Hell is the bell that will not ring again

Igår kväll sa det "plopp" i vänsterörat, och plötsligt kändes det som om nån hällt dit 3 liter sirap. The vaxpropp was a faktum. Är inte det en av de gubbigaste åkommor man kan råka ut för??? (möjligen näst efter hemorrojder) Att jag hör nada på det drabbade örat gör ju inte saken bättre. Jag känner sympati för er som måste höra mig prata, för nu när jag är halvdöv hör jag ju hur jag egentligen låter och det är fan inte vackert. Min stämma klingar lika välljudande som en sprucken målbrottsröst instängd i en buckligt oljefat när jag hör den inifrån mitt huvud, så jag antar att det är så den låter utifrån också.
 
Eftersom jag ska sitta i disken i 6 timmar idag och dessutom på galej ikväll så blev jag lite nedslagen, men tänkte inte låta mig besegras av att min kropp vänder sig emot mig. Med raska steg gick jag till Apoteket Gurkan på Vasagaten och inhandlade Revaxör. Gigantiskt KUDOS till Gurkan!! Tjejen jag pratade med var jättetrevlig och rådgav mig på ett väldigt lyhört sätt till skillnad från de två gånger jag frågat om råd på Hjorten och blivit dumförklarad ("Nä men pulverdieter ska man inte hålla på med!! Har du hört om att äta rätt och motionera?" Det jag frågade efter var tuggtabletter mot muntorrhet, som visserligen kom av att jag gick på pulver, men det är väl fan inte apotekspersonalens sak att lägga sig i det?!?) och allmänt nedlåtande behandlad.
 
Så nu sitter jag här med en tuss fetvadd i örat och ser mystisk ut med en hårgardin neddragen som en slöja över vänster ansiktshalva och skriker "VASA???" med ihålig röst så fort nån frågar nåt och pratar ashögt eftersom jag inte hör vad jag själv säger.

Tillagt kl 14:47:

Besten är död! Mitt namn skall hädanefter vara Hades Proppbane.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0