And people who are uglier than you and I they take what they need, and just leave

Som alla vet är jag ju fett inne på tidelag. Idag när jag surfat runt inne på en massa slika www-platser i infodisken och skulle gå in och radera spåren efter mina dekadenta excesser i djurporr fick jag se att en kollega varit inne på en ÄNNU VÄRRE www-plats: Gudrun Sjödéns nätbutik.

För den som inte känner till Gudrun Sjödéns relation till biblioteksanställda runt om i landet finns två sätt att snabbt orientera sig:

a) gå in på närmaste folkbibliotek och leta rätt på en informationsdisk. I åtta fall av tio sitter där en dam i 55-årsåldern. I betydligt färre fall än den allmänna opinionen vill göra gällande, dvs ca 2 av tio, bär hon ett bomullstält i havsgrönt med ljusvioletta, ringormsformade cirklar på tillsammans med ett par ljusbruna, foträta sandaler och en aprikos bomullskjol med havsgröna tulpaner på. Det är Gudrun Sjödéns skapelser alltihop.

b) googla på "bibliotekarier" så ska du se att 75% av träffarna på olika putslustiga sätt skojar till det om hur vi gillar att klä oss. Gudde S är ett frekvent förekommande namn i denna typ av humor.

Missförstå mig inte; vi i branschen ondgör oss dagligen över hiskliga, multikolorerade tält, foträta skor och beiga, plisserade kjolar, men det är lite som med judar, bögar och andra grupper som folk gillar att skämta om; till slut blir man lite trött på alla utomstående rolighetsministrar som Har Räknat Ut Exakt Hur Det Ligger Till Och Dessutom Tror Att Vi Totalt Saknar Självinsikt Eller -Distans. Alltså: jag drar skämt om bibliotekarier och Gudrun Sjödén = garv. Du drar skämt om bibliotekarier och Gudrun Sjödén = suck.

Nåväl; nu upptäckte jag alltså att en kollega suttit och smygkollat in Gudruns senaste kollektion. Jag blev lite förvånad måste jag säga, för vad jag vet är det ingen av oss som brukar sitta i fackdisken som är lagda åt det hållet. Vi har alltså en garderobs-Gudrun bland oss! Hon kanske försöker klä sig diskret på jobbet för att inte vi andra ska anklaga henne för att spä på folks fördomar om oss som hennafärgade rödvinskoftor, men så fort hon kommer innanför dörren hemma kastar hon av sig sina jeans och sin lindextunika och dyker in i sin walk in closet full av etniska träsmycken, virkade, knälånga västar och formlösa lagerpålagerklänningar i provocerande menlösa färger.

Nu måste jag leta efter tecken på vem som kan vara den skyldiga. Även den mest oskyldiga attiralj kan vara en ledtråd, men verkligt graverande bevis är exempelvis strumpor med tokroliga mönster (gärna i form av olika encelliga djur), örhängen i form av små djur eller växter och absurt vida byxor i s k creppad bomull (för det ÄR ju så svalt och skönt och vi HAR ju haft det så varmt på fackbiblioteket den senaste tiden!).

Jag återkommer med rapport.

Eller så glömmer jag bort det.

Eller så försvinner jag på ett mystiskt sätt och det enda spåret efter mig är en halshuggen träpapegoja som någon lämnat på mitt tangentbord som en varning till hela biblioteket: 

We are Gudrun. Resistance is futile. You will be assimilated.

Kommentarer
Postat av: SysterSmisk

Eller oxå resignerar du och inköper raskt ett stycke kjol som mer liknar en luftballong?

2010-05-05 @ 07:10:20
URL: http://redbanner.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0