ETT SORTS HADES

Imorse väcktes jag av att Ivan Boring ringde.

Jag blev rätt förvånad, för jag visste inte att han jobbar på Egmont Kärnan. Jag vet inte om mitt måttliga intresse för hans ärende lyste igenom min morgonspruckna röst, för han verkade påtagligt nervös under hela samtalet.

"Jaaa... eh... jag ser ju här att du prenumererar på vår tidning Fantomen. Det... eh.. kanske är en gammal favorit som... öh... hänger med sen gammalt...?"

"Jo, det stämmer."

"Jaa... jo, erhm, alltså... det kanske kan finnas intresse för... ehm... vi har alltså ett litet... eh... sommarerbjudande här på Egmont Kärnan till våra... ehrm... prenumeranter..."

"Jaha."

"Jo... ehm... det är alltså så att vi... ehrm... kan erbjuda ett litet... eh, paketerbjudande med tre nummer vardera av tre olika... eh... tidningar..."

"Jaså."

"Ja, det är alltså tre nummer vardera av... eh... våra tidningar 91:an, Knasen och... eh... Herman Hedning, som man kan få över sommaren... och... eh... [här måste han ha kommit ihåg att läsa i sitt manus, för han stakade sig inte en enda gång på hela meningen] det är alltså INTE till några fantasisummor som fyra eller fem hundra, utan du betalar endast TVÅ NITTISJU!"

[synd för honom att jag är svårt allergisk mot folk som uttalar höga siffror på det där sättet för att låta balla och avslappnade]

"Jag är inte..."

[nu hade han fått upp ångan och avbröt mig:]

"Ja det är lite SOMMARHUMOR man får, skulle man ju kunna säga! *huhuhuh* [inövat skrockande] Och du behöver inte bekymra dig om att säga upp prenumerationerna sen, de löper ut av sig själva efter tre nummer!"

"Okej, jag är inte intresserad."

[det hördes genom telefonluren hur luften gick ur honom:]

"Nähä... nä... du kanske inte är så förtjust i de tidningarna då kanske...?"

"Nej, inte precis."

"Nä... ja... eh... ha en... eh... fortsatt trevlig dag då!"

"Hejdå."

*klick*