Gasping - but somehow still alive
Idag när jag satt i informationsdisken kom det fram en man och frågade:
"Vad var det jag lånade sist jag var här?"
Jag ba: "Hm... det vet jag inte..." och väntade på att han skulle utveckla resonemanget en smula.
Han ba: "Men vad VAR det jag lånade sist??"
Jag ba: "Jag har faktiskt inte den blekaste aning om det... men..." och skulle just be honom att kanske beskriva vad boken handlade om eller liknande när han fick en flashback:
"Ett plåster var det! Just det! Kan jag få ett plåster?"
Jag ba: "Öh... javisst...!"
(det är inte helt ovanligt att folk tror att om de pratat med en av oss i personalen om något så vet alla det genast, via det där kollektiva medvetandet som alla bibliotekarier och biblioteksassistenter är uppkopplade mot)
"Vad var det jag lånade sist jag var här?"
Jag ba: "Hm... det vet jag inte..." och väntade på att han skulle utveckla resonemanget en smula.
Han ba: "Men vad VAR det jag lånade sist??"
Jag ba: "Jag har faktiskt inte den blekaste aning om det... men..." och skulle just be honom att kanske beskriva vad boken handlade om eller liknande när han fick en flashback:
"Ett plåster var det! Just det! Kan jag få ett plåster?"
Jag ba: "Öh... javisst...!"
(det är inte helt ovanligt att folk tror att om de pratat med en av oss i personalen om något så vet alla det genast, via det där kollektiva medvetandet som alla bibliotekarier och biblioteksassistenter är uppkopplade mot)
Kommentarer
Trackback
