All the things that you love, all the things that you loathe
Ibland är det bäst att inte gräva i saker... Fick en textrad på hjärnan i förmiddags. Jag höll på att bli vansinnig eftersom jag inte kunde komma på från vilken låt raden kom men var säker på att det var nån lökig eurodiscohit från mitten av 90-talet som man blev fylleindoktrinerad av när man sprang på krogen och plötsligt insåg att man kunde hela texten till fast man inte direkt lyssnade på den typen av musik hemma. Inte för att det är särskilt svårt att lära sig texten till en låt som innehåller sammanlagt 15 olika ord, men ändå.
Anywho, jag grubblade järnet på vilken låtjävel det var som likt tinnitusen från helvetet upprepade orden "straight from the temple of doom" i en evighetsslinga och till slut kom det. Det är från låten Freestyler med det finska kvalitetsbandet Bomfunk MC's (tinnitusen kom dock inte ihåg orden exakt rätt, det var därför jag inte hittade nåt när jag googlade). Inte riktigt så cheezy som jag hade trott, men det är illa ändå eftersom jag faktiskt gillade den här skivan på riktigt och t o m äger den. Vafan, det svänger ju, och bara det svänger kan jag förlåta mycket i musikväg...
(drygt 1.40 in i videon kan den som ids förresten se Pagen Från Himlen som jag suktat efter i hela mitt liv, och försökt ha ett par gånger men aldrig orkat underhålla... Det är så jävla snyggt med sån där rakt avklippt page och spikrak lugg, men eftersom mitt hår lever sitt eget liv, jag avskyr att använda sprej och skit och håret får ta max 5 minuter att få i anständigt skick på morgonen så är det tyvärr omöjligt för mig att ha en sån frisyr)
... men när jag läste texten till låten fick jag uppleva baksidan av att vara primärt intresserad av själva musiken i musik (jamen du fattar hur jag menar...) istället för texterna. Då och då upptäcker man att man dyrkar en låt som har en så pinsamt kass text att det är plågsamt att ens tänka på den. Så länge jag inte har läst texten skiter jag ju i det eftersom jag inte hör den, men har jag en gång blivit uppmärksammad på en påträngande dålig text är det omöjligt att glömma bort den. Och nu kommer jag aldrig mer kunna digga loss till Freestyler utan att vrida mig i skamspasmer över textrader som Yeaah, straight from the top of my dome as I rock, rock, rock, rock, rock the microphone eller yeah, we come scandalous so who tha fuck is alice, is she from Buckingham palace?
Tomas Ledin, kom tillbaka! Allt är förlåtet!
