I smoke 'cos I'm hoping for an early death AND I NEED TO CLING TO SOMETHING!

Att jag aldrig lär mig.

Första terass-utekvällen på säsongen får jag nikotinhybris och drar i mig ett halvt paket cigg eftersom det är så fantastiskt att kunna sitta kvar och svamla med sina vänner och röka samtidigt. (jag är alltså en s k feströkare)

Dagen efter första terass-utekvällen på säsongen vaknar jag ofelbart efter en orolig natt av tobaksrelaterad hjärtklappning med plyschkänsla i munnen och den värsta huvudvärken kosmos har skådat sen Peter Griffin i Family guy söp sin irländske pappa (eller hur det nu var) under bordet.

Att jag ALDRIG lär mig!!

Förutom denna traditionsenliga taktikmiss var det en lyckad kväll igår. Mamma var nöjd med sin kväll på stan och när de vuxna vid niotiden gjorde sorti bänkade oss jag och B på Bill&Bob och hävde öl och Dagens och svamlade järnet.

Och sen vaknade jag alltså med en intergalaktisk huvudvärk. Men jag låg i dvala i två timmar på eftermiddagen, så nu är den ett minne blott och jag kan alltså göra samma grej nästa år igen. Det verkar vara lite som att föda barn (enligt de som vet och bryr sig, dårå); det gör förjävligt ont, men av nån anledning glömmer man bort det och tycker det är värt besväret att göra om samma sak om och om igen.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0