The fabric of a tu-tu any man could get used to and I am a living sign
VARNING! LÄSES PÅ EGEN RISK!! Detta inlägg är behäftat med en så extraordinär dos av ytlighet att din IQ antagligen kommer att sjunka med ungefär en enhet per ord.
Jag har ägnat kvällen åt att försöka bestämma mig vad jag ska ha på mig på bröllopet jag ska bevista på lördag. Det känns verkligen som om mitt framtida välmående hänger på att jag a) väljer rätt utstyrsel (jag har två alternativ) b) väljer rätt skor till den ena möjliga utstyrseln c) väljer rätt väska att matcha skorna d) i min garderob kan hitta en kofta/bolero som är tillräckligt svart och tillräckligt snygg för att passa till utstyrsel 2, som består av en lila batikklänning med gråmintgrönaktiga inslag. Det låter helt bisarrt, jag vet, och gör klänningen ytterst svår att matcha med nån annan färg än lila. T o m svart ser tvivelaktigt ut. Jag är nämligen otroligt petig med nyanser när det ska färgmatchas; så till den milda grad att jag inte står ut om det är fel svart nyans på väskan jämfört med skorna eller om det lila i halsbandet inte plockas upp av åtminstone nån nyans i klänningen.
Anywho, ikväll var inte rätt tillfälle att prova kläder heller eftersom jag känner mig svälld som en väderballong och lika fräsch och utvilad som Ron Wood efter en treveckorsbender. Det är verkligen en fin känsla att se sin plufsiga mage sticka fram bland vecken på alla sina tjusiga klänningar och att möta sitt bleka ansikte med röda små grisögon i spegeln när man höjer blicken för att slippa se eländet i midjehöjd. Men nåväl, jag tröstar mig med att det är semesterfettet som spökar och att det kommer stabilisera sig när tillvaron återgår till icke-semesterrutiner... eller så fortsätter jag se ut såhär och lär vänja mig vid det med. Man har ju dessutom inte väderspänningar jämt :D
Det är alltid lika spännande att återvända till jobbet efter semestern och försöka dechiffrera alla lappar på skrivbordet som jag hastigt rafsade ner till mig själv innan jag drog åt helvete. Idag ägnade jag några minuter åt att försöka komma ihåg vad jag menade med "Vad är body 200 g?". Erinrade mig slutligen att det var en kvinna som frågade efter 2009 års nummer av tidskriften Body, som jag inte kunde hitta när jag letade efter den och därför skrev en påminnelselapp till mig själv om att jag skulle fråga kollegan P som bossar över tidskrifterna var den kunde tänkas vara. Det stod alltså "Var är Body 2009?" på lappen.
Förutom att försöka tyda mina stenografiliknande meddelanden till mig själv ägnade jag mig idag bl a åt att leta efter ljudböcker med djurläten åt en låntagare som vill lyssna på den pubertale utterhannens parningsljud (hoppas jag att det var i alla fall, det vore så trist om han bara vill lyssna på älgråmanden och björnvrål eller nåt annat lika trivialt). Vi hade en kassettbok från 1800 kallt, men den var trasig så jag kollade runt lite för att se om det verkade finnas några nyutgivna verk med djurljud som inte är för barn mellan 0-6 år. Fail på den skulle man kunna säga. När jag googlade hittade jag däremot denna intressanta tråd på det rent häpnadsväckande reaktionära forumet Familjeliv. Det skrämmande är att jag faktiskt ännu inte lyckats utröna om trådstartaren skämtar eller inte!! 8-|
Jag har ägnat kvällen åt att försöka bestämma mig vad jag ska ha på mig på bröllopet jag ska bevista på lördag. Det känns verkligen som om mitt framtida välmående hänger på att jag a) väljer rätt utstyrsel (jag har två alternativ) b) väljer rätt skor till den ena möjliga utstyrseln c) väljer rätt väska att matcha skorna d) i min garderob kan hitta en kofta/bolero som är tillräckligt svart och tillräckligt snygg för att passa till utstyrsel 2, som består av en lila batikklänning med gråmintgrönaktiga inslag. Det låter helt bisarrt, jag vet, och gör klänningen ytterst svår att matcha med nån annan färg än lila. T o m svart ser tvivelaktigt ut. Jag är nämligen otroligt petig med nyanser när det ska färgmatchas; så till den milda grad att jag inte står ut om det är fel svart nyans på väskan jämfört med skorna eller om det lila i halsbandet inte plockas upp av åtminstone nån nyans i klänningen.
Anywho, ikväll var inte rätt tillfälle att prova kläder heller eftersom jag känner mig svälld som en väderballong och lika fräsch och utvilad som Ron Wood efter en treveckorsbender. Det är verkligen en fin känsla att se sin plufsiga mage sticka fram bland vecken på alla sina tjusiga klänningar och att möta sitt bleka ansikte med röda små grisögon i spegeln när man höjer blicken för att slippa se eländet i midjehöjd. Men nåväl, jag tröstar mig med att det är semesterfettet som spökar och att det kommer stabilisera sig när tillvaron återgår till icke-semesterrutiner... eller så fortsätter jag se ut såhär och lär vänja mig vid det med. Man har ju dessutom inte väderspänningar jämt :D
Det är alltid lika spännande att återvända till jobbet efter semestern och försöka dechiffrera alla lappar på skrivbordet som jag hastigt rafsade ner till mig själv innan jag drog åt helvete. Idag ägnade jag några minuter åt att försöka komma ihåg vad jag menade med "Vad är body 200 g?". Erinrade mig slutligen att det var en kvinna som frågade efter 2009 års nummer av tidskriften Body, som jag inte kunde hitta när jag letade efter den och därför skrev en påminnelselapp till mig själv om att jag skulle fråga kollegan P som bossar över tidskrifterna var den kunde tänkas vara. Det stod alltså "Var är Body 2009?" på lappen.
Förutom att försöka tyda mina stenografiliknande meddelanden till mig själv ägnade jag mig idag bl a åt att leta efter ljudböcker med djurläten åt en låntagare som vill lyssna på den pubertale utterhannens parningsljud (hoppas jag att det var i alla fall, det vore så trist om han bara vill lyssna på älgråmanden och björnvrål eller nåt annat lika trivialt). Vi hade en kassettbok från 1800 kallt, men den var trasig så jag kollade runt lite för att se om det verkade finnas några nyutgivna verk med djurljud som inte är för barn mellan 0-6 år. Fail på den skulle man kunna säga. När jag googlade hittade jag däremot denna intressanta tråd på det rent häpnadsväckande reaktionära forumet Familjeliv. Det skrämmande är att jag faktiskt ännu inte lyckats utröna om trådstartaren skämtar eller inte!! 8-|
Kommentarer
Trackback
