ringde imorse. Efter ett moget övervägande som tog ca en nanosekund somnade jag om och låg och trynade en stund till. Tur att jag inte hade nåt morgonmöte idag, för då hade jag fått utstå den skam och nesa som det innebär att komma en halvtimme försent.
Vid halv tiofikat välte kollegan P ut en mugg kaffe med mjölk på mig, så jag har lallat runt och luktat ICA-rosteriet hela dagen. Förvisso en ganska angenäm lukt men inte när den kommer från ens egna, halvfuktiga brallor. Tyckte dock att besökarna var ovanligt vänliga och glada när jag hade pass idag, vilket kanske beror på den känsla av välbefinnande kaffedoft sprider... Och med tanke på hur ini helvete olidligt varmt vi har det på jobbet så känns ju varje lukt som kan hjälpa till att kamouflera odören av svettig bibliotekspersonal välkommen.
Vi har förresten upptäckt en (av ca 348 olika samverkande faktorer om man ska tro fastighetsskötaren...) orsak till varför fackbibliotekets klimat inte står Amazonas efter. Nån... ehrm... mindre begåvad biblioteksbesökare som tycker att ventilationen låter för högt har satt i system att skruva ner reglagen för luftinsläpp på noll. Nån annan med samma intellektuella begränsning har upptäckt att det finns termostater lite här och var i lokalen som är väldigt roliga att fingra på. Alltså: termostater på max + ventilation på noll = jävligt lokal växthuseffekt. Det var en rätt lugn eftermiddag, men jag kände mig ändå som utskitet äppelmos när passet var över eftersom hjärnan blir som en tvättsvamp av värmen och kvalmigheten.
(Kom nyss in från en promenad med kollegan L. Hon är övertygad om att puckona mixtrar med ventilationen för att de vill se personalen i bikini. Jag är skeptisk.)
Hittade en kinesisk språkkurs på min katalogiseringshylla som jag varit ner och härjat med inköpsavdelningen om. En smula pinsamt eftersom jag bestämt hävdade att jag minsann inte hade fått upp nån sån kurs till mig. När ska jag lära mig att den enda gången jag kan hävda något säkert är när jag har bevis i handen?? Allt annat som jag gör eller inte gör glömmer jag ju bort så fort jag lagt ifrån mig pappret/boken/skickat mejlet/whatever.
Drabbades av "Kung i baren"-syndromet eftersom jag fick lön idag och tog en sväng på stan efter jobbet. Hittade dock inget, trots att jag provade klänningar på Flash, Esprit och en skitdyr butik i Punkt vars namn jag aldrig kunnat och nu spelar det ingen roll längre eftersom de ska slå igen. Kunde konstatera att jag har för små bröst och för stor röv för att såna där strikta Jackie O-klänningar som jag börjat sukta efter ska passa på mig. Alla jag provade idag satt nämligen som ålskinn över rumpan och var alldeles för stora upptill. Verkligen smickrande för figuren så att säga dårå. Och jag är ju definitivt inte den mest päronformade av kvinnor, jag har nog rätt normala proportioner skulle jag vilja påstå. Förutom dvärgväxten då, som alltid ställer till problem när man ska prova klänningar. Midjan hamnar alltid i höfthöjd, vilket gör att överdelen sitter som en säck eller att jag ser helt bisarr ut eftersom klänningen sitter åt mest där jag är som bredast.
MEN det jag skulle komma till är att jag har ett hett tips till alla damer som förstorat brösten och nu tycker att det är svårt att hitta kläder som passar på skitsmala kroppar med G-kupor. Satsa på fodralklänningar, för de verkar vara tillverkade för kvinnor med 120 i bystmått och 80 i stussmått. Eller för kvinnor med abnormt bred rygg/stor bröstkorg.
Vid halv tiofikat välte kollegan P ut en mugg kaffe med mjölk på mig, så jag har lallat runt och luktat ICA-rosteriet hela dagen. Förvisso en ganska angenäm lukt men inte när den kommer från ens egna, halvfuktiga brallor. Tyckte dock att besökarna var ovanligt vänliga och glada när jag hade pass idag, vilket kanske beror på den känsla av välbefinnande kaffedoft sprider... Och med tanke på hur ini helvete olidligt varmt vi har det på jobbet så känns ju varje lukt som kan hjälpa till att kamouflera odören av svettig bibliotekspersonal välkommen.
Vi har förresten upptäckt en (av ca 348 olika samverkande faktorer om man ska tro fastighetsskötaren...) orsak till varför fackbibliotekets klimat inte står Amazonas efter. Nån... ehrm... mindre begåvad biblioteksbesökare som tycker att ventilationen låter för högt har satt i system att skruva ner reglagen för luftinsläpp på noll. Nån annan med samma intellektuella begränsning har upptäckt att det finns termostater lite här och var i lokalen som är väldigt roliga att fingra på. Alltså: termostater på max + ventilation på noll = jävligt lokal växthuseffekt. Det var en rätt lugn eftermiddag, men jag kände mig ändå som utskitet äppelmos när passet var över eftersom hjärnan blir som en tvättsvamp av värmen och kvalmigheten.
(Kom nyss in från en promenad med kollegan L. Hon är övertygad om att puckona mixtrar med ventilationen för att de vill se personalen i bikini. Jag är skeptisk.)
Hittade en kinesisk språkkurs på min katalogiseringshylla som jag varit ner och härjat med inköpsavdelningen om. En smula pinsamt eftersom jag bestämt hävdade att jag minsann inte hade fått upp nån sån kurs till mig. När ska jag lära mig att den enda gången jag kan hävda något säkert är när jag har bevis i handen?? Allt annat som jag gör eller inte gör glömmer jag ju bort så fort jag lagt ifrån mig pappret/boken/skickat mejlet/whatever.
Drabbades av "Kung i baren"-syndromet eftersom jag fick lön idag och tog en sväng på stan efter jobbet. Hittade dock inget, trots att jag provade klänningar på Flash, Esprit och en skitdyr butik i Punkt vars namn jag aldrig kunnat och nu spelar det ingen roll längre eftersom de ska slå igen. Kunde konstatera att jag har för små bröst och för stor röv för att såna där strikta Jackie O-klänningar som jag börjat sukta efter ska passa på mig. Alla jag provade idag satt nämligen som ålskinn över rumpan och var alldeles för stora upptill. Verkligen smickrande för figuren så att säga dårå. Och jag är ju definitivt inte den mest päronformade av kvinnor, jag har nog rätt normala proportioner skulle jag vilja påstå. Förutom dvärgväxten då, som alltid ställer till problem när man ska prova klänningar. Midjan hamnar alltid i höfthöjd, vilket gör att överdelen sitter som en säck eller att jag ser helt bisarr ut eftersom klänningen sitter åt mest där jag är som bredast.
MEN det jag skulle komma till är att jag har ett hett tips till alla damer som förstorat brösten och nu tycker att det är svårt att hitta kläder som passar på skitsmala kroppar med G-kupor. Satsa på fodralklänningar, för de verkar vara tillverkade för kvinnor med 120 i bystmått och 80 i stussmått. Eller för kvinnor med abnormt bred rygg/stor bröstkorg.
Kommentarer
Trackback
