13. Anything worth doing is worth doing for money.

Denna semester har varit den slappaste i mannaminne, men av nån anledning känner jag mig ändå inte redo för att börja jobba på måndag. Det är en ytterst frustrerande känsla kan jag meddela, för det betyder ju att jag inte alls bara är jävligt slut och behöver vara ledig ett tag, utan måste hitta nån annan lösning på problemet.
 
Jag kanske faktiskt behöver nån sorts "förändring för förändringens egen skull"!!! Detta är en mycket ovan känsla eftersom min bild av mig själv är nån som kan göra samma sak i i evigheters evighet amen tills den feta tanten sjunger, fan kommer och löser av mig och korna kommer hem och inte blir det minsta rastlös och uttråkad utan bara tycker det är fett skönt att livet går sin gilla gång och kantas av välkända rutiner. Men å andra sidan har jag ju aldrig gjort nåt annat lika länge som det jag gör nu heller, så jag har väl aldrig nått vägs ände tidigare eftersom yttre omständigheter sett till att jag tvingats till förändring oavsett om jag velat eller ej.
 
På tal om slapp så har jag drabbats av en märklig lust att röra på mig. Också detta en ytterst ovan känsla. Jag tror jag börjar komma närmare och närmare den punkt där skräcken för att kroppen ska säcka ihop totalt driver mig till att börja motionera utan att det känns som om jag begår kraftigt övervåld mot mig själv och min livskvalitet. Jag saknar verkligen helt och hållet förmågan att tvinga mig till nåt jag tycker är det minsta trist och dessutom inte kan se verkningen av DIREKT. Jag måste ha hoppat över nåt utvecklingsstadium i tvåårsåldern eller när det nu är man börjar förstå konceptet "fördröjd behovstillfredsställelse".
 
För att illustrera vad jag menar med att kroppen kan säcka ihop så kommer här dagens anti-outfit, där det ser ut som att jag inte har några bröst trots att jag faktiskt har BH på mig. Huvudattraktionen med denna bild är dock den hemgjorda mc hammer-byxan. Jag hade fan glömt bort hur otroligt skönt det är att knyta sarongen på det sättet, och betydligt mer praktiskt än att sno den runt midjan som en kjol också eftersom den inte ramlar av så fort man rör på sig.
 
Hammertime!
 
Tröja: Cubus. Typ...2007 kanske...?
Sarong: Samma som här.
 
För protokollet kan jag meddela att jag ALDRIG visar mig för folk utan BH. Detta kanske verkar en smula ologiskt eftersom det finns en hel massa andra grejer jag inte gör som anses ingå i "sånt man liksom bara gör när man anser sig vara kvinna"-paketet. Jag rakar inte kroppsdelar. Jag sminkar mig aldrig till vardags. Jag slutade försöka lära mig gå i högklackat när jag insåg
 
a) att ev. vinst i snygghet inte vägs upp av hur jävla obekväm jag känner mig
 
b) hur demolerade mina fötter blir
 
c) hur ini helvete absurt det är att alla tortyrredskapsliknande klädespersedlar till ca 90% är kvinnligt kodade.
 
MEN att bränna MIN EGEN bysthållare är nåt jag ALDRIG kommer göra, även om jag är på rent symboliskt. Att gå oduschad till ICA i fläckiga mysbrallor och se ut som uppspytt bajs i ansiktet - nemas problemas. Gå ner till tvättstugan utan BH - aldrig på ti'n!! Att inte ha BH är i princip = att vara naken tycker jag. Jag skulle lika gärna kunna gå utan tröja och flasha damerna för omvärlden. Det syns ju liksom hur jag ser ut på ett mycket obehagligt sätt utan detta skyddande pansar, och lite prajvacy måste ju en människa få ha för fan även om behovet är skapat.
 
Undrar varför jag känner behovet att avsluta varje inlägg på ett vettigt (och gärna jävligt fyndigt) sätt istället för att bara sluta skriva när jag inte ids längre. Det är ju inte som att det är ett brev eller nåt annat som på nåt sätt måste ha nån stringens.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0