Others sang your life but now's your chance to shine XXI

Dag 21 - en låt som du lyssnar på när du är lycklig

Jag väljer sällan eller aldrig musik utifrån starka känslor som lycka eller ilska. Inte specifikt så att jag tänker "jädrar vad glad jag är, nu blir det minsann lite Fat boy Slim hära!" i alla fall. Men det är klart att sinnesstämningen påverkar litegrann vilken musik jag lyssnar på. Jag sätter ju exempelvis inte på Basement jaxx om jag är helt jävla slutkörd och vill varva ner, ej heller bränner jag av Leonard Cohen när jag känner mig uppåt och energisk och vill ha lite draghjälp. Men större delen av all musik jag gillar gör mig faktiskt harmonisk eller väl till mods på nåt sätt och jag kan inte komma på nån särskild låt som jag lyssnar på för att förstärka en redan existerande känsla av lycka och harmoni.

Däremot finns det musik som jag bara klarar av att lyssna på när jag känner mig hyfsat stabil och nöjd med tillvaron och det är all musik som gör mig det minsta vemodig. När jag känner mig tungsint och melankolisk behöver jag nämligen inte den minsta hjälp att sjunka ännu djupare ner i kvicksanden, så då undviker jag saktmodig och vemodsdoftande musik som t ex Mercury rev, Tindersticks och Mazzy star. Är det riktigt illa så pallar jag inte ens med Doves, Lloyd Cole eller Tanita Tikaram.

Under ett antal år kunde jag inte alls lyssna på den här typen av musik, och det var faktiskt riktigt jobbigt. När jag äntligen började hasa mig upp ur gropen var bland det första jag gjorde en spellista som jag döpte till "Svårmod", och med på den listan finns förutom ovanstående bland annat Badly drawn boy, Editors, Interpol, Strip music, Postal service, Hope Sandoval & Warm inventions, Death cab for cutie, Belle & Sebastian, JJ72, Weeping willows, Guy Chadwick och Jay-Jay Johanson. Där samlade jag allt sånt som jag inte klarat av att lyssna på eftersom det förstärkte känslan av att jag hade en mikrosingularitet i bröstkorgen till olidlighet. Och det var SÅ skönt att kunna njuta av Mazzy star och Cocteau twins igen!!

Och låten som får representera all musik som jag bara kan lyssna på när jag är i harmoni med tillvaron är Doves - There goes the fear.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0