I started at the top and I worked my way down

Jag har två veckor kvar av semestern men får redan kvävningskänslor vid tanken på att återinträda i det ofrånkomliga ekorrhjulet i mitten av augusti. Är det så här resten av livet kommer se ut? Jobba, bränna alla kretsar på att träffa folk hela dagarna så att det enda jag orkar på fritiden är att vilja vara i fred så mycket som möjligt, ha ångest för att jag aldrig hinner återhämta mig och sen gå i pension?

Problemet är att jag vanligtvis brukar jag tycka det är rätt skönt att leva livet i enslig slow motion, men just nu förefaller mig min tillvaro sällsynt tom och meningslös. Jag hoppas det bara är en tillfällig svacka orsakad av trötthet efter helgens utsvävningar.

Helgen var i varje fall sehr gemütlich och bjöd på en redig holmgång i torsdags, en liten shoppingrunda igår eftermiddag och en liten fest igår kväll. Min vän L och jag åt lunch på Hermans i torsdags när jag anlänt huvudstaden och tänkte sen gå i affärer en stund och avrunda med några öl på nån sunkpub. Planerna raserades av ett skyfall som gjorde att vi nätt och jämt klarade oss fram till Charles Dickens på Folkungagatan innan vi var dyngsura. Ägaren öppnade en kvart tidigare för att han tyckte så synd om oss, och detta var inledningen på en mycket blöt eftermiddag som slutade tre pubar och några whisky på L&E:s balkong senare med att vi... eh... bestämde oss för att gå och lägga oss strax före kl 22. Tur för E som skulle upp och jobba kvart i fem i fredags. Fredagen tillbringades inte oväntat i ett bakisinferno utan dess like med en massa godis och pizza framför tv:n.

Och igår åkte jag in till Söder en sväng för att frekventera diverse second handbutiker men hittade bara en mörkt lattebrun klänning på Myrorna vid Skanstull för 85 spänn. Ett facilt pris men jag måste nog piffa till den lite, sy upp den i ringningen så att midjan hamnar högre upp och byta ut knapparna till några med samma röda färg som flätmönstret i ärmarna. När jag gick upp från tunnelbanan gjorde jag det för min del obligatoriska misstaget att välja fel uppgång, fast jag gått av på den stationen tidigare. Finns det flera uppgångar så väljer jag osvikligen fel. Värsta exemplet på det var väl när jag skulle på fest hos A när hon bodde på Liljeholmen och hann halvvägs upp på Liljeholmsberget i nollgradig snålblåst innan jag fattade att hon bodde på den andra kullen. Då hade jag hälsat på henne några gånger redan och borde ha lärt mig åt vilket håll jag skulle gå men jag tror fan jag har nån förbannelse kastad över mig som gör det omöjligt att välja rätt uppgång. 

På kvällen fick vi först besök av L:s mamma som åt middag med oss; en gudabenådad anrättning som E slängt ihop av diverse rotfrukter och andra grönsaker samt kikärter och couscous. Därefter drällde det in lite löst folk och alkoholintag och musikspisande vidtog. Vid 12-tiden avtågade de sista gästerna efter en väldigt trevlig kväll.

Imorse kände jag mig efter omständigheterna rätt fräsch, vilket var bra eftersom mitt tåg gick kl 13.07. Tåget var fullt till bristningsgränsen så jag tillbringade resan stående vid en dörr tillsammans med några andra trötta resenärer. Det var ofantligt varmt och jag gjorde lama försök att fläkta mig lite med min biljett men det var lika effektivt som att svalka sig med en bit toapapper i helvetet. Jag hade sett fram emot en lugn resa med en flaska mineralvatten och ett nyinköpt nummer av Bang, men borde ha fattat att det skulle bli en resa värdig gulagtransporterna eftersom det dels är turisthögsäsong och dels slutet på prideveckan.

Imorrn kommer pärona över en sväng innan de drar till Byn vars namn rimmar på synonymer till fisen och röven igen. Jag har förhandlat till mig en tur till Coop Forum för att stasha upp på lite mat så nu funderar jag på om jag ska orka räkna ut vad jag behöver och bestämma morgondagens middag nu, eller om jag kommer vara i bättre form för det imorrn förmiddag. Det lutar åt imorrn...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0